SHL-bibeln 2026/2027 – Skellefteå AIK: ”Svårt att inte imponeras”
TVmatchens nya hockeyexpert Mårthen Bergman rankar alla SHL-lag inför säsongen 2026/2027. I SHL-bibeln går han igenom lagdel för lagdel, silly season, nycklarna till framgång, intervjuar en inbiten supporter och tippar tabellplacering.
Får vi se en back to back-titel från Skellefteå?
| Förra säsongen | Plats 1 (108 poäng) |
| Slutspel | SM-guld (4-1 mot Rögle BK i final) |
| Arena | Skellefteå Kraft Arena |
| Tränare | Daniel Hermansson |
| Publiksnitt | 5306 |
TRUPPANALYS
Det är nästan provocerande svårt att hitta någonting negativt att säga om Skellefteå. De vann grundserien förra säsongen med sju poängs marginal, hade SHL:s bästa powerplay och boxplay, gjorde flest mål och fortsatte sedan genom slutspelet genom att vinna kvartsfinalen, semifinalen och finalen med 4–1 i matcher. Oscar Lindberg vann poängligan och utsågs till både Årets forward och MVP, Jonathan Pudas blev Årets back och Daniel Hermansson Årets tränare. Lindberg fortsatte sedan genom slutspelet och fick Stefan Liv Memorial Trophy som slutspelets MVP.
Normalt sett följs en sådan säsong av att andra klubbar kommer och sliter sönder laget. Det har knappt hänt.
Oliver Okuliar har försvunnit till Wilkes-Barre/Scranton Penguins och Lars Bryggman till TPS. Martin Lundberg är också borta och Max Krogdahl har lämnat för Jokerit. Men kärnan som gjorde Skellefteå till Sveriges bästa hockeylag finns kvar. Det är svårt att inte bli imponerad.
Linus Söderström och Strauss Mann är fortfarande kvar i målet. Jonathan Pudas, Arvid Lundberg och Pontus Johansson (kors i taket) finns kvar på backsidan. Framåt fortsätter Oscar Lindberg, Rickard Hugg och Mikkel Aagaard efter en säsong där Lindberg och Hugg slutade etta och tvåa i poängligan. Bakom dem finns Pär Lindholm, Andreas Johnson och flera andra etablerade spelare samtidigt som nästa generation redan börjat knacka på.
Det är kanske just där Skellefteå skiljer sig allra tydligast från nästan alla andra SHL-klubbar.
När de tappar en spelare verkar ersättaren väldigt ofta redan finnas i organisationen. De pratar inte bara om att släppa fram juniorer utan gör det faktiskt, även när laget samtidigt slåss om SM-guld. Valter Lindberg fick större ansvar under förra säsongen och ser ut att vara redo för ännu mer. Pontus Johansson tog enorma kliv och blev plötsligt en toppback när Pudas saknades. Bakom dem står ytterligare spelare och väntar.
Det finns en kontinuitet i hela organisationen som gör att enskilda spelare nästan kan kännas utbytbara utan att resultatet påverkas särskilt mycket. Jag tycker egentligen bara att det finns två rimliga invändningar inför den här säsongen. Den första är att det är väldigt svårt att vara lika bra igen. Den andra är att förväntningarna nu är extrema. Men det säger också ganska mycket om Skellefteå. När den största svagheten man hittar är att laget kanske inte kan upprepa en säsong där man vann både grundserien och SM-guld, då har man byggt ett ganska bra hockeylag.
Bergmans Zon – läs alla avsnitt i SHL-bibeln
Lag för lag släpps hela vägen fram till nedsläpp i helgens premiär!
MÅLVAKTER
Foto: Bildbyrån
Jani Lampinen
Strauss Mann
Linus Söderström
Helhetsbetyg ★★★★★
SHL:s bästa målvaktspar. Linus Söderström har redan visat att han kan vara seriens bästa målvakt när han är frisk. Han blev Årets målvakt 2023 och var helt avgörande när Skellefteå vann SM-guld 2024. Problemet har snarare varit att kroppen inte alltid hållit.Förra säsongen blev det återigen tydligt.
Söderström försvann och Skellefteå behövde en lösning. In kom Strauss Mann och det som från början såg ut som en nödvärvning utvecklades till en fullständig succé. Han spelade 42 grundseriematcher och radade upp nollor på ett sätt som till slut innebar nytt SHL-rekord.
Nu är båda kvar.
