Titelmatchen - en nyhet i tennisen

Jag är uppe rätt tidigt på dagarna nu för tiden. Det kanske är åldern, vad vet jag. Eller så är det kanske lite för kul med sport, så man måste liksom upp och sparka igång. Det är för övrigt detta som gör att ni i princip alltid har försnack kring dagens alla stora sportevenemang i matchlistan här på TVmatchen, redan när ni vaknar, eller åtminstone i nära anslutning till detta. För vad vore sport utan försnack, uppladdning? Det är ju liksom det som är grejen lite grann. I min värld handlar sport till väldigt stor del om att se framemot något. Är det alltid sådär sjukt kul att titta? Ibland, ibland inte, men att alltid ha något att se framemot, det är viktigt.

Just denna morgon vaknade jag i god tid till att kunna titta på titelmatchen i UFC mellan Khamzat Chimaev och någon annan, en sydafrikan, namnet är inte relevant för det här inlägget, så jag tänker inte lägga 30 sekunder på att kolla upp det. Chimaev som för övrigt bodde i mer än 10 år i Sverige, innan han kom fram till, och också gärna slog fast, att han inte alls tyckte om Sverige och han håller numera till i Dubai. Så får man ju göra om man vill.

En jäkel på att brottas är han i alla fall och han tog hem mellanviktstiteln genom att en gång i varje rond brotta ner sin motståndare, och sen låg han där och nötte på litegrann. Något av det konstigare med den sporten skulle jag säga, att det inte ses som passivt att brotta ner motståndaren och sen bara ligga ovanpå honom men vad vet jag. Mina kunskaper där, de är usla, men som tittare, det händer ju inte så mycket, och publiken buade också en del i slutet, trots att segern ska ha varit en av de mer överlägsna i en titelmatch.

Så, varför skriver jag om UFC?

Jo, jag spånade ju igår lite om de senaste veckornas tennis. Om att mastersturneringarna i Toronto och Cincinnati kanske inte riktigt känts som mastersturneringarna brukar göra, av olika orsaker som jag listade och spånade runt.

Men i morse, när jag också hade sett sammandraget av semifinalerna, handlar det inte egentligen om att turneringarna numera mest bara är en väntan på titelmatchen?

I Toronto var inte Sinner och Alcaraz med. Så man kan väl säga att det var en turnering där mästarbältet inte stod på spel, för att prata UFC-språk.
Här i Cincinnati är både Sinner och Alcaraz med, och har turneringen då egentligen inte mest bara varit en väntan på titelmatchen? De har blivit så sjukt överlägsna att en sån här turnering, fram till finalen, bara handlar om någon av dem ska tokfloppa eller inte. Det är inte som att det handlar om huruvida någon ska kunna utmana dem. För det finns ingen. Det finns bara deras egen nivå, där de inte behöver vara på sin högsta nivå, knappt ens på en hyfsad nivå, för att nå final. De behöver bara undvika att klappa ihop. Då går de till final.

Atmane stod för ännu en helt otrolig insats när han fick Sinner till ett tiebreak i första set. Vilken insats, både igår och i turneringen i stort från honom. Kul att han fick avsluta med att göra sin kanske allra bästa match för turneringen också, även om varken det eller något annat hade räckt.

Zverev stretade emot bra, men värmen gjorde det lite klurigt för honom så han kunde inte utmana trots att Alcaraz serverade ännu en insats som kanske inte direkt var på hans topp, utan kanske lite under hans generella nivå. Det har funnits möjlighet för de andra att pressa och slå Alcaraz i den här turneringen men återigen, det räcker inte ens med att han presterar dåligt. Han måste prestera dåligt samtidigt som någon annan presterar långt utanför det den normalt gör, då kan han förlora. För Sinner är det annat. Han måste fullständigt klappa ihop, helst fysiskt, för att han ska kunna förlora.

Vad är det jag håller på med? Står jag och sparkar upprepade gånger på en öppen dörr?

Litegrann kanske. Men jag försöker nog förklara för mig själv var vi hamnat bara. Att man måste ha en annan inställning till turneringarna. Att det inte finns någon spänning kring hur det ska sluta. Det kommer sluta med en titelmatch, och att allt handlar om uppladdningen inför den. Så har det inte varit förut i tennis, men nu är det så, och det ska vi väl kunna anpassa oss till, eller? Jag tycker det.

Titelmatchen spelas imorgon måndag i Cincinnati. Jag får det till att den borde börja runt klockan 23 vår tid.