Inför tisdagens spel i Wimbledon

Det där var en av de konstigare avslutningarna på en speldag i Wimbledon, var det inte? Jag ska inte säga att Dimitrov hade avgjort matchen mot Sinner. Men ni vet hur det brukar vara. Ibland när en toppspelare ligger under känner man att om det bara går som det ska, då vänder han. Jag hade ungefär noll procent av den känslan när jag såg Sinner igår. Det fanns inte ett uns av kontroll över det Sinner höll på med. Jag skulle snarare säga att han såg ut ungefär som han gjorde innan han blev världens bästa spelare. Allt var spretigt, allt var osäkert, bollträffen var dålig. Han hade absolut kunnat vinna. Om Sinner exempelvis tagit tredje, då kanske Dimitrov hade vikt ner sig lite mentalt, vem vet. Han är inte alltid den som sticker fram nosen, Dimitrov. Men full kontroll på matchen, det hade han sannerligen, åtminstone spelmässigt.

Och så sträckte han sig. Eller? Det såg inte helt normalt ut kan man ju säga och det är väl tur att det var på högersidan av överkroppen som han satte sig ner och föreföll ha kraftiga smärtor på det där sättet. Nu ska inte doktor David försöka ställa diagnos här, kan vara det jag är sämst på, men något riktigt dåligt måste ha hänt med en muskel helt enkelt i samband med att han slog det där esset som tog honom fram till 2-2 i tredje.

Ibland när folk skadar sig känns det ju som att de åtminstone kommer ge det ett försök, men i det här fallet, det kändes direkt som att matchen tog slut i samma ögonblick som han satte sig ner.

Man kan lugnt säga att Sinner räddades av gonggongen. Man måste också säga att med det här, att Sinner såg så pass dålig ut, då måste man börja fundera lite över favoritskapet på den övre halvan av lottningen. Det finns absolut en möjlighet att Sinner hade en usel dag, men lägger man ihop hur han såg ut i Halle med det här, och lägger till att han kanske inte sett sådär vansinnigt bra ut spelmässigt hittills under turneringen heller, och historiken så klart. Det är på hardcourt som Sinner alltid spelat som bäst. Kanske har han fortfarande lite problem på gräs och slår han då verkligen Djokovic på fredag? Jag är inte sådär väldigt säker kan jag ju säga.

Otroligt bittert så klart för Dimitrov som på ålderns höst hade en av sina största segrar på gången. Eller ja, ålderns höst. Han är bara 34 år gammal, Dimitrov. Han känns på många sätt kanske lite äldre än så. Lika bittert som det var för Dimitrov, lika fint tycker jag att se hur Sinner, som det kändes helt ärligt, inte var en procent glad över att han fått en andra chans i turneringen. Han kändes verkligen genuint ledsen för Dimitrovs skull. Idrottsmän på den här nivån kan verkligen vara stora personer emellanåt. Jag tycker Sinner var det igår.

Om Sinner nu skulle få igång maskineriet och vinna den här turneringen. Då kommer man ju minnas det här ändå. Att han egentligen nästan åkte ut.

Det var kanske inte lika dramatiskt, men väl dramatiskt tidigare under dagen när Djokovic var rejält illa ute mot de Minaur. Ingen jättematch från Djokovic sida, men jag tycker den stabila vändningen ändå säger att han är något annat i den här turneringen än han ofta varit de senaste åren. Han känns lite mer stabil. Det finns liksom en lite bättre grund i honom.

Jag ställde efter matchen en fråga, eller en omröstning var det, där jag i vår facebookgrupp Tennisen frågade om Djokovic nivå i den här turneringen hade räckt för att vinna Wimbledon ett vanligt år, alltså ett år med de gamla motståndarna snarare än de nya. Federer och Nadal istället för Alcaraz och Sinner. Ni var oeniga, jag tror att det hade räckt.

På tal om Federer. Han var på plats igår. Jag såg att en av damtennisspelarna i intervjun efter matchen hade haft problem med att fokusera beroende på att Federer satt och tittade. I Djokovic intervju efter matchen handlade det mesta om Federer. Och när Dimitrov skadade sig på kvällen, det såg snudd på ut som att Federer var på väg ner på banan för att ta hand om honom. Det är märkligt. Ibland känns det som att människor med stor aura tar över ett sammanhang som inte känns särskilt fräscht. Ni som tittar på UFC vet hur det blivit nu på slutet, att Trump har en egen inmarsch så att säga lik atleterna där allt fokus hamnar på honom. Lite fascinerande, lite lustigt kan jag ibland tycka men möjligen känns det som att han tar för sig lite väl mycket. Med Federer är det raka motsatsen. Det är som att han försöker vara så osynlig som möjligt, men det blir ändå raka motsatsen. När han är där handlar det mesta om honom. Inte för att han gör något för att det ska hamna där, utan för att han bara är troligen den mest naturliga superhjälten som funnits inom idrott.

