EKWALL: Den försvunna startelvan ger oss många frågor att ställa

Patrick Ekwall
Patrick Ekwall Krönikör
EKWALL: Den försvunna startelvan ger oss många frågor att ställa
Foto: Bildbyrån

Vad säger vi om den här startelvan mot Polen:
Jacob Widell Zetterström – Hjalmar Ekdal, Isak Hien, Gustaf Lagerbielke – Emil Holm, Dejan Kulusevski, Mattias Svanberg, Taha Ali – Anthony Elanga, Gustaf Nilsson, Alexander Isak.

Den är inte usel, till och med trovärdig.
Men det är en startelva som försvann; alla är skadade.
Säger det något om spelarnas fysik, ett mördande spelprogram, klubbarnas dolda krav eller om Nations Leagues status?
Frågorna måste ställas, trots allt.

Graham Potter hann inte ens presentera sin trupp till den här fyramatchers-samlingen förrän landslagsledningen började trycka ut rapporter om spelare som inte kunde vara med.
Mattias Svanberg, skadad. Gustaf Nilsson, skadad. Taha Ali, skadad.
Väl på plats visade det sig att Besfort Zeneli och Gustaf Lagerbielke hade känningar som gjorde att de inte var aktuella för matchen mot Rumänien. Och efter 2-1-segern på Strawberry konstaterade vi att tre spelare tvingas lämna truppen.
Emil Holm med sin oerhört jobbiga smäll, Alexander Isak med lårproblem och var Hjalmar Ekdal hade ont har inte kommunicerats, på tal om status.

Vad tror ni går först hos dagens stjärnor?

Jag betvivlar inte ett ögonblick på att spelare som tackar nej till spel eller åker hem från samlingen har skadebekymmer som sätter stopp.
Det går säkert att säga att några av dom hade spelat om det hade gällt en viktig VM-match, men det hör inte riktigt till saken eftersom det inte är en sådan match.
Visserligen tog sig detta svenska landslag till sommarens VM tack vare Nations League, men det går inte att ta in det perspektivet i ett sånt här läge.
Jag är övertygad om att de alla flesta spelarna i den ”försvunna startelvan” vill spela landskamper – och några brottas dessutom med väldigt jobbiga skador. Men helst om allt känns rätt.
Om någon har en känning som ligger någonstans på gränsen, då är förstås risken stor att Nations League-matcher ganska lättvindigt plockas bort. Vilket det går att ha full förståelse för.
För, vad tror ni går först hos dagens fotbollsstjärnor?
Spelarens egna fysiska status?
Klubblagets krav i det tysta?
Nations League?

Både Hjalmar Ekdal och Alexander Isak är borta från spel efter Rumänien-matchen. Foto: Bildbyrån

Förbundskapten Graham Potter meddelade att Alexander Isak har en lårskada, att det inte är något allvarligt och att man – enligt proceduren som alltid används – varit i kontakt med klubblaget och bestämt att Alexander inte spelar mer under den här samlingen.
Återigen, är inte jättesvårt att köpa den prioriteringen.
Men jag tror också att det är lättare att buga sig för Liverpool än…ja, låt oss säga Lech Poznan eller ett allsvenskt lag.
Och ingen kommer vara förvånad om Isak startar när Liverpool spelar sin nästa ligamatch.
Det är där landslagsfotbollen hamnat i näringskedjan. Förr tyckte spelarna att landslagsspel var det vackraste som fanns och kunde ”dö” för att spela i nationens tröja.
Idag har klubblagsfotbollen – åtminstone i de stora ligorna – en helt annan status. Kraven är högre. Pengarna oändligt mycket större. Samvetskvalen jävligare.
Spelarna tycker att det är fantastiskt att spela ett VM-slutspel när hela världens blickar riktas dit och när ligaspelet ligger nere.
Men min upplevelse är att vanliga landskamper blivit allt mer av ett nödvändigt ont.
Den här gången ligger landskamperna också lite trubbigt, precis när ligaspelet ute i Europa kommit i gång. De kommer liksom i vägen.

Var går gränsen för spelarna?

Vi bör förstås också fråga oss om det fysiska trycket på dagens spelare är humant? Du har de här fyra landskamperna under en och samma samling, på elva dagar. Det är klart att några spelare kommer att få slita hårt, även om jag inte tror att någon utespelare spelar alla matcher.
Sen intensifieras ligaspelet i kombination med matcher i Europa.
Det är inte så att fotbollsspelare jobbar ihjäl sig – de åker inte ned i en mörk gruva varje morgon, direkt – och de har uppbackning från alla tänkbara fysiologiska team, men deras kroppar utsätts får hårda påfrestningar i matcher som är snabbare, tuffare och mera utmanande.
Var går gränsen?
Jag vet inte och jag tror att det är väldigt individuellt.
Men om det krisar lite, då tror jag att den går någonstans vid en landskamp eller två i Nations League.

En av Sveriges mest erfarna och välkända sportjournalister. Patrick Ekwall tillbringade 25 år på TV4 som reporter, programledare och krönikör. Han har bevakat sju fotbolls-VM på plats, ett antal OS, EM och andra stora mästerskap över hela världen. På TVmatchen.nu delar han med sig av sina skarpa åsikter och djupa erfarenheter. Utan krusiduller.

Kommande matcher i Fotboll