Inför tisdagens spel i Stockholm Open

Det där var väl en kul start, tycker ni inte? Jämna matcher, ganska så bra matcher och sen en svensk vinst på kvällskvisten. Hur ofta skriver man det där sista liksom? Det händer ju inte.

Förutsättningarna var sannerligen de rätta. Som jag skrev inför matchen i går: Ofner är i grund och botten en challengerspelare. Han har inte ens alltid varit bra på den nivån. Men han har hög kapacitet i sitt spel och har levt på att göra enstaka riktigt bra turneringar som han sen lever på ett år. Ofta i slams dessutom, vilket gjort att han ibland hamnat otroligt märkligt högt på rankingen. Men i grunden en ganska medelmåttig spelare – och nu dessutom kanske sämre än någonsin. Det var väl hans nionde raka torsk i går eller nåt sånt där.

Det är det. Det måste man vara ärlig och säga.

Men man ska också säga: Leo Borg är på en nivå där han knappt ens har kapacitet att slå de allra sämsta spelarna på challengertouren i vanliga fall, så att han slog Ofner i går – det är ändå både riktigt bra gjort och en stor skräll. Det känns som att han kämpat ett tag för den här segern. Det var väl rimligt att den kom till slut kanske.

I dag då? Jo, i dag ser det ut så här:

Det var visst bara i går som man körde i gång 17 med kvällspasset – vilket inte blev verklighet då det spelades evighetsmatcher under eftermiddagen. Och effekten blev den vanliga: under den sista matchen var det typ tomt på läktarna. Konkurrens av Sveriges fotbollsmatch visserligen, och det var ganska lite publik i går i grunden, men ändå – det är dumt att börja matcherna för sent. Så är det.

Lajal mot Etcheverry – det är ingen kioskvältare kanske.

Budkov mot Čilić är ju lite intressant. Budkov är 19 år gammal och precis på gränsen till topp 100 efter att ha varit en av de bästa på challengertouren i år. Mot Čilić alltså, som är nästan dubbelt så gammal. Var tvungen att kolla oddsen på den matchen då den kändes sjukt svårbedömd – och det var just jämnt. Budkov minifavorit.

Sen kvällspass som sagt med Ymer mot Ymer. Är det inte ändå bäst att jag inte skriver något om matchen? Det landar ändå bara i att jag till slut kommer fram till vad jag tycker om dem, och så blir det inte roligare för någon. Elias Ymer har förlorat typ hundra matcher i rad på challengertouren. Mikael Ymer har knappt spelat sen sin comeback efter dopningsavstängningen. Inte helt lätt hur de förutsättningarna står sig mot varandra.

Och så avslutas dagen med Berrettini mot Zeppieri, där matchen troligen kommer starta alldeles för sent för att folk ska vara kvar och titta på den. Ingen given seger för Berrettini alls. Han är en skugga av sig själv, saknar matchträning och Zeppieri är i grund och botten en stor talang som fått ut alldeles för lite av sin karriär hittills.