När jag började skriva om tennis för drygt 15 år sedan var det för att jag tyckte att jag ville, och kunde, berätta saker för folk där jag ofta gick lite utanför den gängse bilden för att få folk att fundera över om det verkligen är så som precis alla framställer det.

Två klockrena exempel från den tiden.

Var Roger Federer verkligen bäst?

Det spelade ingen roll var man tittade, lyssnade, eller läste. Roger Federer var den enda tennisspelare som ens kunde övervägas som världens bäste. Så var det inte. Det märktes ganska fort. Däremot, världens, tidernas, överlägset mest populära och på många sätt största spelare. Jag tvivlar på att det finns någon idrottsman, inom någon idrott, som rent generellt varit mer populär än Federer under hela sin karriär var. Helt otroligt.

Söderling endast bakom Zlatan

En annan sak jag tyckte var spännande att skriva om i början var det komplexa i att Sverige då hade en av världens bästa tennisspelare i Robin Söderling. Men gick det att heja ordentligt på Söderling? För det fanns oftast inte så mycket i hans sätt att föra sig på banan som var lätt att tycka om. Ibland inte vid sidan heller. Med Söderling var det förresten också intressant hur lite uppmärksamhet han fick i media. Han var definitivt Sverige största, eller näst största idrottsman på den där tiden. Men vi hade i Sverige fortfarande våra framgångar på 90-talet och även lite in på 00-talet i färskt minne, och man såg det inte som en jättegrej att Sverige hade en, en enda, spelare i världstoppen. Vi var ju vana vid att ha ett gäng med Stefan Edberg, Mats Wilander, och senare Magnus Norman, Thomas Enqvist, Jonas Björkman och Thomas Johansson. Om vi hade haft en spelare bland världens 10 bästa idag. Då tror jag det hade blivit annat ljud i skällan så att säga. I min värld var Söderling på sin tid Sveriges näst största idrottsman. Vem som var före honom? Kanske inte så svårt. En viss Zlatan Ibrahimovic som på den tiden tillhörde världens bästa fotbollsspelare, något vi som svenskar knappast lär vi uppleva igen under vår livstid i alla fall.

Nu har jag det senaste halvåret dels flyttat mitt tennisskrivande hit till TVmatchen, fantastiskt roligt. Och jag jobbar även med att lyfta innehållet här på TVmatchen rent allmänt. Vill du ändra något eller har några förslag, tveka inte en sekund att maila mig i så fall. Det gör att jag efter 15 år och tusentals texter om tennis nu skriver en del om andra sporter också. Faktum är att det mesta innehållet här på TVmatchen är skrivet av mig. Så är något skit, då är det mig man ska skylla på, oftast i alla fall. Men, det många kanske inte vet. Ja, jag har kört Sveriges största tennisblogg i 15 år. Men jag skulle säga att jag tittar lika mycket på annan sport, ofta till och med mer. Så att nu även skriva om annat, det tycker jag är otroligt roligt.

Golf är en sport jag alltid haft med mig och för att återknyta till ett par av grejerna högre upp här i texten. Jag fascineras över att vi nu äntligen har en idrottsman i den absoluta toppen av en av världens i min mening riktigt stora idrotter. Men syns det verkligen tillräckligt mycket? Jag är tveksam.

Nu blir det VM i referenser här. Och lite av mitt livs historia. Men jag har sportat lite själv också. I min ungdom var jag en av de bästa i Sverige i pingis, en idrott som jag aldrig riktigt tog till mig, men i alla fall. Inom pingisen älskade folk att lyfta fram siffror på hur stor sporten är globalt. Räknar man väldigt mycket som man vill räkna det så är pingis världens fjärde mest utövade idrott. Det är ju några kineser som spelar så att säga. Och när pingismänniskor kommer till tals i media vill man gärna påpeka det, och ifrågasätta varför man själv inte får allt det mediautrymme som man "borde ha". Ja, då jag har vänner inom idrotten, som dessutom tillhör världstoppen så har jag ju lite insyn och vissa av deras tävlingar har publik på något hundratal. Och då är det alltså världens bästa spelare som spelar. En idrott kan nog inte bara bedömas utifrån antal utövare. Då kan det bli lite fel.

Prispengarna i golf överlägsna andra individuella idrotter

Det är där jag tycker jämförelsen med golf blir intressant. För golf är i mitt huvud en av världens absolut främsta sporter. Inte sett till utövare, så klart. Men sett till intresse. Intresse som ofta kan mätas i hur mycket pengar det finns inom sporten. En helt vanlig tävling på PGA-touren i golf har numera nära på 20 miljoner i förstapris. De lite större tävlingarna kan ha det dubbla. Om man jämför det med "min" idrott, tennisen. Rafael Nadal är i Båstad den här veckan för att spela en helt vanlig ATP-turnering där kommande vecka. Om han vinner turneringen, det lär han inte göra, men den som vinner turneringen då. Får mindre än en miljon svenska kronor. En miljon. 20 miljoner. Lite skillnad är det. Och om man ska jämföra med "världens fjärde största idrott" pingisen. Där tävlingar världens bästa spelare ofta om 100 000 kronor någonting.

