Livbojen är kastad - ni borde nog plocka upp den

I nästan 20 år har jag skrivit om tennis. Inte alltid varje dag, men flera gånger varje vecka åtminstone. De första åren skrev jag mycket om svensk tennis. Jag tyckte det kändes som en rimlig grej, att försöka berätta vad det egentligen var som föregick. Hur dåligt det var. Och hur enormt dåligt det skulle bli i framtiden om ingen gjorde något.

Ingen gjorde något.

Ingen har fortfarande gjort något.

Förrän idag då.

När den, jag tror det måste vara den största livboj jag någonsin sett, kastades till tennisen. Och nu skulle jag säga. Den svenska tennisrörelsen kan inte vara så värdelös att man inte plockar upp den. Jag vet, den svenska tennisrörelsen är oduglig. Det har varit så i många år. Det bekräftas både av de personer som valts ut för att bestämma över sporten i landet. Men också av det uppenbara. Det är bara att kolla. Jag sa att jag visste att det skulle gå illa, men att det skulle gå så illa. Att Sverige inte ens har några spelare som försöker spela professionell tennis. Så illa trodde jag aldrig det skulle kunna gå.

Jag har de senaste dagarna skrivit en del om hur dåliga jag tror personerna som styrt Svenska fotbollsförbundet i närtid varit. Någon sitter fortfarande kvar. Det är illa. Det gör att vi håller på att lyckas med det kanske inte omöjliga, men svåra, att missa VM. Men det där, det är en viskning, knappt ens en viskning, mot hur värdelösa de som styrt i Svenska tennisförbundet varit under mer än 15 år är det väl i alla fall.

Så är det fortfarande. Det gör inget bra inom svensk tennis. Allt är dåligt. Jag tror egentligen inte det är så många som håller med mig. För den svenska tennisrörelsen, där är man kompis med varandra. Man skyddar varandra. Man dunkar varandra i ryggen. Man är med på saker för att få synas, för att få ryggdunkar. Inte för att göra bra saker för svensk tennis.

Det har varit svårt att missa. Jag har läst det i allt från Dagens Industri till DN och säkert många andra tidningar idag. Expressen och Aftonbladet lär haka på om de inte redan gjort det.

Jag har faktiskt tyckt att det varit lite märkligt, lite överraskande att det tog så lång tid. Jag vet inte mer om Christer Gardell än vilken vanlig människa som helst. Jag är inte med i den svenska tennissmörjan på det sättet att jag fått veta mycket om honom. Jag vet att han är otroligt rik, och jag som alla andra har kunnat följa hans fantastiska initiativ med att sponsra enskilda idrottsmän det senaste året är det väl, vid det här laget. Där sponsringen har verkat vara styrd av ideologi, kärlek till svensk idrott, och en vilja att hjälpa. Men absolut ingenting styrd av att vilja ha något tillbaka. Mer då än känslan av att hjälpa till, typ.

Som sagt, Gardells namn, man hör det ibland inom tennisen, även jag som inte är inne i smörjan har hört det genom åren, att tennis varit hans idrott så att säga.

Så när han började med den här välgörenheten, då tänkte man så klart direkt. Hur ska han göra med tennisen? Som sagt, jag vet inte mycket om honom, men av det man kunnat läsa sig till har jag ju kunnat gissa att bröderna Ymer kanske inte tilltalar honom riktigt som idrottare. Gardell verkar vilja att man ska sköta sig och vara ett föredöme. Ridå möjligen för bröderna Ymer alltså. Och några andra spelare finns ju inte.

Men idag kastade han iväg den. Livbojen till svensk tennis.

Gardell erbjuder sig att satsa minst 100 miljoner kronor på att försöka lyfta svensk tennis, men vad jag vet så har han för första gången ett krav på motprestation. En motprestation som... den gör mig verkligen glad. För den betyder att det inte bara är jag som fattat. Även Gardell har fattat att så länge de som bestämmer över tennisen i landet sitter på sina poster så hjälper inga pengar i världen. Det är kört i alla fall.

Gardell och hans kompis Ulf Rosberg vill skjuta till 100 miljoner, mot att styrelsen avgår. Och att Rosberg då i så fall ska bli ordförande. De har inte sagt något om de som jobbar med sporten. Generalsekreterare och så vidare, men jag antar att de tänker att om de får makten över styrelsen så kan de sköta den biten sen. Vem vet, de kanske till och med kan plocka in någon som åtminstone försöker marknadsföra sporten i landet lite grann, istället för som oftast annars, försöka få folk att tycka maximalt illa om allt som har med tennisen att göra.

Så, ha kvar den odugliga styrelsen eller ta emot en livboj i form av 100 miljoner kronor som är gigantiskt mycket pengar för ett svenskt idrottsförbund. 100 miljoner kronor, det är pengar som om de används bra skulle göra att vi skulle ha professionella spelare, duktiga professionella spelare, inom fem årstider skulle jag säga. Kort sagt, de här pengarna, om de kombineras med rätt människor, vilket jag inte tvivlar en sekund på att det här är, då kommer svensk tennis ta sig tillbaka igen. Inte dit där den en gång var. Det är omöjligt. Men det kommer göra att svensk tennis kommer tillbaka till samma nivå som andra motsvarande länder i Europa, minst, och det skulle vara en enorm förändring jämfört med nu när vi är kanske sämst av alla rika länder i världen där man överhuvudtaget ägnar sig åt tennis.

Jag tycker att ni gör det enkelt för er. Tyvärr kan jag inte hjälpa. Jag försökte hitta en mailadress till Christer Gardell. Det gjorde jag inte. Kanske inte helt orimligt. Den typen av personer är sällan så enkla att få tag i. Men, ni löser det säkert, grabbar och tjejer. Se till så att alla tydligt får veta att ni inte längre vill sitta i styrelsen för det Svenska tennisförbundet. Så kan svensk tennis plocka upp den där livbojen. Dels ekonomiskt så klart, men mest av allt. Det hade varit väldigt mycket bättre om proffs fick sköta om vår älskade idrott i det här landet.

Jag vet så klart inte allt som Gardell och Rosberg hade tänkt sig att göra. Men jag läste en del av förslagen i någon av artiklarna i tidningarna och det är helt uppenbart att de vet vad som behöver göras. Det räckte med att läsa några få punkter. Pengarna skulle investeras rätt. Inget snack om den saken.

Jag är inte engagerad i svensk tennis. Mer då än att jag har möjligheten att påverka genom att här skriva på den plattform där jag nog når flest tennisintresserade svenskar av alla. Men alla ni som har möjlighet att påverka det här. Min starka rekommendation är att ni gör det ni kan. För tar vi inte den här chansen. Då går det liksom inte att sitta och gnälla sen. För då har vi sumpat den optimala möjligheten, och det vore ju inte så smart, eller hur?

Det här är en text som är skriven på min blogg vamosrafa.se som ligger här på TVmatchen. Det som luftas här är alltså mina åsikter, ingenting annat. Om du har några åsikter kring detta positiva, negativa, eller något annat så går det alldeles utmärkt att kontakta mig på [email protected].