Djokovic bättre än väntat men långt från tillräckligt

Då var vi framme igen då. Vid den där finalen som är, kanske inte det enda, men det vi mest går och väntar på nu för tiden. Det är inte så fasligt mycket spänning under turneringarna. Det är mest en fråga om det ska gå som det ska gå eller inte. Och den här gången har det gått exakt som det ska, egentligen utan så mycket till konstigheter. Sinner och Alcaraz är framme. Tredje raka Grand Slam-finalen och om vi tar de närmaste fem åren: hur stor del av Grand Slam-finalerna kommer de spela mot varandra, tror ni? 50 %? Mer? Just nu känns det ju som att klart över 50 % är rimligt i alla fall. Det måste hända något för att de inte ska ta sig fram.

Den där matchen ska vi försnacka så klart, men inte förrän i morgon.
Nu tänkte jag att vi ändå ska nämna semifinalerna, för helt värdelösa var de ju inte ändå.

Det jag främst tycker är värt att notera är att Djokovic spelade så pass bra som han gjorde. Samtidigt som man skulle kunna vända på det. Jag tror att Djokovic chansade lite i går och försökte spela i ett tempo som är något högre än det han egentligen kanske trivs med. Trots det, att han låg lite på chans, var han inte särskilt nära att kunna slå Alcaraz. Vilket väl säger en del om hur omöjligt det faktiskt är för honom att vinna något numera. Fantastiskt facit efter hans förutsättningar att han gick till semi i alla slams den här säsongen, men också lite talande. Tiden har sprungit ifrån honom och han är inte längre en del av de bästa spelarna i världen. Däremot är han kanske fortfarande bäst av de andra spelarna, vilket i sig är rätt otroligt. Om Alcaraz och Sinner inte kommit, då hade Djokovic fortfarande vunnit saker.

Andra semifinalen, inga konstigheter där. Sinner hade lite fysiska problem, som alltid. Han är bräcklig. Men det löste sig, och det var väl lite magont bara. Det lär inte hänga med in till söndagens final.

Final i morgon alltså. Försnack kommer inför det.

I dag spelar Lea Nilsson final i juniorsingeln. Nu ska jag inte verka som att jag förstår någonting om damtennis, men jag kan ju bara notera att det är fantastiskt roligt att det kanske är en svensk tennisspelare på gång, och jag tycker också att det är intressant att notera skillnaden. Det har blivit uppmärksammat när några svenska pojkar vunnit enstaka matcher i juniorturneringarna i slamsen, typ Leo Borg. Jag har då hela tiden sagt att det där att liksom vara med och kunna vinna matcher som junior – det räcker inte. Man är då chanslös som senior.

Om man däremot är med och kan vinna juniorturneringar på Grand Slam-nivå, då har man chansen att bli en duktig professionell spelare som senior. Det ska fortfarande mycket till, men man har chansen. Och för svensk tennis del är det något annat än vi haft på senare år.