EKWALL: Landslagets mest spännande mittfältsduo – på över 30 år
SOLNA. Två matcher och sex poäng ger Sverige goda förhoppningar om att vinna den här Nations League-gruppen i höst.
Men de här landskamperna har gett hopp om en framtid i ett större perspektiv.
Aldrig har vi sett ett mittfält så ungt och så bra i en match som faktiskt gällde någonting.
Två matcher och sex poäng ger Sverige goda förhoppningar om att vinna den här Nations League-gruppen i höst.
Men de här landskamperna har gett hopp om en framtid i ett större perspektiv.
Aldrig har vi sett ett mittfält så ungt och så bra i en match som faktiskt gällde någonting.
I maj 1992 började Jonas Thern och Stefan Schwarz kampera ihop på det centrala mittfältet och blev den starkaste duo svensk landslagsfotboll sett. Då var dom 23 respektive 25 år.
Lucas Bergvall är 20, Yasin Ayari 22.
Småfula jobbiga jävla Bergvall
Nu har dom gjort två landskamper ihop och jag inte sett en så spännande svensk mitttfältsduo sen EM 1992.
Jag gillar den småfula jobbiga jävla Bergvall som ständigt ligger och lurar på gränsen och den så fotbollsintelligenta Ayari med passningarna, insticken och skotten.
I mångt och mycket är de en Schwarz&Thern Light och då har de bara börjat.
Mot Polen flankerades de av Patrik Wålemark, 24 år och Besfort Zeneli, 23 år.
Graham Pottter radade upp ett fyrmannamittfält mot Polen med en snittålder på lite drygt 22 år.
Det är lätt att glömma det när vi ställer krav.
Ayari och Bergvall smälter samman
Och det är också det här som gör Sveriges 3-1-seger lite mer intressant än att vi just nu leder Nations League-tabellen.
Vi hittar inte ett yngre svenskt mittfält hur mycket vi än letar i gamla arkiv via Chat-GPT.
Jag tänker att det finns alla förutsättningar för förbundskaptenen med lite tid bygga något som har både erfarenheten och den unika fotbollstalangen.
Den 20- och 22-åringen som under stunder drev det svenska mittfältet på Strawberry gör det redan nu med ett VM-slutspel innanför pulsvästen.
Ayari och Bergvall har någonting som smälter samman fint. Det finns komplement som är skapar dynamik, det Ayari tappar i fysik det har Bergvall och det Bergvall inte riktigt hittat i avslutsmomentet, det har Ayari dubbelt upp.
Det är orättvist för alla att jämföra med Schwarz och Thern, men som duo har Ayari/Bergvall någonting som skulle kunna liknas vid de gamla hjältarnas samarbete.
Men du är obotlig pessimist om du inte kan föreställa dig vad det här kan ge Sverige i framtiden.
***
Det är alltid viktig med en centrallinje som inte viker ned sig.
Nu hade Sverige det för första gången på evigheter.
Viktor Johansson i målet, Carl Starfelt och Victor Nilsson Lindelöf i mittförsvaret (jag tyckte de var väldigt bra), Ayari och Bergvall på mitten och den mullrande, löddrade Viktor Gyökeres längst fram.
Det gav en trygghet när polackerna tryckte ned Sverige i skoplösen anförda av en svävande Piotr Zieliński och det gav spets när vi gick till anfall och kunde håll emot innan vi gick till anfall unisont.
***
Patrik Wålemark var en fröjd att se med sin trollande vänsterfot.
Fortsätter bibehålla form tar han absolut en fortsatt plats i den här truppen.
***
Mycket var bra mot Polen, men det bästa är nog ändå att Sverige är på väg att glida bort från den kamikaze-fotboll som Jon Dahl Tomasson försökte övertyga spelarna att genomföra.
Med ett facit vi vet, det sämsta i svensk fotbollshistoria.
Nu har Potter fått lite tid, hittat sina spelare och kan börja bygga i större utsträckning än under play off och VM-slutspel.
Det finns en hel del att slipa på, men två stabila segrar mot hyggligt motstånd var exakt den arbetsro förbundskaptenen behövde.