Söderström har genomgått ytterligare ett ingrepp och kommer därför inte behöva stressas tillbaka. Det är förstås aldrig positivt att en målvakt har återkommande skadeproblem, men situationen blir ganska mycket enklare när ersättaren är mannen som precis slagit SHL-rekord i antal hållna nollor. Dessutom finns Jani Lampinen bakom dem. Han värvades ursprungligen efter en stark säsong i Mora och känner Daniel Hermansson sedan tidigare. I de flesta SHL-klubbar hade en målvakt med hans potential varit en väldigt intressant tvåa. I Skellefteå är han trea.
BACKAR
Foto: Bildbyrån
Rasmus Bergqvist
Emil Djuse
Måns Forsfjäll
Viktor Grahn
Frans Haara
Pontus Johansson
Arvid Lundberg
Jonathan Pudas
Leo Sundqvist
Helhetsbetyg ★★★★★
Det finns backsidor med fler stora namn, men jag vet inte om det finns någon jag hellre skulle vilja ha. Jonathan Pudas är förstås utgångspunkten. Han utsågs till SHL:s bästa back för tredje gången förra säsongen och har nu gjort minst 40 poäng under fyra SHL-säsonger. Han driver powerplay, spelar stora minuter och är fortfarande en av seriens mest betydelsefulla spelare.
Men det mest imponerande förra säsongen var nästan vad som hände när han försvann. Pontus Johansson fick större ansvar och såg plötsligt ut som en toppback i SHL. Framför allt under slutspelet visade han att det inte bara handlade om att vara en lovande spelare i ett bra system, utan att han faktiskt kunde bära en betydligt större roll. Att ingen NHL-klubb lyckades locka över honom under sommaren är förstås en enorm bonus för Skellefteå.
Sedan finns Arvid Lundberg, som fortfarande är en av seriens bästa defensiva backar och kanske en av SHL mest underskattade spelare. Han behöver inte göra 40 poäng för att vara extremt viktig. Han försvarar, dödar boxplay och ger utrymme åt andra att göra det de är bättre på.
Emil Djuse ger ytterligare erfarenhet och offensiv förmåga, medan Måns Forsfjäll, Frans Haara, Rasmus Bergqvist och Viktor Grahn fyller roller utan att egentligen lämna några stora hål. Grahn är dessutom ett ganska bra exempel på vad Skellefteå gör bättre än många andra. Han kom från Södertälje utan att vara någon spektakulär SHL-värvning och hamnade sedan bredvid Pudas och såg ut som om han spelat på den här nivån länge.
Det går att diskutera hur många av de här backarna som hade varit uttalade toppbackar i andra SHL-lag. Men kanske är det fel fråga för i Skellefteå behöver de inte vara det. De behöver vara väldigt bra på sina roller i Skellefteås system.
FORWARDS
Mikkel Aagaard
Jonathan Davidsson
Hudson Fasching
Zeb Forsfjäll
Rickard Hugg
Jonathan Johnson
Andreas Johnson
Andro Kaderli
Viktor Klingsell
Oscar Lindberg
Valter Lindberg
Pär Lindholm
Viggo Nordlund
Victor Stjernborg
Oskar Vuollet
Helhetsbetyg ★★★★★
Oscar Lindberg gjorde 67 poäng på 52 matcher förra säsongen och det var den delat fjärde högsta noteringen i SHL:s historia. Han vann sedan även slutspelets poängliga med 14 poäng på 15 matcher och utsågs till slutspelets MVP. Bredvid honom finns Rickard Hugg, som gjorde 56 poäng och blev tvåa i hela SHL poängliga. Tillsammans med Mikkel Aagaard bildade de under långa perioder seriens bästa kedja. Det är en ganska bra utgångspunkt.
Bakom dem finns dessutom Pär Lindholm, som jag fortfarande tycker är en av ligans mest underskattade centrar. Han gör väldigt mycket av det som behövs för att ett topplag ska fungera och ger Skellefteå en centerlinje som kan matchas på olika sätt beroende på motstånd.
Andreas Johnson gjorde inte den offensiva säsong jag trodde på förra året, men där tycker jag fortfarande att det finns betydligt mer att hämta. Jonathan Johnson, Jonathan Davidsson, Victor Stjernborg och Zeb Forsfjäll ger ytterligare bredd.
