Söndagsblogg
Söndag, och vad kan passa bättre än att blogga lite grann.
Jag har två ämnen.
1, Stockholm Open tog slut igår.
2, Slutspelet börjar idag.
Vi tar oss an dem lite snabbt och effektivt, eller hur det nu blir. Det återstår att se.
Stockholm Open slut alltså vilket också betyder att ATP-säsongen är slut. För slutspelet, det är ju liksom ingen riktig turnering. Vi kanske kommer till det senare, eller så får vi nöja oss med de tusentals ord jag skrivit om det förut.
Fritz vann Stockholm Open. Han var den bästa spelaren på plats och han höll stabiliteten genom sina fyra matcher. Sen var han väl inte på topp någon gång skulle jag säga, definitivt inte i gårdagens final, men är man bra, då kan man vinna ändå. Hans första inomhustitel och jag vet inte om jag har så mycket mer att säga om det egentligen. Fritz är en gjuten topp-10-spelare som nivån ser ut idag och att han inte tog sig till slutspelet den här säsongen, det är anmärkningsvärt.
Dubbeln vanns av ett svenskpar. Erik Grevelius och Adam Heinonen. Jag ska inte ljuga. Jag vet knappt vilka de är. Jag följer tennis på låg nivå väldigt flyktigt nu för tiden och den svenska gräsrotstennisen har jag väl egentligen aldrig följt. Jag har sett lite snack om att matchen inte sändes, och att de inte fått så mycket uppmärksamhet för titeln. Jag håller kanske inte helt med om de tankarna.
ATP-touren kommer lägga ner dubbeln. Inte nästa säsong. Säsongen efter kommer man börja skala ner den ordentligt och jag skulle säga att dubbeln är borta inom fem år. Varför? Det är där jag tycker det blir lite intressant. Jag tycker inte det är för att dubbel som spelform är en dålig produkt. Tvärtom skulle jag säga. Jag kan tycka det är rätt roligt att se dubbel. Det är väldigt annorlunda mot singel, det är lite högre fart, och matcherna är ofta lite piggare så att säga med mer peppade spelare.
Men det faller på att dubbelspelarna är alldeles för dåliga och här skulle jag vilja göra en kraftig notering.
Man pratar ofta om att singelspelare skulle behöva spela dubbel för att dubbeln skulle bli mer livskraftig. Jag tror inte ett skvatt på det. Har aldrig gjort.
Däremot, dubbelspelarna hämtas från en alldeles för låg hylla så att säga.
Som det är nu så väljer alla tennisspelare som har någon procents chans att nå ATP-touren att satsa på singel. Det är först när man liksom inte ens har kapacitet att vara bland de typ 500 i världen i singel som någon överväger att satsa på dubbel och det är där det går fel. Om det var spelarna som var just utanför ATP-touren som spelade dubbel, då skulle nivån bli bra mycket bättre. Nu är det inte så. Utan det är de spelare som liksom inte är bra som hamnar som dubbelspelare, och då blir det lite för dåligt.
Sen ska man inte lura sig. Det finns fortfarande dubbelspelare som har varit vettiga singelspelare och sen övergått till dubbel men ni kan ju titta i ålderskolumnen på dessa. Roger-Vasselin, som svenskarna slog i finalen igår, är en av dessa. Han är lika gammal som mig. Och vi kan väl försiktigt notera att jag hade tyckt det varit otroligt konstigt om jag ägnat mig åt elitidrott i den här åldern. När jag tittar på dubbelrankingen så finns det inte en enda spelare som de senaste 10 åren varit en vettig singelspelare och tagit klivet över till dubbel utan det är de som är ännu sämre än vettiga, och därför, ingenting annat, blir produkten för dålig. Spelarna är för dåliga. Och förklaringen är att det helt och hållet slutat fyllas på de senaste 5-10 åren. Innan dess var det ett gäng halvduktiga singelspelare som gick över och satsade på dubbel. När man tittar på rankingen nu så är det bara att notera att det är många av de dubbelspelare som harvade på challengertouren för 5-10 år sen som är uppe i världstoppen och det beror på just det. Det har inte fyllts på med några bra spelare. Eller ja, hyfsade spelare.
