Ryder Cup - mitt topp-1 idrottsevenemang

I snart 20 år har jag varje dag skrivit om idrott. Vem jag nu är? Det är lite märkligt här på TVmatchen. Det syns inte, det kommer nog ändras, men just nu i alla fall, så syns det inte att det är jag som varje dag skriver massor och åter massor om idrott här på TVmatchen under de olika eventen. Där jag helt enkelt väljer ut det som jag tycker är det mest intressanta för dagen, och försöker göra det ännu roligare att titta på det. Det är vad jag tycker TVmatchen ska vara. Vi ska absolut leverera information om hur man kan se sport på tv, men jag tycker inte vi ska stanna där, som vi kanske gjort historiskt. Nej, jag tycker att vi också ska ge ett mervärde. Att göra det ännu roligare att titta på sporten och kanske också hjälpa till lite med urvalet.

För om jag skrivit om sport varje dag i snart 20 år, då har jag nog tittat på sport varje dag i snart 35 år. Jag brukar säga att jag inte är bäst på så mycket men att titta på sport, där har jag åtminstone en god rutin. Som jag tänkte bygga på under några år till. Har man inte lyckats skaffa sig något annat intresse på dryga 40 år så lär man nog inte lyckas på andra halvan heller så att säga.

Det var en lång inledning det där.

En inledning som tar mig fram till att jag ju skriver texter om idrott varje dag. I 95% av fallen idrott som jag själv kommer titta på i någon mån. Vilka de där andra fem procenten är, vad det är jag inte tittar på, det kan vi väl låta vara min hemlighet. Men i alla fall. När man skriver texter under matcher, då är det en balansgång. Man vill vara lite underhållande, men det går sällan att vara för underhållande, för man lär ju vara objektiv. Därför när två storlag möts där människor med två helt olika infallsvinklar läser.

Men ibland, som här, kan det också vara rätt skönt att kalla en spade för en spade så att säga. Jag tycker det är lite kul att kunna berätta att Ryder Cup, som börjar imorgon, det är mitt topp-1 idrottsevenemang.

Men! Fotbolls-VM då!

Ja. Jag vet. Men det går liksom utanför idrott. Det är för stort för att räknas. Det är så självklart att det är störst, så jag brukar tycka det är kul att kunna säga att eftersom det är så självklart, då kan jag säga att Ryder Cup är störst.

Det märkligaste med Ryder Cup, som jag alltid reagerar på, är att jag alltid känner mig som lite av en finsmakare när jag säger att Ryder Cup är det idrottsevenemang jag tycker är roligast. Men så är det inte. Inte ens i närheten.

Det som är speciellt med Ryder Cup, och varför det är så svårt att placera in i jämförelser, är att det inte är ett långt evenemang. Tänk mästerskap som VM och EM eller OS för den delen. Det är inte heller ett endagsevenemang, typ Super Bowl. Det hamnar mittemellan dessa. Men jag tycker ändå att den här jämförelsen var intressant.

VM odiskutabelt givetvis. OS – jag tycker inte det är relevant att ta fram siffror för individuella grenar, för det är förstås större.
Men sen kan man hävda att Ryder Cup är tredje störst vad gäller TV-tittande.

Som synes, VM-finalen i cricket har fler tittare än någon enskild Ryder Cup-dag. Champions League-finalen också. Men, det är ju bara en dag. Ryder Cup, det är tre dagar där söndagen visserligen har flest tittare, men där lördagen har nästan lika många och fredagen kommer också ligga över hundra miljoner tittare.

Med andra ord, inte ens här får jag känna mig som en finsmakare. Men jag tror det är det som är hela grejen med Ryder Cup.

Man kan kanske tycka att golf, vad är det, det är väl mest några äldre gubbar som sitter och tittar på under helgerna? Och jag då, tänkte jag säga. Men min son har precis börjat kalla mig "jobbig gubbe", så jag får åka in under de där gubbarna som sitter och tittar.

Men Ryder Cup, då blir det något helt annat. Jag tror att väldigt många människor som annars inte tittar på golf den här helgen kommer titta på golf och det är bra. För det är det som är hela min uppmaning i den här texten. Bevisligen gillar du idrott. Annars skulle du inte läsa detta. Även om du inte har golf som din främsta idrott, då tycker jag du ska titta i helgen. För hur lite man än förstår av spelet, hur obegripliga kommentatorernas fackspråk som fade, draw, drop, plikt, och kanske mest av allt dogleg, än är – jag tror du kommer förstå. Förstå att Ryder Cup kanske är den sista kvarvarande riktigt ärliga, genuina, naturliga idrottstävlingen som finns.

Tro mig. Jag är för all form av kommersialisering av idrott. Annars hade jag nog inte suttit och skrivit här för den delen. Men jag ser också behovet av en motpol. Där något av det som idrott en gång var fortfarande finns kvar och det är där Ryder Cup i mina ögon blir så otroligt fantastiskt.

