Inför onsdagens spel i Stockholm Open

Inför onsdagens spel i Stockholm Open, jodå, vi ska komma dit. Men det är ju svårt att inte nämna spektaklet under gårdagskvällen.

Jag skrev inför matchen att det var lika bra att jag inte skrev så mycket om matchen mellan Elias Ymer och Mikael Ymer. Av anledningen att då kommer jag bara förr eller senare komma in på vad jag tycker om dem, och så kommer inte matchen bli roligare av det för någon.

Var börjar man?

Mikael Ymer kämpade inte. Inte från början. Inte i mitten. Inte i slutet. Han visste att han inte tänkte vinna matchen. Om han var skadad eller om det var något annat, det vet nog bara han själv. Och jag tror egentligen alla märkte det. Har man någon gång hört fullsatta läktare i Kungliga tennishallen vara så tysta? Och frågande. Under andra halvan av matchen var det som att publiken inte ens reagerade om någon av dem råkade slå in ett bra slag. För alla märkte att det inte var någon riktig match. Jag har sett många tennismatcher och jag ska inte påstå att gårdagens match var en av de märkligaste jag sett, men det var åtminstone väldigt, väldigt konstigt.

För en gångs skull har jag inte ens en bra gissning om vad det handlar om. Jag har ingen aning om hur Mikael Ymer tänker. Jag känner ingen som känner honom. Han rör sig i lite andra kretsar, tror jag, så att säga. Men tittar man på hur det gått för honom i år efter att dopningsavstängningen tog slut. Det känns ju kanske inte som att han verkligen vill spela tennis. Just nu i alla fall.

Sen började Elias Ymer gråta. Det var ju inte på riktigt, men han ställde sig framför tv-kameran och höll en handduk framför ansiktet. Sen efter en liten stund såg han att han hamnat lite i kameraskugga, då vred han sig mot kameran igen för att det verkligen skulle synas. I intervjun efter matchen berättade han om "allt familjen gått igenom och att detta var något mer än en tennismatch". Ja, vad vet jag. Alla människor känner olika saker. Men det är lite knepigt att få ihop det som hände igår kväll. Jag tror ingen annan heller fick ihop det, om jag ska vara riktigt ärlig. Och det är väl någonstans det som gjort att de här två bröderna hamnat i något slags fack som Sveriges minst älskade idrottsmän. Jag märkte det tidigt, men numera tror jag nästan alla märkt det. Det finns liksom inget ärligt, genuint kring dem. Allt är bara planerade skådespel. Och det är de inte heller särskilt bra på. Det blir sällan något som ens ser trovärdigt ut.

Elias Ymer vidare i alla fall, precis som Berrettini, Cilic och Etcheverry tog sig vidare igår.

Nu tycker jag vi kan gå på dagens matcher.

Det är en dubbelmatch klockan 12 men den kommer nog ingen se, och den sänds inte av SVT. Vi ska nog vara glada att SVT ens sänder alla singelmatcher härifrån Stockholm Open. Lag-EM i pingis pågår, där SVT har rättigheterna, och inom pingisfamiljen är det i vanlig ordning ett mindre uppror kring att SVT sänder Sveriges matcher, inga andra matcher, men trots det är alla andra matcher blockerade i Sverige på Youtube där alla matcher annars sänds gratis i de flesta andra länder.

Sonego mot Fery först ut. Sonego en bra spelare på ATP-touren. Fery har kämpat i några år och börjar bli någorlunda okej på challengertouren men det här är alldeles för låg nivå för honom. Sista matchen i första omgången det där.

Sen Korda mot Majchrzak och han såg väl inte sådär blixtrande ut mot Popyrin ändå, Korda? Han ska vara klart bättre än Majchrzak men jag är ju inte sådär riktigt övertygad om att han levererar i dag. Det är jag inte.

Sen kvällspasset och man håller fast vid den sena starttiden. Återstår att se om publiken kommer sitta kvar för att se den sista matchen i kväll om den skulle starta framåt klockan 21. Cilic mot Ruud. Cilic slog Budkov igår och såg väl helt okej ut men inte mycket mer. Ruud är dålig på hardcourt och svag inomhus. Men jag tror ändå han har en bra chans att klara det här, för jag tycker inte Cilic såg sådär superbra ut igår ändå.

Och så kommer Shapovalov mot Borg sist ut. Den klasskillnaden, den är inte liten. Det som kanske räddar Borg lite grann är att Shapovalov är en serveinriktad spelare som inte direkt bryter motståndare på löpande band. Så siffrorna kanske inte behöver bli så stora men som sagt, klasskillnaden, den finns där, så att säga.