Såg vi lite av framtiden?

Vi kan väl börja med att bara svara på rubriken. Ja, jag tror vi såg en del av framtiden igår kväll i New York. Sen så, tyvärr, tennisens framtid, där måste man ofta gångra den normala tiden för utveckling med tio för att man ska hamna i en realistisk tidsram men fortfarande, det måste hända, någon gång.

För kändes det inte väldigt fräscht igår när det, med massor av publik på läktarna, spelades mixeddubbel i US Open? Jag tycker det. Jag tycker definitivt det.

Några som inte tyckte det var dubbelspelarna. Alltså de som inte fick vara med. Jag har läst ett helt knippe kommentarer, från dubbelspelare som jag kanske vet vilka de är, men ingen annan gör det. Där de berättar om hur dåligt de tycker att det här var. Med motiveringen att det är så orättvist att de inte får vara med.

Blir väl sällan så bra det där när en analys av något utgår från om det gynnar en själv eller inte.

Vad menar jag då? Vad var framtiden?
Ja men flera saker. Saker som jag spånat om ganska länge, som jag tycker till viss del, på olika sätt, för första gången testades igår.

Det kanske främsta. Men det jag tror folk i allmänhet tänker minst på. Är att jag tycker att man för första gången testade något som jag tror bara måste vara framtiden för mindre ATP-turneringar. Nämligen kortare matcher. Där samma spelare kan spela flera gånger samma dag. Och där det blir mer action med snabba byten av matcher istället för att man gör exakt samma sak som man gör i större turneringar. Där folk har tålamod att sitta och titta på samma match i tre timmar för att matchen i sig verkligen är intressant. Men i mindre turneringar, det kan liksom inte ens vara en diskussion. Det som gick att se igår kväll måste bli något man testar och sen använder. Annars är man inte smart.

För visst var det drag?

Ruud och Swiatek gick in och spelade mot Keys och Tiafoe. Vann enkelt. Gjorde en intervju på banan, där det mesta handlade om att de skulle komma tillbaka om bara några minuter och spela nästa match. En match som de också vann, mot McNally och Musetti. Jag tycker den känslan av närhet. Där man får se spelare spela, höra dem säga något, och sen se dem spela igen, det där var riktigt bra. Jag brukar normalt inte bry mig om intervjuer och liknande. Och egentligen är inte det den stora biten. Den stora biten är att det faktiskt blir action, utan att bli alldeles för chansartat. Det var liksom inte först till fem spelade poäng igår utan det var tresetare först till fyra game med avgörande boll vid lika och supertiebreak vid eventuellt avgörande set. Det är exakt det format jag tyckt att man borde testa i mindre ATP-turneringar. Sen tror jag det skulle bli ännu bättre om man körde det med gruppspel. Det skulle i alla fall vara värt att testa. En grupp med tre eller fyra spelare möts i den här typen av matcher under några timmar. Spelarna kommer och går in på banan och man hinner aldrig tröttna, ens om det är riktigt usla spelare.

För det ska man veta. Mixeddubbel. Jag vet inte. Det är ju inget man tittar på i vanliga fall så att säga, men igår var det fullt tittbart, och då finns det ju knappast någon annan förklaring än att formatet var bra.

Succé, tycker jag. Och man kan ju börja tänka vad som skulle hända om man gjorde samma sak med dubbel. Dubbeln som i nuvarande form med dedikerade dubbelspecialister borde lagts ner för längesen. Men tänk er samma format igår, men världens absolut bästa spelare i dubbel. Svindlande. Det tror jag hade blivit en helt vansinnigt bra marknadsföring inför en Grand Slam-turnering, och jag tror att spelarna hade tyckt att det varit rätt kul. Jag som tittare hade sannerligen gillat det.

Men nu är det slut i rutan för vår del, om man inte tänker sig vara uppe och titta kommande natt då semifinaler och final ska spelas och även om det var kul, det är väl inget man ställer klockan för direkt. Men semifinalerna ska spelas, Pegula/Draper mot Swiatek/Ruud och sen Collins/Harrison mot Errani/Vavassori. Lite intressant ändå. Jag kapade nyss dubbelspelarna vid fotknälarna. Men i den andra semifinalen är det enbart dubbelspelare. Om man skulle gå på min linje och köra dubbel enligt ett liknande format, dubbelspelarna skulle väl få någon chans att vara med de också, så klart. Och om de vore tillräckligt bra så skulle de få en chans att hänga sig kvar i proffstennisen i alla fall. Okej, nu svek mina damtenniskunskaper mig. Notera, jag rättade till detta redan innan jag publicerade. Collins är väl en duktig singelspelare på damsidan, så bara tre dubbelspelare i den andra semifinalen då kanske. Men gott så.

Men vad säger ni? Stockholm Open som exempel kanske. Korta matcher, full action, möjlighet att se de bästa spelarna som är på plats lite fler gånger. Jag tror det skulle bli väldigt bra men som sagt, det kommer väl ta tio år någonting.