Det är dags för tennisspelarna att försöka nu
Snart dags för mastersturneringar först i Kanada och sen i USA, följt av US Open. Kanske till slut med både Alcaraz och Sinner i US Open även om man kanske inte ska lita på den saken. Sinner ska hålla ihop rent allmänt, och Alcaraz ska klara sin comeback i Cincinnati först.
Tennisen är ett tvåhästarsrace just nu där det dessutom känns svajigt gällande om båda två ska komma till start eller inte.
På tal om hästar.
Jag är dålig på hästar. Bättre på tipset faktiskt. Stark på tipset. Satte en ny fin trettonrättare helgen som var och det ryktas om andelsspel här på TVmatchen inom en snar framtid. Då kanske ni kan få ta del av mina kunskaper där, vem vet.
Men säg den sport jag inte följer. Jag följer ju travet också, med vetskapen om att jag inte alls är särskilt kunnig, men det kan vara kul ändå.
Den som ändå följer travet har noterat att det kommit något lite nytt här under sommaren. Hästen Allegiant slog först världsrekord i Elitloppet och vann med massor av längder framför de andra hästarna. I veckan upprepade hon dessutom detta i ett annat stort lopp, Hugo Åbergs Memorial, det största loppet för året på Jägersro i Malmö.
Ett sto alltså. Ovanligt. Men ännu mer ovanligt, och mer intressant, är att hästen vunnit på ett helt nytt sätt.
Travsporten är uppbyggd av att hästarna ska behandlas som någon slags porslinsfigurer i loppen. Man har bestämt att man måste ta det lugnt, spara på krafterna, och sen kanske möjligen låta hästen springa för fullt i slutet, om man har chans att vinna. Det finns liksom någon slags konsensus om att man måste göra sådär. Man måste ta det lugnt.
Så körde man med Allegiant i Elitloppet också. Man tog det försiktigt, fastnade, och höll på att missa finalen.
Man fick därför ett riktigt dåligt startspår i finalen, och man bestämde sig för en ny taktik. Man utrustade hästen på ett sätt så att man visste att den skulle springa allt vad den hade från början. Hästen tog ledningen, drog ifrån konkurrenterna, och om det hade varit som alla inom travsporten bestämt sig för att det ska vara, då hade hästen blivit trött, konkurrenterna hade kommit ikapp och kört om, och det hade inte blivit någon bra placering.
Men så blev det inte. För vem vet, det kanske inte måste vara som man bestämt.
Allegiant saktade aldrig ner. Tappade väldigt lite i slutet, och satte ett överlägset världsrekord. Man pratade efter loppet om tidernas prestation inom travsporten. Det var det säkert, men den möjliggjordes av att man inte nöjde sig med det man bestämt är gränserna. Man körde på något annat.
Man återupprepade det alltså i veckan. Samma taktik. Full fart från start. Konkurrenterna som körde på det gamla sättet kunde inte hänga med, och sen blev det liksom aldrig jämnt. Svagare motstånd i veckan visserligen, och kanske att man ändå valde att inte pressa hästen när vinsten var klar, men samma utfall.
Och nu till frågan. Varför i hela världen sitter jag och återberättar travhändelser?
Jo, jag tycker det är dags nu inom tennisen.
Sinner och Alcaraz har varit helt överlägsna nu i några år. Ingen spelare har ens riktigt försökt kliva upp på deras nivå. Man hänger kvar vid det som man tidigare kommit överens om inom tennisen. Det vill säga, man ska inte försöka spela i maximalt tempo, för man tror inte att det går.
Nu har dock Sinner och Alcaraz redan visat att det går, och jag skulle snart vilja se att några andra spelare faktiskt försöker göra detsamma. Sen kommer man inte klara det lika bra direkt, men som jag ser det i alla fall. Det finns ingen som ens försöker vara lika bra som Sinner och Alcaraz just nu. Sen kan man definitivt säga att man inte kan bestämma sig för att vara så bra. Sinner och Alcaraz är överlägsna. Det går inte att komma åt dem just nu. Men det man kan vara helt säker på är att ingen kommer komma åt någon förrän andra spelare försöker lära sig att spela i samma tempo som dem. Man kommer säkert inte klara det, men innan man försöker, då står tennisen ärligt talat och stampar med Felix Auger-Aliassime och Alex De Minaur som spelarna bakom toppen och så länge det är så, då kommer det inte vara så spännande.
Allegiant är förstås den bästa hästen. Precis som Sinner och Alcaraz är de bästa tennisspelarna. Men delvis så är Allegiant överlägsen nu för att man hittat ett nytt sätt att disponera loppen, ett sätt som omöjliggör för konkurrenterna att komma nära. Precis som att Sinner och Alcaraz spelar i ett tempo som omöjliggör att konkurrenterna ska komma nära.
Vi kan vara alldeles säkra på att fler inom travsporten kommer försöka kopiera Allegiant-taktiken framöver.
Nu skulle jag vilja se fler spelare inom tennisen som faktiskt försöker med något annat än det som alltid varit normen. För det har funnits gott om tid nu att titta på att Sinner och Alcaraz kan göra det. Nu borde det snart komma spelare som i alla fall försöker.
