Inför dagens finaler i Tokyo och Peking
Tisdag och finaldags. Superkonstigt. Superdumt. Superfel. Men varför inte bara tacka och ta emot. Två 500-finaler efter varandra här runt lunchtid. Långlunch?
11:10 Alcaraz – Lehecka
Jag hade fel. Det har jag väldigt ofta. Det är för att jag småchansar mig genom livet. Ligger man på någonstans kring 60 % korrekta uppskattningar hela tiden, då klarar man sig. Det är om man börjar smyga ner mot 50 % eller till och med under det som det börjar bli riktigt dåligt. Då gäller det att man smäller in några riktigt stora uppskattningar ibland, annars går det tokigt. Och nu menar jag då inte att gissa tennisresultat. Jag menar livet i största allmänhet. Man måste ju uppskatta saker, hur de troligen kommer falla ut. Annars går det ju inte. Även om det förstås som med allt annat går till överdrift. Alla situationer kanske trots allt inte behöver uppskattas. ”Vad kommer hända idag och hur stor är chansen att det kommer hända något roligt överhuvudtaget”. Att vakna och börja göra den beräkningen ungefär en sekund efter att man vaknat. Det skulle kunna uppfattas som ett något stressigt beteende.
Men nu ska vi inte prata om det. Vi ska prata om att jag hade fel.
Han kunde visst trassla till det, till och med mot Munar, Alcaraz. Helt otroligt egentligen och jag såg i vår Facebookgrupp Tennisen att fler och fler av er också börjar se det. Fler och fler av såna som annars aldrig skulle säga något som att en spelare inte gör sitt bästa men nu så, det är ju liksom så uppenbart med Alcaraz att han spelar teater. Han kan slå Munar utan att förlora mer än enstaka gem. Men han vill inte göra det.
Nu ett lite tuffare motstånd här i finalen men inte ett motstånd som på något sätt är problem för Alcaraz. Han vinner den här matchen hur enkelt som helst i två raka set om han försöker men gör han det? Det gör han väl inte. Så det blir säkert tre set igen, eller?
13:10 Djokovic – De Minaur
Tänk att tennis fortfarande kan vara lite som tennis ska vara. Men då krävs det att det är det gamla gardet som spelar.
Djokovic visade igår upp sin allra mest teatrala sida. Hur länge dröjde det innan han var så utpumpad att han, om man skulle gått efter kroppsspråket, sannolikt inte hade orkat kasta upp bollen för nästa serve? Tog det en kvart kanske? Medvedev blev skitirriterad. Fullt förståeligt. Det är väldigt jobbigt att möta en spelare som spelar teater. Djokovic var också skitirriterad, för han vill verkligen vinna den här veckan. Då blir han irriterad. Det var bråkigt. Djokovic skällde på domare Lahyani för att han tyckte Lahyani följde reglerna i alldeles för stor utsträckning. Han tyckte Lahyani skulle vänta med att trycka in resultatet så Djokovic skulle få mer tid på sig mellan bollarna. Lahyani blev irriterad på Djokovic, det var lite roligt.
Och sen nådde irritationen förstås sitt klimax när Medvedev blev irriterad nog för att skjuta bollen rakt i ögat på en stackars kines på läktaren och Medvedev blev då utvisad när Djokovic höll på att serva för matchen. En fullt rimlig avslutning på en match fylld av irritation men inte bara det. Det var också en av de bättre matcher jag sett i år rent spelmässigt. Riktigt bra. Det var inte alls meningen det med Medvedev ska sägas, men de ska ge fan i att skjuta bollar omkring sig spelarna. Det är ett riktigt ofog det där och Medvedev är en av de som gör det mest. Det borde han sluta med. Sen var det inte jättehårt och kanske lite överraskande att åskådaren verkade så väldigt påverkad av det men det är klart, träffar bollen mitt i ögat och man inte är förberedd då. Hoppas han klarade sig.
Därför är det Djokovic mot De Minaur i final här. De Minaur som fick fri lejd efter att Hurkacz kastat in handduken tidigt med skada. Ingen av semifinalerna spelades alltså klart. På tal om kaos.
Det mesta handlar nog om Djokovics fysik här. Om han verkligen är trött och inte orkar, då blir det ju svårt. Men är han där han varit tidigare under turneringen spelmässigt, då slår han definitivt De Minaur.