Valter Lindberg såg väldigt bra ut redan när han fick större möjligheter under slutet av förra säsongen och har fortsatt på samma sätt under försäsongen. Han har fått spela i andra powerplay och jag tror att det finns betydligt mer offensiv produktion där än vad vi hittills sett. Viggo Nordlund och Oskar Vuollet är andra exempel på spelare som inte bara finns med för att fylla ut en trupp utan faktiskt kommer få möjligheten att utvecklas.
De två externa forwardstillskotten är Andro Kaderli och Hudson Fasching. Kaderli kommer från Leksand och ger energi, fart och intensitet, medan Fasching är en betydligt mer meriterad värvning med 185 NHL-matcher bakom sig. Han kommer närmast från Cleveland Monsters, där han gjorde 18 poäng på 65 AHL-matcher och var assisterande kapten. Fasching ska inte ersätta Okuliars poängproduktion rakt av. Tanken verkar snarare vara att få in en liknande typ av slutspelsspelare som kan bidra med tyngd, tvåvägsspel och karaktär.
TRÄNARNA
Foto: Bildbyrån
Helhetsbetyg ★★★★★
Daniel Hermansson kunde knappast ha gjort en bättre första säsong i Skellefteå. Han kom från Mora inför förra säsongen och skrev ett treårskontrakt. Ett år senare hade han lett Skellefteå till serieseger och SM-guld och blivit utsedd till Årets tränare. Laget gjorde dessutom flest mål i serien och var bäst i både powerplay och boxplay.
Det mest intressanta är kanske att Skellefteå ändå fortfarande såg ut som Skellefteå. Det finns klubbar där ett tränarbyte innebär att hela identiteten förändras. Här finns en så tydlig struktur genom organisationen att huvudtränaren snarare kommer in och utvecklar någonting som redan existerar. Det är förstås inte samma sak som att vem som helst kan stå där.
Hermansson gjorde ett väldigt bra jobb, inte minst genom att fortsätta utveckla laget under säsongen. Skellefteå var inte bäst från första nedsläpp. Frölunda såg länge ut som seriens starkaste lag, men ju längre vintern gick desto bättre blev Skellefteå. Efter jul var det svårt att argumentera för något annat lag.
Det finns också någonting imponerande i hur Skellefteå lyckas kombinera utveckling med resultat. I många klubbar betyder ”vi satsar på unga spelare” att man accepterar att resultaten blir sämre under en period.
NYFÖRVÄRV
● Leo Sundqvist – Östersunds IK
● Hudson Fasching – Cleveland Monsters (AHL)
● Andro Kaderli – Leksands IF
FÖRLUSTER
● Oliver Okuliar – Wilkes-Barre/Scranton Penguins (AHL)
● Lars Bryggman – TPS
● Max Krogdahl – Jokerit
● Martin Lundberg – lämnar
UTROPSTECKNET
Valter Lindberg
Han började visa redan under slutet av förra säsongen att han var redo för mer och det jag sett och hört från försäsongen förstärker bara den känslan. Han har fart, offensiva instinkter och framför allt ser han inte ut som en ung spelare som försöker överleva sina minuter. Han försöker påverka matcherna.
Det finns förstås en begränsning i hur stor offensiv roll man kan få när Skellefteås första powerplay redan är fullt av etablerade toppspelare. Men Valter har fått möjligheter i den andra enheten och det finns utrymme att successivt växa in i en större roll.
Det är också exakt så Skellefteå brukar göra. De behöver inte kasta in honom i en förstakedja och kräva 40 poäng. Han kan börja längre ner, spela sig till mer förtroende och vara betydligt viktigare när slutspelet börjar än när serien startar. Jag tror att det här blir säsongen då han går från lovande Skellefteåspelare till etablerad SHL-forward.
SHL-bibeln 2026/2027 – HV71: ”Äntligen rimliga förväntningar”
SHL-bibeln 2026/2027 – Linköpings HC: ”Mycket som måste falla på plats”
SHL-bibeln 2026/2027 – Brynäs IF: ”Ska vara ett topplag”
BIK Karlskoga – Kalmar HC på TV: ”Två lag för toppen av tabellen”
IK Oskarshamn – Visby/Roma HK: ”Båtderby direkt i premiären”
Leksands IF – Södertälje SK på TV: ”Het målvaktsduell i Dalarna”
FRÅGETECKNET
Går det att vara lika bra igen?
Jag har letat efter ett bättre frågetecken och jag hittar inget.
