EKWALL: Ryktet om fotbollens död är överdrivet
Efter sex veckor och etthundrafyra matcher under Fifas paraply har jag full förståelse för att stora delar av en hel fotbollsvärld ifrågasätter om vi ska ha det så här.
Men ryktet om fotbollens död är starkt överdriven.
Efter Spaniens mästerliga VM-guld skulle jag säga att den lever i allra högsta grad.
Allt har redan sagts om den här VM-finalen som egentligen inte handlade om VM-finalen.
Om halvtidsshow som tog drygt 27 minuter, om ett underligt Tom Cruise-tal, den hysteriska fascinationen för att visa upp bilder på kända människor eller om scenen när Gianni Infantino kämpade för att få bort USA:s president från bilden på firande världsmästare (tänk att Mupparna uppträdde två gånger i samband med den här matchen).
Det är tydligt vad fotbollens traditionstyngda inbitna vänner vill ha och det är inte ett Super Bowl-spektakel.
Men hur högt blodtrycket än steg så kände jag att vi fick leva med skiten så länge vi kunde bjuds på en finalmatch där fotbollen i sig levde sitt eget (mindre flashiga) liv.
Och exakt så blev det.
En chansfattig match med en överlägsen mästare, såväl taktiskt som tekniskt.
En sån där oglamörös fotboll som fick varenda eventkåt amerikan som lagt osannolika pengar på finalbiljett att undra var fan det här var för soccer-skit.
Spanien var de stora vinnarna och de var det på ett sätt som var så lite Fifas Infantino-VM som det gick att komma.
Ingen flärd, inga glassiga 7-0-segrar, ingen Messi, Mbappe, Ronaldo eller någon som spelat golf med Trump; bara ett en fantastiskt fungerande lagmaskin, ett otroligt kollektiv som spelade världens bästa fotboll.
I min VM-värld är Spanien det minne jag tar med mig från den här finalen, inte dårskapet runt omkring.
Läs mer: Spelarbetyg på alla spelare efter Spaniens VM-guld
Såg ut som ett lag Sunday League
Luis de la Fuentes lag släppte in ett enda mål under hela turneringen och finalen hade kunnat spelas i tolv dygn utan att Argentina hade haft ett vettigt skott på mål.
Det bästa med den defensiva överlägsenheten var att den utgick från en gammal klassiker: anfall är bästa försvar.
Så länge du själv väljer att ha bollen blir det väldigt svårt för motståndarna att göra mål.
Hur ska man stoppa Leo Messi på bästa sätt?
Se till så att han eller hans lag aldrig får ha bollen.
Det var ett av skälen till att Argentina såg ut som ett Sunday League-lag.
Spanien ägde bollen och när de tappade den, så återerövrade de den omgående.
Ska vi kritisera spanjorerna för något så är det väl för att de inte skapade tillräckligt många hundraprocentiga målchanser.
Men de gav aldrig Portugal, Frankrike eller Argentina skuggan en chans att vinna mot dem. Visst, det var inte den roligaste VM-final vi sett, men det var kanske den mest överlägsna vinnaren i modern tid.
Låt oss leva med det, vi som gillar fotboll lite mer än allt det där andra som USA och Fifa tryckte in.
Vi får ta dårskaper för vad det är
Nästa VM är om fyra år, i Spanien, Portugal och Marocko.
Jag har svårt att se att det blir tillnärmelsevis lika amerikaniserat, det kommer inte finnas samma krav och behov av det i länder med en helt annan eventkultur.
Sen kommer förstås Infantino göra allt för att fortsätta kräma ut lika mycket dollares, men han slipper åtminstone göra det med tungan långt upp i rektum på en narcissistisk president.
Vi får leva med Fifa vart fjärde år, vi får ta dårskapet för vad det är.
Arenorna kommer att fyllas, en större del av Europa kommer att ha tillgänglighet, alla kommer vara välkomna och i slutändan kommer fotbollen stå sig starkt som den största vinnaren.
Precis som i år, trots allt.
***
Argentina, överlägsen vinnare i det sydamerikanska kvalet, hade ett kryckigt VM.
De tog sig till den här finalen tack vare Leo Messi och en oerhörd glöd, vilja att vinna till varje pris som var överlägset alla andra lag.
Sen hade de en fördel i domarnas nya bedömningsnivå, där man tillät tuffare närkamper i mycket större utsträckning än förut.
På så vis fick de bättre betalt för sin aggressiva spelstil.
Det är förstås smått ofattbart hur Macallister undvek ett gult kort efter sin våldsamma tackling efter en kvart eller hur Paredes lyckades vara kvar på planen matchen ut.
Men det var deras sätt att vinna fördelar (som Paraguay mot Frankrike) och så länge bedömningen tillät det så är det förståeligt att de körde vidare på den linjen.
***
Jag har full förståelse för upprördheten över att en paus tar 27 minuter, men samma människor som gnällde nu brukar vara väldigt mycket mildare i sin kritik när allsvenska matcher får fan så mycket längre avbrott på grund av otillåten eldning på läktarna.
***
Rodri var sannerligen bäst av alla.
***
Någonstans är det ändå rätt skönt att det är över.
Det kan verkligen bli för mycket.
Här läser du allt av Patrick Ekwall från VM 2026!
