Sinner och Djokovic pressade: Så var första Wimbledon-dagen
Där förklaringen inte är att styrkeförhållandena mellan spelarna ändrats. Inte att de få bra spelarna blivit mindre överlägsna. Inte att breddspelarna blivit bättre. Nej, förklaringen stavas gräs.
Jag har alltid sagt två saker om gräs som underlag för tennis, innan jag i vanlig ordning börjat prata utsvävande om det som med allt annat. Det första, att jag älskar underlaget. Det andra, att det verkligen inte passar för att spela tennis på. Ingen hade kommit på den idiotiska idén att spela tennis på just gräs idag, om man hade börjat om så att säga. Så hade man nog kanske inte kläckt idén om grus heller för den delen. Det som passar bäst för att spela tennis på är förstås någon slags cementerat, platt, perfekt underlag. Det är det som är lättast att spela på, och det är det som gör att det blir mest utslagsgivande så att säga. Den som är bäst på tennis vinner helt enkelt.
Men det är väl en faslig tur att det inte är på det viset. Och att tennisen håller fast vid de olika underlagen.
Ingenting har ändrats dock. Gräs passar absolut inte för att spela tennis på. Bollen studsar för lågt, glider iväg för snabbt, det är för halt, det passar inte. Men det är fortfarande det underlag jag nog trots allt älskar mest. Som jag tycker det är roligast att titta på. Inte minst nu för tiden skulle jag säga, så länge vi pratar de engelska gräsbanorna då som faktiskt håller hög kvalité. Och på tal om kvalité, man hade ju velat ha en utbildning i gräsmatteskötsel av Wimbledons gräsmakare ändå. Jodå, jag fattar att de ägnat några år åt att avla fram det bästa gräset så att säga. Jag fattar också att de inte riktigt klipper gräset någon gång ibland och att det sen ser ut som det gör. Men jag fattar inte överhuvudtaget hur det är möjligt att få fram en så hållbar gräsmatta som man numera har i Wimbledon och på centercourten i allmänhet. Vad jag vet har man inte gjort som fotbollen och börjat blanda in konstgräs utan det är väl riktigt gräs rakt av så att säga, och att ha en gräsmatta som är så ofelbart stenhård att det liksom inte går att förstöra den, det finner jag aningen märkligt. Eller ser ni det framför er att någon skulle råka gräva upp en rejäl grästuva på centercourten vid ett snedsteg eller liknande? Händer ju i och för sig inte inom fotbollen på högsta nivå heller längre. Och då menar jag högsta nivå, inte våra gräsmattor på svenska arenor. De få som nu har riktigt gräs kvar vill säga. Varför man nu ska ha riktigt gräs. Vilken dålig idé att ha riktigt gräs när det finns ännu bättre syntetiska alternativ. Okej, där gick jag för långt. Jag tar avstånd från mig själv.
Så, det var gräset. Inget annat. Som serverade spänningen igår.
Sinners match mot Kecmanovic. Det var gräset. Kecmanovic gjorde en fantastisk match. Men låt oss vara ärliga. Det där hade inte fungerat på ett underlag där Sinner kan trycka ner fötterna i marken och slå till bollen med full kraft. På gräs kan han inte det. Hans grundslag tappar det där sista lilla trycket och när det då var Kecmanovic som stod på andra sidan, då var det inte så enkelt för Sinner att få den där riktigt tillräckliga pressen. Kecmanovics spelstil som också var en del i det hela för övrigt. När det gäller att slå på bollen, rena grundslag, är Kecmanovic uppe i den absoluta toppen. Tyvärr för hans del är han en av tennisens allra långsammaste spelare. Så när det går att få snurr på honom ute i hörnen, då kan han vara hur bra han vill på att slå på bollen. Det blir inte det spelet. Nu på gräs när han kunde stå och hålla tillräcklig längd och tillräckligt tryck på Sinner hela tiden däremot. Då kunde han göra det riktigt svårt för Sinner.
Kunde han förlorat igår, Sinner? Definitivt skulle jag säga. Jag tycker inte det var en sån där kontrollerad överkörning i de två sista seten. Det var som det var förr i tiden. Det var att en av de allra bästa faktiskt var pressad av en vanlig spelare utan att det berodde på skada eller värmeslag. Det var kul.
Sinners matchoträning spelade nog in lite också. Sinner må vara en av tennisens största talanger någonsin på ett sätt. Men han är också en robot som behöver finjusteras. Roboten var ovanligt dåligt justerad inför gårdagens match. Roboten är nog mer precis i nästa match.
Djokovic var sent på kvällen också lite pressad av Wu. Kanske på ett lite annat sätt än Sinner dock. Han såg väl inte så väldigt bra ut ändå, Djokovic. Det känns som att det finns ganska många som kan hänga med honom nu för tiden. Märkligt det där gormandet mot publiken i slutet av matchen. Det var som att han blev alldeles överpeppad av att publiken för en gångs skull inte var emot honom.