Ludvig Åberg är fyra i världen i golf

Den här veckan spelas Ludvig Åberg i Scottish Open. Han spelar just i detta nu. Vi listar alla hans tider i matchlistan här på TVmatchen. Häng med på det. Kommande vecka spelar han i om man frågar mig världens största golftävling, The Open. Golfens Wimbledon så att säga. Och det är inte bara det att han är med i dessa tävlingar. Vi har ett gäng svenska spelare med den här veckan, och några nästa vecka också. Bredden på den svenska golfen är helt fantastiskt. Men nej, Åberg är inte bara med. Han är en av de absolut mest troliga vinnarna. Den här veckan var han fjärdehandsfavorit i Scottish Open, just nu är han i ensam ledning i tävlingen. Jag tror han kommer vara topp-5 gällande favoritskap i The Open också.

Hur sätter man då detta i ett sammanhang?

Svårt, så klart. Vi har fantastiska skidåkare i Sverige men de tävlar mot...Norge? Vi har Armand Duplantis, kanske hela friidrottsvärldens största och han tävlar mot...ja, det är ju färre som håller på med stavhopp än med golf i alla. Men då borde ju våra pingisspelare som tillhör världstoppen vara störst, om man går på antal utövare. Om man pratar om mediautrymme och hur allmänheten ser på dem så, ja, våra fantastiska svenska pingisspelare har det inte lätt. Vi har ett gäng av världens bästa, vi har haft spelare i VM-final två av de tre senaste gångerna. Ändå syns de nästan aldrig. Varför? Jo, för att pingis inte intresserar så många.

Det är här jag kommer till min slutsats. När man ska avgöra hur stor en idrottsman är så måste man väga samman hur stor idrotten är, och hur intresset för idrotten är.

Stenson var stor - Men Åberg är mer stabil i toppen

Golfen är enormt stor intressemässigt och även som breddidrott förstås gigantiska i stora delar av västvärlden. Sen finns det så klart en brist. Det blir ganska få utövare eftersom golf är en dyr idrott, det är inte så billigt att driva en golfbana, och därför blir antalet utövare globalt relativt liten. Men hur jag än vänder och vrider på det. Vi har just nu världens fjärde bästa golfspelare. Han är rankad där, Ludvig Åberg, och för mig, som gillar precis all idrott. Jag tittar på friidrott, jag tittar på skidåkning, jag tittar verkligen på allt. Notera, bara min högst personliga bedömning, ingen annans, men jag har faktiskt svårt att förstå att vi inte samlas lite mer än vi gör bakom Åberg. För att Sverige har en golfspelare i den absoluta världstoppen. Vi hade visserligen Henrik Stenson där för ett gäng år sen. Men ja, som följde golfen precis lika nära då. Stenson var inte förhållandevis så bra som Åberg är nu. Konkurrensen då var inte vad den var nu, och han var inte lika stabil på att placera sig i toppen som Åberg är nu.

Åberg är enkel att ta till sig

Under en tid då vi har det lite tunt med svenska världsstjärnor, vi får se hur det blir, men jag tror det är en sån här sak som kommer sätta sig snart. han kanske vinner OS, han kanske vinner The Open, han kanske är med i Skavlan, okej Skavlan finns ju inte längre. Men det skulle vara matchbollen det där, att han skulle synas i ett sammanhang där lite fler än de som följer golfen får lära känna honom. För maken till idrottsman som är enkel att ta till sig, som sagt, jag har ägnat mitt 40-åriga liv åt i princip bara idrott. Jag har aldrig sett en svensk idrottsman som är så enkel att tycka om som Ludvig Åberg. Hans sätt att se på sin framgång, där han fortfarande, med maximal ärlighet i sin röst, berättar att han fortfarande knappt kan förstå att han är med på den här nivån. Att det går så bra som det gör. Och även de få gånger det gått emot, då har han beskrivit det med ett helt fantastiskt jämnmod. Kort sagt, han är 24 år gammal, men uppför sig på ett sätt som de flesta av oss inte ens är i närheten av. Kort sagt, han är lite av den där superhjälten som man önskar all framgång, något kanske inte gäller alla idrottsmän. Och så är han ovanpå det så otroligt bra. Det var bara ett år sen han slutade gå i skolan i USA. Under det året har han tagit sig upp som världens fjärde bästa spelare. Det borde inte vara möjligt.

Om du gillar golf eller inte. Du gillar säkert sport efter som du är här? Ge det chansen. Följ Åberg under den kommande dryga veckan. Jag tror du kommer gilla det.

ludvig aberg

Därför ska du följa Ludvig Åberg den närmaste veckan