Inför Båstadtennisen
Wimbledon har knappt hunnit kallna innan Båstad ska dra igång och jag tycker det är lite härligt ändå. De tvära kasten tillhör de saker jag gillar allra mest med tennisen och när något stort tagit slut behövs något helt annat. Någon sömnig grästurnering efter Wimbledon liksom, hur kul skulle det vara? Absolut ingenting. Nu behöver vi något annat och även om 250-turneringarna liksom inte riktigt håller längre, och startfältet i Båstad aldrig är starkt längre – det är spel på svensk mark. Det är något extra. Och roligt. På ett väldigt annorlunda sätt än Wimbledon förstås men ändå roligt.
Hur blev lottningen då?
Jo, den blev så här.
Det är ju kanske inte så att man springer till biljettluckan ändå, men det är heller inte så dåligt som fältet kan bli i en sån här turnering.
Man har valt Dimitrov som affischnamn i år. Det tycker jag är ganska dammigt ärligt talat men det var nog billigt och bra.
Sen har man mest troligt fått Rublev för att han vill spela snarare än att man behövt rekrytera honom. Gick ju inget bra för hans del i Wimbledon så han är nog sugen på att vinna något.
Darderi spelar allt som rör sig och han vann ju här förra året så helt naturligt att han kommer tillbaka.
De som bara anmäler sig då, det vill säga alla andra spelare. Har man haft tur eller otur där? Varken eller kanske men nja, det är väl inte så supermånga stekheta spelare som folk har koll på skulle jag säga. Det krävdes plats 133 i världen för att komma in. Det är inte överdrivet imponerande det.
Bröderna Ymer då? Ingen vet, men i Elias fall är det nog att arrangören helt enkelt är trött på honom. Så trött att man inte ens vill ge honom ett wildcard även om det i någon mån ökar uppmärksamheten för turneringen. Mikael? Han har inte spelat sen Stockholm Open och jag tror att väldigt få vet om han ens spelar tennis längre. Han förefaller vara angränsande till försvunnen. Så han är ju inte med han heller nej.
Max Dahlin, 20 år gammal och rankad på plats 1360 i världen, är ensam svensk i startfältet. Jag ska inte ljuga och säga att jag är så pass engagerad i svensk tennis att jag skäms men självklart. Det är värre än någonsin. Ganska mycket värre än någonsin till och med. Fullständigt bedrövligt.
