För min del brukar Grand Slam-turneringar ofta göra att nya frågor ställs. Det är nog framför allt det som gjort att jag liksom aldrig slutat följa tennisen varje dag. Vilket nu har pågått i mer än 25 år. Det finns alltid något nytt att fundera över. Vad händer nu? Vem vinner härnäst? Hur kommer spelet utvecklas nu? Hur ska det gå för den och den spelaren?

Efter finalen i Franska öppna igår. Jag ska vara alldeles ärlig. Jag hittar inte en enda fråga i mitt huvud. Varför? Ja, för att det inte finns några vidare spännande frågor inför resten av säsongen, eller?

Kommer Zverev kunna utmana Sinner? Tillåt mig småle, som Kalle Anka hade sagt. Gårdagens final. Den får väl sägas ha varit uppe och tangerat den kvalitetsmässigt sämsta som spelats i Grand Slam-sammanhang i modern tid. Med det inte sagt att man ska känna sig påhoppad om man hade en fantastisk upplevelse under gårdagen. Det får man ha haft. Och man får ha kvar den känslan om man vill. Men man får då kanske ändå acceptera att någon också beskriver verkligheten och helt ärligt, det var inget bra överhuvudtaget. Att Zverev lyckades förlora två set igår mot en inte jättebra, eller smart, spelande Cobolli, det får ses som en bedrift. Som styrkeförhållandena kändes igår borde det slutat 3-0, skulle jag säga. Med detta inte sagt att jag tycker att Cobolli gjorde det med sina mått dåligt. Det är bara det att deltagande i en Grand Slam-final, det är en lite för stor kostym för hans del så att säga. Han blev topp-10 på det här, Cobolli. Med stor marginal dessutom. Jag gillar Cobolli. Har alltid tyckt han varit riktigt bra. Minns att jag under grässäsongen förra året skrev om honom som en spelare som definitivt skulle kunna ta sig upp och vara ganska bra på topp-20 men nu är han tia i världen med bara ströpoäng upp till plats fem på rankingen. Det är inget styrkebesked för tennisen direkt.

Så, vad ska hända framöver då?

Man ska väl kanske komma ihåg att Sinner inte förlorade på riktigt i Franska öppna. Han förlorade mot värmen, inte någon motståndare. Han hade heller inte förlorat mot någon spelare. Är 35 graders värme en del av tennisen? Är det rimligt att vädret ska avgöra en turnering? Jag väger åt ja, men jag tycker faktiskt inte det är helt givet. För det blir så otroligt stor påverkan. Alla de stora turneringarna kan nu välja förhållanden på de stora matcherna i och med att man har tak på de stora banorna. Att spela tennis i 35 graders värme, det är inte bra, inte rimligt, och gör inte att spelet blir bättre. Det som gör att det ändå blir svårt att tycka att man borde skydda resultaten så att säga mot konstiga yttre förhållanden är att det inte gäller alla banor. Så det blir "bara" de allra bästa som skulle skyddas om man skulle bestämma sig för att hög värme, stark blåst, och annat skulle vara orsaker till att stänga taken och spela inomhus istället. Samtidigt så är det de bästa spelarna som avgör resultaten i de största turneringarna och med risk att låta som en extremt dålig "förlorare" här: jag ville så klart inte att Zverev skulle vinna. Och jag tycker nog egentligen som sagt inte att man borde göra så. Men jag tycker man måste ställa frågan. Vann rätt spelare? Svar nej. Borde man anpassa reglerna så att rätt spelare ska vinna turneringarna framöver? Jag svarar ett försiktigt nej, men inte med någon självklarhet i tonen. Jag tycker, oavsett om nu Zverev vann eller inte, att det är tråkigt att Sinner inte behövde förlora på riktigt i den här turneringen.

Sen kan man definitivt argumentera för att tåla värme är en del av en tennisspelares totala förmåga så att säga. Där skulle jag däremot säga att jag har en lite starkare åsikt. Jag ser inte riktigt hur det gör tennisen bättre att man har det som en parameter om det inte behövs. Att man medvetet gör förhållandena sämre för att det ska bli mer oberäkneligt. Så skulle man inte göra med andra grejer och att man väljer att ha värme och väder som en parameter när man inte måste, man skulle inte göra så med andra saker. Andra saker som gör det svårare för spelarna gör att man försöker korrigera de sakerna. Man skulle inte spela med ett hål i banan, man spelar inte om det är en fuktdroppe på en gräsbana. Kort sagt, med andra saker som gör det svårare, då stannar man direkt. Men man gör det inte med överdriven värme. Rätt eller fel? Vad vet jag, men jag ser egentligen en väldigt liten skillnad mellan nolltoleransen mot fukt på gräs och överdriven värme. Jag vet, det brinner i er nu som vill skrika skaderisk och att det inte går att spela på gräs när det är blött. Det vet jag också. Men precis som att man måste anpassa sitt sätt att spela vid överdriven värme eller vind så skulle det vara möjligt att spela om det är fukt i luften på gräs. Man skulle bara behöva spela på ett annat sätt.

Var det rättvist att Zverev vann? Definitivt. Han kan inte hjälpa att Sinner åkte ut, och även om man väl kan räkna upp 10-20 spelare som hade haft bättre chans mot honom än vad de spelare som han fick möta hade, spelar det ju ingen roll. Vad ska han göra? Tvinga fram andra motståndare än de han fick? Det blir ju lite roligt. Lite lustig statistik som visade inför finalen igår förresten. Senast en spelare gick till final i en slam utan att behöva slå en spelare rankad topp-20 i världen var US Open 2021, och då var det också Zverev. Men samma sak igen. Vad ska han göra? Han kan inte hjälpa att de andra är dåliga.

Dåliga ja. Jag har ju skrivit om det här ett tag. Jag kom igår att tänka på hur det var förr i tiden. Och jag minns att jag då ofta skrev att man nog i alla fall ska förstå att vi är inne i en väldigt stark period för tennisen, både vad gäller toppen och bredden. Jag förstod det då och hade vett att uppskatta det. Precis som jag förstår nu att med det enda undantaget att Sinner och Alcaraz är tidernas två bästa så är tennisen nere i sin sämsta period på mer än 20 år. Felix fyra, Shelton femma, De Minaur sexa, Djokovic sjua trots att han knappt går på tennis, Medvedev åtta, Fritz nia, och Cobolli tia. Det där är inte Murray, Davydenko, Ferrer, Tsonga, Berdych, Nalbandian, Del Potro, Söderling och så vidare. Sen ska man inte blanda ihop korten. Dagens topp-10-spelare hade slagit dåtidens topp-10-spelare men det handlar om att spelet alltid går framåt. Sett till tiden, då är dagens bredd på toppen otroligt svag. Om man vill ha ett bevis på det så är det väl bara att titta på Franska öppna. Cobolli i final, Arnaldi i semifinal, med mera, med mera, med mera. Det är väldigt svagt.

Tillbaka till grundfrågan. Vad ska man fundera över inför resten av säsongen? Ja, om Alcaraz kommer tillbaka eller inte kanske. Om Sinner kommer falla på några yttre förutsättningar i Wimbledon också eller inte. Om...nja, ungefär där tar det slut.

Men, allt handlar inte om vem som är bäst, hur hög nivån är, och sånt. Det är det mest fantastiska med tennisen. Det finns annat också. Som att det idag kommer ett helt nytt underlag. Idag börjar grässäsongen, och oavsett allt, det tycker åtminstone jag ska bli riktigt kul att följa.

TV12 på TV och stream