EKWALL: Skitsegrar är exakt det vårt landslag behöver
Det går att tycka väldigt mycket om ett billigt baklängesmål, om Viktor Gyökeres tveksamma form eller att Sverige inte lyckades ta död på matchen tidigare.
Men jag tar en 2-1-seger mot Rumänien varenda dag i veckan.
Det är ju exakt den hör typen av simpla ”skitsegrar” som det här landslaget behöver.
Tiden går som alltid fortare än man tror och ibland är det rätt skönt att glömma; för ett år sen drog Jon Dahl Tomasson ner Sverige i ett mörker det aldrig tidigare befunnit sig i.
Det var i en tid fotbollslandslaget kastade sig ut för ett stup och hoppades att någon skulle ta emot på fluffiga små moln.
Det gick sådär, som vi alla vet. Vi landade hårt.
Ingen kan kalla den här landskampen för ett mästerverk, inte på något sätt. Men efter en enda match i årets Nations League har vi redan en poäng mer än vi skrapade ihop på sex matcher förra gången.
Ibland kan det vara tillfredsställelse som är tillräcklig i sammanhanget.
Skitsamma hur det såg ut
Graham Potters 4-4-2-lag (tänk att vi ALLTID hamnar i Lasse Lagerbäcks famn, till slut) hade definitivt sina brister, det var stundtals lite svajigt bakåt men vi måste lära oss att glädjas åt resultatet.
Precis som vi gjorde under alla de framgångsrika åren med landslaget. För det var inte så att Sverige alltid spelade ut sina motståndare, i stället gjorde Jonas Thern, Johan Mjällby, Zlatan och Co det som behövdes.
Det var tre poäng in på kontot. Skitsamma hur det såg ut.
Jag var på väldigt många av de landskamperna och jag har svårt att minnas hur de såg ut. Men jag minns resultaten.
Min känsla är att många har tappat det tänket idag. Istället heter det att vi ”måste se till prestationen:”
Men den enda prestation jag har lärt mig att vara nöjd med är den som innebär att du har vunnit.
Sverige påvisade sedvanliga brister mot detta Hagi-ledda Rumänien, ingen kan påstå något annat, men det var också ett svenskt landslag som snabbt planterade en ledning, lyckades behålla den in i paus och bevakade sen läget sista halvtimmen.
Det räcker för mig.
Sverige måste ta ett steg tillbaka
Framförallt när det gäller det här landslaget, som under en längre period dansat på lina.
Ge mig ett trist jävla 2-1 mot Rumänien en sen fredagskväll ute i Solna. Hellre det än något flashigt 6-1 och nån sorts tro på jultomten.
Sverige måste ta ett steg tillbaka till en tid då det var viktigare att vinna än att spela ”vacker” fotboll (vad det nu är?).
***
Fyra tävlingsmatcher på en samling är fler än du är garanterad i ett VM- eller EM-slutspel, vilket gör den här samlingen så speciell.
Alla landslag kommer behöva gå runt på mycket folk, matchen ska avgöras under elva dagar.
Jag gissar att Potter redan till tredje matchen, borta mot Bosnien, har bytt ut stora delar av den svenska elva som startade mot rumänerna.
***
Det kan vara svajigt med luften i bollarna när jag spelar i division 6.
Men i landskamper tänker man att det ska vara fixat och kontrollerat innan matchen drar igång.
***
Emil Holm, stackars jävel.
Det kräver sitt psyke för att ta sig tillbaka hela tiden.
***
VAR som plockar bort mål för att det hittats en situation för evigheter sen kan fara åt helvete.