Sen hade han dålig backhand, Federer. Men det kan vi prata om en annan gång.

Lite mindre dramatiskt i de andra matcherna kanske. Även om det faktiskt inte var odramatiskt där heller.

Cobolli var riktigt bra, precis som han varit tidigare under grässäsongen, mot Cilic. Det var precis det som behövdes, för Cilic var rätt bra han också. Jämnt hela vägen och om Cilic tagit tiebreaket i fjärde hade det varit 50/50 inför skilje men ändå rättvist att Cobolli vann. Han börjar kännas som en rätt rejäl spelare tycker jag. Fått bättre fart på serven också.

Sonego tog första mot Shelton men sen var han ärligt talat inte nära. Inte spelmässigt i alla fall även om siffrorna har en tendens att bli jämna mot servekanoner. Han är duktig i slams, Shelton.

Därmed klart för kvartsfinaler.

Jannik Sinner 🇮🇹 – Ben Shelton 🇺🇸

Flavio Cobolli 🇮🇹 – Novak Djokovic 🇷🇸

Taylor Fritz 🇺🇸 – Karen Khachanov 🇷🇺

Cameron Norrie 🇬🇧 – Carlos Alcaraz 🇪🇸

Två idag, två imorgon, och vi börjar så klart med att försnacka dagens matcher, och sparar de andra till imorgon.

14:10

Taylor Fritz 🇺🇸 – Karen Khachanov 🇷🇺

Man glömmer ju snabbt. Jag gör det i alla fall. Alcaraz var på väg ut häromdagen och Fritz var ju på väg ut mot GMP. Sinner kunde åkt igår. Djokovic kunde också åkt igår. Det där var något slags rekord i om och men, men det kan ändå noteras. Det har skrällt en del i Wimbledon hittills, men det kunde verkligen varit mycket, mycket mer.

Vinnaren här kan räkna med Alcaraz i semifinal, ingen drömlottning kanske, men för båda de här två är det förstås inte så viktigt. En kvartsfinal i en slam är bra. En semifinal skulle vara jättebra.

2-0 för Khachanov i inbördes möten men matcherna är från 2019 och 2020 så inte särskilt relevanta. På den tiden var han en bättre spelare än Fritz.

Just det där tror jag dock kan spela in lite grann. För spelare som Fritz som förbättrar sig kraftigt i vuxen ålder så att säga kan det ibland vara en nackdel att möta de jämnåriga som u unga år var bättre. Khachanov är ett år äldre än Fritz så det hjälper ju lite. Båda var bra som unga, men Khachanov var länge bättre. Som sagt, jag tror det är en fördel för spelaren som var bättre i unga år, för då har man ingen respekt för den spelare som man då inte tyckte var så bra. Annat kanske för äldre och yngre spelare som möter Fritz idag. Det har inte samma relation till hans gamla nivå så att säga.

Sen så, Fritz är femma i världen. Khachanov är på plats 20. Rankingen ljuger definitivt inte, men någon slags notering måste man ändå göra att Khachanov i grund och botten inte är en jättemycket sämre spelare än Fritz. Fritz har bättrat på sin stabilitet och effektivitet något oerhört senaste åren, men tittar man på spelmässiga kvalitéer, som sagt, det skiljer inte mycket här, knappt något.

Två stora servare. Båda två bra när bollen är i spel också. Fritz lite smartare, lite mer effektiv, men jag skulle säga att det är dagsform och inte mycket mer som avgör. Där Fritz är lite mer stabil på att hålla sin nivå, så på det blir han favorit.

16:30

Carlos Alcaraz 🇪🇸 - Cameron Norrie 🇬🇧

Tur att man skrev mycket om första matchen för här finns det ju inte mycket att berätta så att säga.

Visst kan Alcaraz strula lite, men om det ska vara relevant så krävs det att han möter typ en Rublev som ändå kan göra något. Norrie kan inte göra något utan han måste i princip hoppas på att Alcaraz aktivt ska slå in matchbollen åt honom så att säga.

Inte en intressant match. Det är för stor klasskillnad.