Ruud föll mot Hurkacz. Inget konstigt alls med det men en högt seedad spelare som försvann i alla fall. Tycker det var ett ganska dåligt försök från honom. Min fru frågade mig om ”han inte var på väg att bli bra förut” om Ruud. Ganska pricksäkert på något vis. Jag svarade något buttert om att han nog ändå är ganska bra, men har det lite tufft på gräs. Men ska man fundera lite mer över frågan så, en så bra spelare ska inte kunna se så fruktansvärt dålig ut oavsett underlag. Jag tycker han försöker dåligt på gräs, Ruud.
Ruud seedad 11 borta. 12:an också borta. Rublev förlorade mot Safiullin i en riktigt bra match på en sidobana. Vinst i avgörande sets supertiebreak för Safiullin där det nog var lite otur för Rublev på något sätt att han fick möta sig själv. Eller i alla fall en exakt likadan spelare. Safiullin riktigt bra när han väl är bra dock och gräs passar honom men ändå, självklart en match som Rublev ska vinna.
Alla andra resultat då? Så här gick det.
| Match | Resultat |
|---|---|
| Jannik Sinner (1) – Miomir Kecmanovic | 4–6, 6–3, 6–7(6), 6–2, 6–3 |
| Felix Auger-Aliassime (3) – Aleksandr Shevchenko | 6–3, 6–1, 6–4 |
| Novak Djokovic (7) – Yibing Wu | 6–4, 5–7, 6–4, 6–4 |
| Daniil Medvedev (8) – Marin Cilic | 6–1, 6–2, 6–4 |
| Hubert Hurkacz – Casper Ruud (11) | 6–4, 6–2, 7–6(7) |
| Roman Safiullin (Q) – Andrey Rublev (12) | 6–4, 6–7(6), 3–6, 6–3, 7–6(12) |
| Ethan Quinn – Luciano Darderi (14) | 7–6(7), 7–5, 6–2 |
| Learner Tien (16) – Dalibor Svrcina | 6–1, 6–4, 6–7(4), 6–3 |
| Tommy Paul (21) – Alexandre Muller | 6–1, 6–2, 6–1 |
| Alejandro Davidovich Fokina (22) – Juan Manuel Cerundolo | 6–4, 6–4, 7–6(2) |
| Rafael Jodar (23) – Felix Gill (WC) | 6–3, 6–3, 7–5 |
| Joao Fonseca (24) – Roberto Bautista Agut | 7–6(4), 6–4, 6–3 |
| Arthur Rinderknech (25) – Oliver Tarvet (Q) | 7–6(4), 7–6(4), 4–6, 7–5 |
| Michael Zheng (Q) – Cameron Norrie (26) | 6–7(7), 6–2, 6–7(2), 6–3, 7–6(4) |
| Ignacio Buse (31) – Emilio Nava | 7–6(3), 3–6, 7–5, 6–0 |
| Nuno Borges – Tristan Boyer (Q) | 6–3, 7–5, 7–5 |
| Jenson Brooksby – Aleksandar Vukic | 7–6(7), 6–1, 6–1 |
| Pablo Carreno Busta – Denis Shapovalov | 6–3, 7–6(7), uppgivet |
| Martin Damm – Marco Trungelliti | 7–6(5), 6–7(5), 7–6(2), 7–6(5) |
| Marton Fucsovics – Luca Van Assche | 6–3, 4–0, uppgivet |
| Soonwoo Kwon (Q) – Martin Landaluce | 6–4, 6–3, 6–3 |
| Fabian Marozsan – Thiago Agustin Tirante | 7–5, 6–3, 6–4 |
| Nicolas Mejia (Q) – Adolfo Daniel Vallejo | 4–6, 6–4, 7–5, 7–6(2) |
| Daniel Merida – Camilo Ugo Carabelli | 4–6, 3–6, 6–2, 3–0, uppgivet |
| Shintaro Mochizuki (Q) – Max Basing (Q) | 6–3, 6–0, 6–0 |
| Sebastian Ofner – Hamad Medjedovic | 1–6, 6–2, 4–6, 6–3, 6–4 |
| Dino Prizmic – Adam Walton | 4–6, 7–6(3), 6–4, 6–2 |
| Jan-Lennard Struff – Sebastian Baez | 6–1, 7–6(4), 4–6, 2–6, 7–5 |
| Stefanos Tsitsipas – Hugo Gaston (Q) | 6–1, 6–4, 6–2 |
| Botic van de Zandschulp – Aleksandar Kovacevic | 6–3, 6–7(2), 6–4, 6–0 |
Nu skulle jag kliva på dagens matcher här egentligen men eftersom eftersnacket blev så långt. Vi kör dagens försnack i separat inlägg om någon timme istället.
Det är kul med Wimbledon ändå, tycker ni inte?
Och vill man ha extra kul. Häng med inne i vår härliga facebookgrupp Tennisen med tusentals tennisälskare under hela mästerskapet.