För när det europeiska laget med Rory McIlroy, som spelar in lite drygt två miljarder på sin golf och nog inte kliver ur sängen gratis så att säga. Med Jon Rahm som har ett kontrakt med LIV-touren som ska ge honom någonstans runt fem miljarder. Och alla de andra, som varje vecka spelar om tiotals miljoner kronor, Ludvig Åberg bland dem. När dessa för några få dagar spelar golf bara för att de tycker det är kul, och framför allt för att de vill vinna något och besegra en motståndare. I ett lag, i en individuell idrott. Det blir liksom perfekt, och även om det kanske kan verka ologiskt. Om jag varit någon av de där gubbarna hade jag också kunnat leva med att jobba gratis några dagar om året. Men ändå, det är någonting. Någonting med att när några av de största idrottsstjärnorna är konstant tydliga med att något är det viktigaste, och att det dessutom är viktigt för dem på en annan nivå än att tjäna pengar, jag tror att det i någon mån gör det mer trovärdigt och lättare att hänga på.

Extra ologiskt blir det hela när det inte är Sverige, inte Norden – nej, det är Europa som tävlar mot USA i Ryder Cup. Hur är det, hur ofta sitter du och bryr dig om huruvida en spelare i en annan idrott kommer från Europa eller USA? Vi har ju ingen sammanhållning på det sättet annars, eller så har jag missat det. Men när man i helgen tittar på alla engelsmän, ett par irländare, någon österrikare och förstås våra nordbor, det är väl enda gången jag åtminstone känner att jag hejar på just Europa.

Motståndare är USA. Som egentligen alltid är överlägset bäst. Så också den här gången. Varför jag inte nämnt USA så mycket här? Ja, jag hejar ju inte på USA, och det här är också första upplagan av Ryder Cup där amerikanerna börjat rucka på det där jag beskrev ovan som så fantastiskt. De har tjatat sig till någon slags symbolisk betalning, spelarna. Som de får ge till välgörenhet, om de vill, vad det verkar. Det verkar inte vara så noga. Men det ska ha blivit en principsak för dem att de ska ha betalt. Något som Europas kapten Luke Donald adresserade i sitt tal under gårdagens invigning: "Vi spelar inte för pengar". Vem vet, det kanske kan späda på intresset ytterligare om Europa fortsätter hålla i den linjen, medan de amerikanska spelarna försöker roffa åt sig sin del av kakan.

Minns ni tabellen däruppe. VM, OS, Ryder Cup? Gemensamt? Tre evenemang som inte handlat om prispengar. Utan om att vinna. Det luckras så klart upp hela tiden. Spelarna får betalt efter prestation i VM, de flesta som vinner OS får betalt. Och nu alltså amerikanerna i Ryder Cup. Det kommer inte överleva i all evighet detta. Men som sagt, det står sig. Det är något speciellt med evenemang där superhjältar spelar för att vinna, inte för att tjäna ännu lite mer pengar.

Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst. Jag skulle också vilja skriva om att jag tycker att golf är både den bästa tv-idrotten och liveidrotten. På helt diametralt olika sätt. TV, för att man kan följa något som annars är helt omöjligt att följa. På plats för att – jag har sett en del idrott på plats. Gemensamt för det mesta är att det inte är så speciellt. Spelarna ser ofta bättre ut på tv. Golf, den raka motsatsen. Har man inte sett det på plats går det inte att förstå hur overkligt bra spelarna är.

Jag skulle också vilja skriva om hur bra individuella idrotter kan fungera i lagsammanhang. Spelarna är inte vana, men har i stor allmänhet längtat efter att få tillhöra ett lag, och det blir som sagt ofta bra.

Självklart också. Jag hade ju kunnat dra ett långt avsnitt om det fantastiska i att Europa alltid har sämre spelare än USA, men ändå oftare än USA vinner. För att man klarar av att hålla sig lugn, samarbeta och vrida ur allt ur varandra. Något som USA kanske kan ha lite svårt med ibland.

USA är klar favorit den här gången, som oftast. Hemmaplan för USA. Det är svårt att vinna på bortaplan. Det är tyvärr inte riktigt lika roligt att titta på Ryder Cup när Europa inte har hemmaplan. Men man kan inte få allt här i världen. Det är fortfarande årets självklara höjdpunkt som väntar nu i helgen.

Avslutningsvis, vi vore väl inte TVmatchen om vi inte levererade lite sändningstider, eller hur?

Fredag 13:00 – Foursomes fyra matcher (spelarna slår vartannat slag)
Första matchen startar 13:10. Sen slår följande matcher ut med 16 minuters mellanrum.

Fredag 18:00 – Fyrbollar fyra matcher (tvåmannalag – bästa resultatet på varje hål räknas)
Första matchen startar 18:25. 16 minuters mellanrum.

Lördag 13:00 – Foursomes igen – första matchen 13:10.
Samma förutsättningar som under fredagen.

Lördag 18:00 – Fyrbollar igen – första matchen 18:25.
Samma förutsättningar som under fredagen.

Söndag 18:00 – Singelmatcher

Allt sänds på Viaplay och V Sport Golf.

Europa är regerande mästare och det räcker därmed med oavgjort för att vinna. Europa måste alltså upp till 14 poäng (en poäng per vunnen match) för att ta med bucklan hem. USA måste upp till 14,5 poäng för att bucklan ska stanna kvar i New York där helgens match spelas, på Bethpage Black. Okej, jag skulle kunna skriva något tusental ord om banan också. Men vi nöjer oss med att den kanske mest är känd för sin skylt som sitter framför första tee. Skyltens budskap? Att banan bara lämpar sig för extremt skickliga spelare. Ser man sig inte som en sådan, då ska man inte ge sig ut.