EKWALL: Handbollen fick hybris – mitt i ett brutalt TV-landskap
Syns du inte, finns du inte.
I en ny tid – långt bortom gurkburkar, Bobban Andersson och Pelle Nyström-referat från RIK-Drott i Sportnytt – är det tydligare än någonsin.
Svensk handboll förstod det – i sista stund.
Om du inte bor i ett handbollsfäste, när såg du en svensk ligamatch senast?
Jag vet ju svaret och jag tycker inte det är särskilt konstigt att de flesta av er inte har en aning.
För få har haft en aning om var den visats.
Handbollen fick hybris, övervärderade sin egen kraft och undervärderade värdet i att synas och höras där de flesta syns och hörs.
Det går att hitta tydliga synonymer till det som är på väg att hända i damfotbollen just nu som väntar på ett fett TV-rättighetsbud, som aldrig kommer att komma.
I en ny tid är verkligheten brutalare än någonsin tidigare.
Satsningen gick åt helvete
För inte särskilt längesen satt svensk ligahandboll i ett avtal med TV4/CMore under sju år där alla matcher gick att streama och 130 matcher (herr och dam) direktsändes i linjär TV.
2023 gick det avtalet ut och jag vet inte vem som inte ville hänga med vem längre, men jag vet också att handbollen kunde ha skänkt bort rättigheten till valfri stor aktör och i slutändan tjänat mer på det än att leka mediahus på egen hand.
”Handbollsligan Live” döptes plattformen till och där skulle alla handbollsintresserade prenumerera på matcher med sparsmakad produktion för en kostnad som inledningsvis låg på samma nivå som fotbollens Premier League.
I stället för att exponeras i en stark mediekanal valde handbollen en egen smalare linje för en betalande publik.
Det gick åt helvete.
Efterklokhet är inte särskilt klädsamt, jag är medveten om det, men alldeles för mycket talade för att det inte skulle vara möjligt.
Inte ens på slutet, när prenumerationsavgiften sänktes till låga nivåer, så hittade publiken till ”Handbollsligan Live”.
Jag förstår varför.
Det handlar inte om bara att det ska finnas tillräckligt många som är beredda att lägga pengar på att se svensk ligahandboll (det tror jag inte det finns för den affärsmodellen), det handlar om att existera, synas och höras i en rymd fylld av utbud.

Att starta en egen ”TV-kanal” är som att starta ett nytt Instagram, TikTok, TV4 eller Aftonbladet.
Det räcker inte med att hävda att man har ”något som är bra”, idag krävs det mycket mer än så i bruset; synas och höras.
Då är det inte tillräckligt med Önnered mot Helsingborg eller att Kim Andersson tränar Ystad, att det är bra tryck i Kristianstad, att Hammarby går bra i europaspelet. Och så vidare.
För det som du får gratis hos starka mediahus – förutom överlägsen exponering – är att de redan har en stark grund med tittare, lyssnare, läsare.
Du får tittare som aldrig skulle komma på tanken att prenumerera på ”Handbollsligan Live” och – framförallt – du hittar, du hörs, du syns.
Det finns ett klassiskt exempel från svensk fotboll på 70- och 80-talet. Då tyckte fotbollen att direktsända matcher var en big no-no.
Anledningen?
För att TV skulle dra folk från arenorna.
Inte ens landskamper direktsändes alltid. Jag kunde gå på Malmö Stadion och se Sverige-Schweiz 1974 och sen hinna hem för att se sammandraget med start kl 22:15.
Det som hände med allsvenskan under 80-talet var i stället att ingen gick och såg matcherna. AIK-Hammarby i augusti 1988 drog 5987 åskådare, för att ta ett exempel.
På 90-talet började direktsändningarna och effekten var motsatt den som Svenska Fotbollförbundet predikat. Folk fick upp ögonen för allsvenskan och publiken kom tillbaka till arenorna.
Viktigt beslut för överlevnad
Det är inte exakt samma sak, men under de senaste åren valde ligahandbollen i Sverige att existera på en plats som väldigt få hittade till.
Det är några år som varit ett enda stort mörker för exponeringen och intresset i stort. Det är en sak att det finns en hel del på Södermalm, i Kristianstad, Ystad och Alingsås som gärna till sig till handbollsarenorna.
Men du ökar knappast intresset för handbollen genom att befinna dig bakom stängda TV-dörrar.
Drygt två veckor innan ligastarten valde handbollen att gå ihop med Sportway och Bonniers/Expressen som distributör, som det så fint heter.
Det är inte Sveriges Television eller TV4, men det är på en plats som vem som helst kan hitta till.
Ett beslut i sista stund, men ett beslut nödvändigt för att överleva.
Svensk ligahandboll syns igen, det kommer den att vinna på i längden.