Man kan tycka precis vad man vill om precis allting. Om hur den här upplagan av VM kanske inte på något sätt är den mest rättvisa. Senaste exemplet på det är att Donald Trump förefaller ha ringt sin kompis Gianni Infantino och ordnat så att amerikanernas viktiga anfallare Folarin Balogun fått sin avstängning för sitt röda kort senast uppskjuten, helt utan anledning. Mer än att det bara blivit så helt enkelt.
Men alldeles oavsett eventuella orättvisor. Ingenting verkar komma åt ett VM i fotboll och ett redan underhållande mästerskap sköt i natt iväg ytterligare. Framför allt förstås med Norges fantastiska vinst över Brasilien. Där Erling Haaland försökte göra mål två gånger, gjorde mål två gånger, och slog Brasilien med 2-1. Eller ja, 2-0 ska man kanske säga för den straff som Brasilien fick i det som rimligen borde varit i sista sekunden, den kan nog också bokföras under den där orättvisan. Brasilien fick också, otroligt nog, chansen att flytta upp spelet en gång till, många minuter efter att övertiden var slut för länge sen men är man tillräckligt bra, då rår man på orättvisan, och man får kanske korrigera. Haaland hade inte klarat det där själv. Målvakten Örjan Nyland gick ut och fångade Brasiliens sista inlägg. Utan hans fantommatch hade Norge inte spelat kvartsfinal mot England på lördag. England som senare under natten slog Mexiko trots en tidig utvisning på Jarell Quansah. Återstår att se om han får samma behandling som Balogun. Kanske inte helt troligt. Om inte annat för att Storbritannien väl knappt ens har någon premiärminister på plats nu som i teorin skulle kunna ringa Infantino och tjata.
Ett fantastiskt mästerskap, men det bästa är sannerligen kvar. Närmast, Portugal mot Spanien från Dallas och på tal om rättvisa. Frågan är hur man kokar ihop en algoritm för ett slutspel som gör att världsfemman kan möta världstvåan i en åttondelsfinal. Förklaringen är till viss del förstås att Portugal slutade tvåa i sin grupp bakom Colombia där förutsättningarna inför slutspelet är förutbestämda och inte tar hänsyn till vilka lag som slutar var i grupperna.
Portugal mot Spanien alltså. Grannarna som sällan möts, och som nästan alltid spelar oavgjort. 10 matcher mellan dem på 2000-talet där de vunnit två var, och resten, sex stycken, har slutat oavgjort. Två möten i mästerskap under 2000-talet. Portugal vann i gruppspelet i EM 2004 medan Spanien vann på straffar i semifinalen i EM 2012. I VM är det däremot alltså första gången i modern tid som de möts här ikväll.
Det är storebror Spanien som är favorit ikväll. Enligt spelbolagens odds ges Spanien runt 60% chans att kvalificera sig mot 40% chans för Portugal.
Frågan är dock, speglar det där verkligen kvalitén på lagen spelare för spelare? Tveksamt får man nog säga om det. Eller rättare sagt, inte alls. Men det finns en skillnad. Spanien tenderar att väldigt ofta få ihop det som lag. Portugal inte alltid på samma sätt.
Men ställer man lagdelarna mot varandra, då är det jämnt, och kanske till och med svag fördel för Portugal.
Målvakter, Diogo Costa för Portugal och Unai Simon för Spanien. Jämnt skägg, där det är intressant att de har en sak gemensamt, att de stannat i mindre klubbar, Porto och Athletic Bilbao, trots att nog väldigt många storklubbar hade velat köpa dem.
Backlinjer, på pappret svag fördel för Portugal med topparna Ruben Dias och Nuno Mendes. Men där Spanien kanske samtidigt känns lite stabilare.
Defensivt mittfält, Vitinha och Joao Neves för Portugal, samma spelare som leder mittfältet i världens bästa klubblag PSG. Rodri och Pedri för Spanien. Omöjligt att avgöra vilka som är starkast där.
Offensivt mittfält, Bruno Fernandes, Rafa Leao och Pedro Neto antagligen för Portugal mot Lamine Yamal, Dani Olmo och Alex Baena för Spanien. Svårt att välja där också får man säga.
Anfallare, Cristiano Ronaldo mot Mikel Oyarzabal. Kanske inte helt lätt att välja där heller.
Spelare för spelare, lagdel för lagdel, otroligt jämnt men återigen, Spanien har en större tendens än Portugal att vara som bäst när det gäller och möjligen avgör det här ikväll också.
