EKWALL: Allsvenskan har blivit en liga för gycklare
Förnedringen är total för svensk klubblagsfotboll när vi inte ens är bättre än Finland i Europa.
Och fullständigt krossat av våra skandinaviska grannar.
Men i Sverige är vi förstås bäst på tifo och publiksiffror – som om allsvenskan blivit en liga för gycklare.
Mjällby är Sveriges enda representant i Europa i höst. De regerande svenska mästarna från Blekinge tog sig till Conference League genom att vinna en av sex matcher i kvalet.
Segern kom mot ett gäng från Gibraltar.
Samtidigt seglar Norge in i den här fotbollssäsongen med Bodö/Glimt och Viking Stavanger i Champions League, Lilleström i Europa League och Brann i Conference.
I Danmark är ligaföreningen besviken över hur deras kvalspel slutat, men det slutade ändå med FCK, Nordsjälland, Århus och Midtjylland vidare till Conference.
Och den torftiga Veikkausliga skickar ut Kuopion Palloseura (Kups), med Gustav Engvall som en av stjärnorna i laget, i samma europaspel som allsvenskans enda representant.
Bortförklaringarna håller inte
Ingen kan påstå annat än att det är ett nederlag för Sverige, oavsett om det skylls på ”otur i lottningen”, ”spelarförsäljningar”, ”vår-höst-säsong” (som ju även Norge har), ”konstgrässpel (som ju även Norge har) eller ”att unga spelare i Sverige får inte räkna resultat” (som ju även gäller i Norge och alla andra nordiska länder).
Visst, 2025 var ett speciellt allsvenskt år där mindre etablerade lag som Mjällby och Gais tog sig till europaspel, vilket rätt ofta sätter sina spår när det ska dubblas med ligaspel och europakval.
Men det är ändå tydligt att den generella nivån i allsvenskan är alldeles för svag. IFK Göteborg fick kriga fram ett avancemang mot ett risigt estniskt lag, Gais skämde ut sig med 0-6 i arslet mot Nordsjälland och storsatsande Hammarby kunde inte göra ett mål under 180 minuters spel mot Rakow.
Som efter sex spelade omgångar ligger toksist i den polska ligan med 18 lag.
Foto: Bildbyrån
Det var inte särskilt längesen som Djurgården tog sig till semifinal i Conference League och vi känner alla till hur Malmö FF år efter år tog sin i europeiska gruppspel.
Men det går inte att bortse från att Norge och Danmark idag ligger flera mil före svenska klubbar.
Nu vet jag att många svenska supportrar inte tycker att det spelar någon roll eftersom allsvenskan är fantastisk ur ett helt annat perspektiv; välfyllda läktare, alla kan slå alla, överlägsen supporterkultur, häftiga tifon.
Inte stendött i Danmark och Norge
Det är förstås inte stendött i vare sig Danmark eller Norge. Köpenhamnsklubbarna FCK och Bröndby har ett snitt på drygt 20.000 åskådare och skulle hamna direkt efter AIK, Djurgården, Hammarby men före Malmö FF och IFK Göteborg.
Viking från Stavanger har ständigt utsålt, men arenan rymmer knappt 16.000 och några andra klubbar ligger i närheten av Blåvitts publiknivå.
Men överlag är allsvenskan överlägsen här, med ett publiksnitt som är överlägset bäst i Skandinavien.
Det är ju fantastiskt på alla sätt. Och kanske till och med bra nog?
Åtminstone om man föredrar att tävla i publiksiffror, ljudnivå och uppseendeväckande tifoarrangemang.
Men varför ska svensk fotboll nöja sig med det?
Foto: Bildbyrån
Varför accepterar svensk fotboll att vi har en liga som förvandlats till ett eventbolag, där det viktigaste är attraktionskraften och inte kvaliteten på fotbollen?
Och framförallt: borde inte den fantastiska miljön innebära större möjligheter att lyckas bättre än lag bakom några norska fjäll?
Vad är det som säger att man inte kan ha en häftig inramning OCH fotbollslag som är tillräckligt bra för att nå ut i Europa?
Rimligtvis borde det gå hand i hand.
Allsvenskan är som en falsk konsert
Någonstans har det förstås gått snett och det är möjligt att förklaringen landar i att Sverige strider för att behålla 51%-regeln, som Danmark har släppt för evigheter sen och som Norge inte har på samma sätt (om än striktare i Danmark).
Men så enkelt är det inte, det är som att fly från problematiken.
Bodö/Glimt byggde inte sitt lag på en stark ekonomisk bakgrund, för att ta ett färskt exempel.
Det finns svenska klubbar som gör allt för att låtsas vara Real Madrid i sin organisation. Allt från stängda träningar, restriktiva mediakontakter och stora fluffiga powerpoints med statistik på paddor för att lyfta sin egen förträfflighet.
Men i höstens europaspel har allsvenskan lika många representanter i europaspelet som ligorna i Andorra, Litauen, Gibraltar, Georgien och Albanien.
Jag vet inte vad svenska klubbar sysslar med, men det är uppenbart att de inte gör det tillräckligt bra och kanske är de nöjda med att plaska runt i sin damm med färgglad inramning.
Hela den här kvalhösten är ett kraftfullt underbetyg till allsvenskan och klubbarna måste fråga sig: vad är det man gör i Norge, som inte vi lyckas med i Sverige?
Jag är rätt trött på ”vi har en bra produkt”, när produkten uppenbarligen är som en utsåld konsert med band som spelar falskt.
Så varför är det så viktigt att lyckas i Europa, räcker det inte att älska allsvenskan? Självklart, det är upp till var och en. Men vad är det som säger att lagen i allsvenskan inte ska bli bättre? Varför utesluta det ena för det andra?
Ur ett ekonomiskt perspektiv kan det bli det förödande i längden att missa europaspel för våra större svenska klubbar (se Malmö FF idag) om du inte blivit tillräckligt bra på att sälja spelare. Å andra sidan innebär framgångar i Europa att klubbarna kan sälja spelare till ett högre pris.
Idag vet vi att jämbördiga spelare från den danska ligan är dubbelt så dyra som de från den svenska. Och i Bodö kan man lägga runt 30 miljoner kronor för att behålla sin tränare.
Vi höjer på ögonbrynen när Hammarby och Djurgården köper spelare för 20-30-40 miljoner. I Danmark var det längesen som FCK och Midtjylland tog hem spelare på 50-miljonersnivåer.
Allsvenskan har halkat långt efter och ibland gick det att kompensera i Europa med ett Potterstyrt Östersund eller Markus Rosenbergs och Malmö FF:s obändiga vilja att nå ut i Europa.
Som gycklare på cirkus
Nu heter det att vi har många fans och häftiga tifon, som om vi vore gycklare på en cirkus.
Vi måste kunna kräva att klubbarna blir bättre på att spela fotboll, för att uttrycka sig väldigt enkelt.
Det känns ändå som ett rimligt krav och som en minst lika relevant del av ”produkten”.
Eller nöjer vi oss där?
Tillsammans med Andorra, Georgien, Gibraltar och Albanien.
Fast med coolast tifon, såklart.
– Här läser du allt av Patrick Ekwall på TVmatchen!
– Läs alla fotbollsnyheter på TVmatchen!
– Speltips på Allsvenskan hos TVmatchen!