Extremt coolt för svenskarna att få vinna Stockholm Open givetvis men man måste ta det för vad det är. Att dubbeln fortfarande är med på ATP-touren. Det är ärligt talat lite som att blanda veteraner och glada amatörer med några av världens största idrottsmän. Och det är inte dubbelspelarna som är några av världens största idrottsmän så att säga.
Fantastisk upplevelse för Grevelius och Heinonen. Men för att återknyta till det här med vilka spelare det är som väljer en väg som dubbelspelare. Heinonen nådde aldrig upp bland de 700 bästa i singel. Grevelius var som bäst rankad 1495 i singel vilket väl motsvarar en vunnen match eller något sånt på professionell nivå. Om det varit fler av de lite bättre tennisspelarna som valt att spela dubbel, då hade de här grabbarna inte vunnit Stockholm Open. Så om man säger något i stil med att detta är en stor händelse för svensk tennis eller något sånt där. Då ska man nog ta och somna om lite grann.
Det var Stockholm Open. Nu går vi på punkt två, slutspelet.
På tal om dubbel förresten. Jag tycker alltid det är lite kul att följa dubbeln i slutspelet just för att det finns en charm i att idrottsmän som liksom inte är stora idrottsmän plötsligt kastas in i ett sammanhang mitt i rampljuset.
Vi kan fortsätta anknyta till utläggningen om dubbel också.
I dagens första match med start 11:30 möts Heliovaara/Patten och Matos/Luz. Heliovaara spelade för 15 år sen på challengertouren i singel. Men räckte aldrig till där. Sen har han satsat på dubbel i drygt 10 år. Upp och ner, men för några år sen hade han svårt att räcka till som en toppspelare, hans partner Glasspool lämnade honom, och jag trodde han kanske var på väg att lägga av. Men som sagt, det fylls ju inte på. Snarare är det så att de bra spelarna droppar av, eller blir väldigt gamla, och nu är det Heliovaara som är världsetta i dubbel. Vilket är fullständigt svindlande. Han och Patten har varit bäst i världen de senaste två åren och det är svindlande. För de är inte så bra. Jag brukar alltid säga att all idrott hela tiden går framåt. Men det finns undantag. Jag kan lova att de aldrig någonsin hade stått sig mot de bästa dubbelparen för tio år sen. Hade bröderna Bryan spelat idag hade de inte varit överlägsna världsettor som de var under delar av sin karriär. De hade varit världsettor som inte kunde förlora.
Matos/Luz förresten. Typexempel på ett av de där paren som harvade på challengertouren för 5-10 år sen, men nu plötsligt är uppe i världstoppen. För det finns inga par som är bra.
Dagens första singelmatch är Zverev mot Jodar där jag tror Jodar lär få det ganska svårt här i slutspelet. Jag tycker han känns som lite av en katt bland hermelinerna ändå. Sen brukar det förhållandevis ofta skrälla i slutspelet ska sägas men jag tror han kommer få det tufft. Även om man förstås kan hoppas att han kan pressa eller till och med slå Zverev.
Ikväll sen med start 18. Först ut Arevalo/Pavic mot Arribage/Olivetti. Samma visa. Arevalo/Pavic, de har varit med ett tag så att säga. Mot Arribage och Olivetti som båda harvat på challengertouren, men nu är de uppe i toppen. För att de blivit så mycket bättre? Nej, för att det inte finns några bra dubbelpar.
Kvällens singelmatch är Shelton mot Fils. Där man kan gissa att de redan ikväll spelar om en semifinalplats. Vinnaren lär klara det med att sen bara slå Jodar. Förloraren måste räkna med att behöva slå Zverev för att ha en chans.
Det var den. Söndagsbloggen. Tack för er tid och vill ni diskutera något av detta, kom in i värmen i vår tennisgrupp, Tennisen.