Målvaktssidan är fantastisk. Backsidan är komplett. Oscar Lindberg och Rickard Hugg finns kvar framåt. Tränarstaben är intakt och organisationen fortsätter producera spelare underifrån. Så frågan blir egentligen bara hur man följer upp en nästan perfekt säsong.
Skellefteå tog 108 poäng, vann grundserien med sju poäng och gick sedan 12–3 i matcher genom slutspelet. Det är en nivå som är väldigt svår att upprepa, oavsett hur bra laget är. Dessutom kommer varje motståndare att se matcherna mot Skellefteå som någonting extra. Alla vet vilka de regerande mästarna är och alla kommer vilja vara laget som slår dem.
Sedan finns alltid risken att mättnad smyger sig in när så många spelare precis uppnått det de jagat. Skellefteås största utmaning är att leva upp till den standard som Skellefteå själva satte förra säsongen.
SUPPORTERRÖSTEN
Adam Savonen
X: @adamsavonen
Instagram: @adamsavo
Hur känns laget inför säsongen?
– Skellefteå AIK ser oerhört solida ut. Laget har fått behålla alla spelare utom två. Med tanke på att laget vann både serien och slutspelet borgar det för att kunna bli något liknande den här säsongen. Nyförvärven Hudson Fasching och Andro Kaderli ser ut att kunna tillföra med sitt sätt att spela. Förväntningarna riskerar att slå i taket med tanke på hur bra det mesta har sett ut.
Vad gör dig mest hoppfull?
– Att laget i nuläget inte har några tydliga svagheter. Styrkorna är många. På målvaktssidan ser det också oförskämt bra ut med Linus Söderström och rekordhållaren Strauss Mann.
Vad oroar dig mest?
– Det är väl det som skulle kunna skapa oro, att det inte finns något att oroa sig för. Skador på båda målvakterna, men förra året löste ju AIK även det. Pressen på laget och det faktum att alla lag kommer vilja slå Skellefteå kanske kan vara någon form av utmaning.
Han vinner interna poängligan?
– Oscar Lindberg ser lika bra ut som i fjol. Han fortsätter på inslagen väg.
Och vem gör flest mål?
– Oscar Lindberg.
Och tar flest utvisningar?
– Andro Kaderli spelar med mycket energi och intensitet. Han skulle kunna dra på sig en och annan tvåa. Även någon femma.
Årets genombrott?
– Valter Lindberg i konkurrens med Viggo Nordlund.
Vad vore en godkänd säsong?
– Topp två och final. Med de enorma förväntningarna kommer det inte krävas några större motgångar för att det ska kallas fiasko.
Vinner Skellefteå AIK 2026/2027?
Vem vinner SM-guld, skytteligan och poängligan? Läs TVmatchens egna oddsguide inför säsongen.
BERGMAN TIPPAR: 3
Jag har Skellefteå trea och det känns nästan som att jag behöver försvara varför jag har regerande svenska mästarna så långt ner. För tittar jag bara på laget finns det egentligen inget särskilt bra argument.
Det här är ett lag som utan tvekan kan vinna serien igen men jag tror inte att de kommer vara riktigt lika dominanta över 52 omgångar.
Förra säsongen var nästan för bra. När Söderström blev skadad kom Strauss Mann in och började hålla nollan. När Pudas försvann tog Pontus Johansson ett enormt kliv. Oscar Lindberg gjorde sin poängmässigt bästa SHL-säsong någonsin vid 34 års ålder. Powerplay var bäst i serien. Boxplay var bäst i serien. Nästan varje gång ett problem uppstod hade Skellefteå en lösning. Någonstans tror jag att några av de marginalerna jämnar ut sig.
Jag tycker också att Okuliar är ett kännbart tapp. Han var väldigt bra för Skellefteå och framför allt byggd för slutspelshockey. Bryggman hade också ett starkt slutspel. Fasching och Kaderli kan mycket väl ersätta delar av det, men vi vet inte det ännu.
Sedan är Oscar Lindberg och Pär Lindholm ytterligare ett år äldre och Linus Söderström har återigen haft problem med kroppen. Det här är väldigt små invändningar och det är egentligen hela poängen. Jag har inte Skellefteå trea för att jag tror att laget blivit dåligt utan jag har dem trea eftersom jag tror att två andra lag kommer samla fler poäng under grundserien. När slutspelet börjar är det en helt annan sak.
Se allt från SHL och Hockeyallsvenskan på TV
Kampanj på TV4 Play Sport Total – halva priset första månaden och utan bindningstid
Starta konto hos TV4 Play
