Ekwall: Att vinna är en tillräckligt bra prestation
Är det Qatar och Australien som Graham Potters Sverige ska vara i detta VM? Egentligen spelar det ingen roll så länge vi vinner matcherna, jag tror ingen i Schweiz eller Turkiet tycker att fotbollslivet är så lustigt idag. Men ska Sverige ta sig långt krävs det mer än med långa bollar på en Bengt (aka Alexander Isak/Viktor Gyökeres).
Tro det eller ej, men det finns fortfarande en och annan Twitterkrigare som uppskattade Jon Dahl Tomassons självmordsfotboll för att ”det var något nytt, framåtlutat och modernt”. Vilket såklart är ett tecken på att det aldrig går att vara helt överens om fotboll.
Läs även: ”Tittarilska mot TV4” – exakt det du vill ha.
Jag tillhör den krassa generationen som är övertygad om att det viktigaste i en tävling är att vinna. Ingenting annat. När jag satt ute i en vildmarksskog i 18 dygn för ett TV-program tillsammans med 1994-hjälten Jesper Blomqvist hade vi ofta diskussioner om just detta inför olika tävlingar.
”Vi ska vinna”, sa jag.
”Jo”, sa Jesper, som gått sina tränarkurser. ”Men det viktigaste är att vi gör en bra prestation.”
”Att vinna är en tillräckligt bra prestation, oavsett hur den ser ut”, var mitt svar på det.
Vi kom aldrig riktigt överens om det. Däremot tyckte vi väldigt lika om JDT:s experiment (för det var ingenting annat) som gav Sverige två ynka poäng och en sistaplats i en grupp med lag som Slovenien och Kosovo.
Potter kom in och gjorde det enda intressanta
Att vi har ett svenskt landslag som ska spela VM-match i natt är – som vi alla vet, men inte behöver be om ursäkt för – en sorts skänk från fotbollshimlen. Men också för att en ny förbundskapten skred in och gjorde det enda som överhuvudtaget var intressant i playoff-matcherna mot Ukraina och Polen: vinna.
Fembackslinje för att täppa till ett läckande försvar, stor vikt på offensiva fasta situationer och kontringsfotboll på spelaren som Potter visste skulle kunna avgöra en match på egen hand.
Viktor Gyökeres svarade med att göra tre mål, nästan på egen hand, mot Ukraina och trumlade sig fram i straffområdet för det magiska 3-2-målet mot Polen på Jordgubben. Och jag vill nog påstå att Gustaf Lagerbielkes nickmål efter den vältajmade frisparksvarianten från Benjamin Nygrens fot strax före pausvilan hade stor del i avancemanget.
Gott så. Men nu?
Kommer safety first-taktiken fortfarande vara ett vinnande koncept?
Det finns komponenter som talar för det. Som att värmen kan premiera nån sorts lågintensiv fotboll, där det är svårare att slå ut sin motståndare med högt tempo. Eller som det faktum att Sverige, till skillnad från play off-spelet, har både Gyökeres och Isak i startelvan. Samt – Qatar och Australien.
Qatarierna såg ut som en slagpåse mot Schweiz, kröp ihop med allt de hade i försvarsställning, kom tidigt under med 1-0 och hade enorma problem att gå över halva planen. 1-1 till slut. Australiens 5-3-2-variant kändes väldigt snarlik Sveriges och när Nestroy Irankunda rusade rakt genom Turkiets försvar för 1-0 kunde Aussies fortsätta gräva skyttegravar utan att turkarna bröt igenom. 2-0 efter 90 minuter.
Den stora skillnaden är att Sverige inte kommer vara en given underdog i premiären mot Tunisien. Det kommer bli någonting helt annat än ställas mot offensivinriktade lag som exempelvis Polen eller Norge.
Tunisien packar ihop bussen
Tunisierna har sin styrka i defensiven. Laget släppte in ett enda mål i VM-kvalet. Förvisso mot Namibia, Liberia, Ekvatorialguinea, Malawi och São Tomé & Príncipe, men ändå.
Lagets offensiva kreativitet kommer vanligtvis från tian Hannibal Mejbri, som under säsongen varit in och ut i Burnleys startelva. Burnley! Ja, ni fattar. Om inte Sverige har för avsikt att helt och hållet skänka bort kommandot i den här matchen så kommer vi att vara spelförande för första gången i en viktig landskamp under Graham Potter.
Det kommer inte finnas samma utrymme för blixtrande omställningar när tunisierna packar ihop bussen och parkerar den, vilket de förväntas göra. På så vis blir det en helt ny erfarenhet och jag hoppas att Sverige har en flexibilitet i sig som krävs i ett VM-slutspel, där du alltid har väldigt mycket mer att vinna än att förlora.
Slutspel går inte att jämföra med något annat
Kvalspel är en sak, play off uppenbarligen en annan och ett VM-slutspel går inte att jämföra med någonting annat. Jag har varit med under tillräckligt många EM- och VM-slutspel, för att veta att allting som varit inför – framförallt träningsmatcher – inte spelar någon som helst roll när du kommer till ett slutspel.
Det är så mycket annat som ramlar över spelarna i en miljö som är mycket större än allting annat i fotbollsvärlden. Har du inte mental kraft att ta det på rätt sätt kommer du inte att klara det.
Hur de svenska spelarna löser det? Ingen aning, för det vet de nog inte ens själva. Det finns mycket som känns osäkert med det här landslaget, sett till hur det har sett ut de senaste åren. Jag vet faktiskt inte vad det går att förvänta sig, inte mer än att det sträcker sig någonstans mellan himmel och helvete.
1-0-seger efter en Isak Hien-nick på hörna i 67:e minuten är en dröm som räcker tillräckligt för mig. Oavsett hur fan det ser ut i övrigt.
Ekwalls lista: 5 viktigaste spelarna i premiären
5. ALEXANDER BERNHARDSSON
Det råder inga tvivel om att positionen på back/vinge till höger har varit Sveriges svagaste, sett till hur truppen ser ut. Nu ser Bernhardsson ut att ta den platsen och det har jag inga problem med, han är klart underskattad. Men det här blir också något mycket större än vad han någonsin ställts inför i sin karriär och han måste palla trycket.
4. BENJAMIN NYGREN
Jag tror att han kan bli ett starkt hot mot ett lågt stående försvar. Men jag tro också att hans fina tillslag kan bli väldigt avgörande på fasta situationer. Under Andreas Georgsons regi har Sverige på kort tid tagit fram en nyckelfaktor, det såg vi i play off-spelet. Mycket vad det bygger på Nygrens känsla för att hitta rätt leverans.
3. KRISTOFFER NORDFELDT
Inte sen VM 1970, då en ung Ronnie Hellström utmanade Sven-Gunnar Larsson, har det känts så öppet på målvaktsposten. Ravelli, Hedman, Isaksson, Olsen var givna mellan stolparna under många år. Nu ser det ut att bli Nordfeldt som under många år varit det tredje alternativet. Vi kommer behöva trygghet längst bak, kanske mer än tidigare år.
2. VIKTOR GYÖKERES
Och ni vet varför.
1. VICTOR NILSSON LINDELÖF
Han har aldrig varit viktigare för landslaget. Ifrågasatt i perioder, men som det ser ut just nu är VNL en spelare som vi absolut inte vill vara utan. Landslagskaptenen har utstrålat harmoni och trygghet inför mästerskapet. Just den typen av närvaro kommer att spela en oerhört stor roll när vi mönstrar ett landslag med väldigt lite mästerskapsrutin.
