Washington lottat och säsongen startar om
Okej, jag gör det. Jag svär i kyrkan nu. Håll i er. Jag tror inte att jag kommer skriva särskilt mycket om 250-turneringar framöver.
Inte för att ta någon slags ställning. Inte för att det på något sätt hjälper någonting. Utan för att jag helt enkelt inte bryr mig om dem.
Jag tittade en hel del på Båstad.
Jag har tittat lite grann på veckans turneringar.
Gillar man tennis så mycket som man själv gör så, det är ju rätt mysigt. Man tittar.
Men helt ärligt. Det finns inget i det som är värt att skriva om. För det har blivit för obetydligt, för låg nivå. Det spelar helt enkelt ingen roll.
Lite som att jag för några år sen slutade skriva om challengertouren av tidsbrist, av anledningen att jag följer den mindre, och att det kanske är lite väl smalt.
Jag skulle säga att det är väldigt likt hur det är med 250-turneringarna nu.
All sport i världen utvecklas mot att allt ska ha ett syfte. Allt ska spela roll. Träningsmatcher och allmänt obetydliga grejer, det fungerar inte, så man fasar ut det. Tennisen går inte alls i den riktningen. Man fortsätter med turneringar där de bra spelarna får betalt för att delta snarare än att vinna och om de vinner eller inte spelar ingen roll heller för rankingen.
Det där kommer inte hålla långsiktigt. Det kan jag säga direkt, och redan nu börjar man i någon mån tappa mig, och det är klart att det kanske är lite alarmerande.
Man ska inte koppla ihop det här med att jag på något sätt tycker mindre om tennis och är mindre intresserad men är det något man aldrig kan anklaga mig för så är det att inte hänga med i utvecklingen. Jag älskar alltid utvecklingen. Och medan tennisen stampar, ja men då kan jag välja bort lite av den stampande tennisen för att titta mer på det som faktiskt hänger med i utvecklingen och utvecklar intresset.
Som tur är dock, 250-turneringar är ju bara en liten del av tennisen. Man har de större turneringarna också. De där de bra spelarna inte spelar bara för att de fått betalt på förhand. Där turneringarna spelar roll för rankingen. Och där allt helt enkelt är på riktigt.
Jag skulle säga att 500-turneringarna fortfarande tillhör den typ av turneringar där det spelar roll hur det går. Rankingpoängen spelar roll, och spelarna deltar inte primärt för att de fått betalt redan på förhand.
Dessutom, om man ska vara riktigt ärlig. Det här spelet på grus mellan Wimbledon och den amerikanska hardcourtsäsongen. Ingen förstår det. Det känns ganska inklämt. Man borde istället göra den riktiga grussäsongen lite längre, och sen också grässäsongen lite längre. Så kunde man ha gått direkt på hardcourt efter det och kanske också gjort den delen av säsongen lite längre. Vilket till slut skulle utmynna i att man kanske inte skulle ta typ två månaders omotiverad paus under vintern. Det hade ju också varit något.
Det är väldigt ovanligt att någon av de riktigt stora spelar den här turneringen och så är det inte heller den här gången, men startfältet är oftast minst okej och så tycker jag det är den här gången också. De Minaur mot Tsitsipas i första rundan. Vi vet att De Minaur har lite svårt för Tsitsipas, eller hur och kanske lite på uppgång också, Tsitsipas. Intressant match där.
Mensik var väldigt bra på gruset. Liten besvikelse på gräset. Nu hardcourt, intressant att följa honom. Han brukar ju inte vara svag på nordamerikansk hardcourt.
Fritz med, Paul med som oseedade, Draper på samma del som oseedad, och Tien. Den kvarten, där kommer det spelas intressanta matcher.
Fils mot Jodar i första rundan, riktigt fin match det också. Nishikori finns fortfarande alltså? Mot Shang. Otroligt skadebenägna de är, kineserna. Spelar nästan aldrig.
Och så Tiafoe och Shelton längst ner men också Humbert där.
Det här ska följas. En hel del av spelet är på bra kvällstid för vår del dessutom. Bra så.
