Graham Potters första år med Sverige: Från kvalkris till VM och nytt framtidshopp

Joakim Forssell Skribent

Uppdaterad 12 november, 12:45 Publicerad 12 november, 13:15

Graham Potter tog över ett svenskt herrlandslag som befann sig i en djup kris. Ett år senare har Sverige spelat VM, fått tillbaka framtidstron och tagit ett stort steg mot uppflyttning i Nations League. Men bakom de förbättrade resultaten finns också en tydlig utmaning. Sverige har fortfarande svårt att hävda sig mot världens bästa landslag.

Den 20 oktober 2025 presenterades Graham Potter som Sveriges nye förbundskapten. Jon Dahl Tomasson hade fått sparken efter en bedrövlig start på VM-kvalet, där Sverige bara tagit en poäng på fyra matcher. Potter fick till en början ett korttidskontrakt med uppdraget att försöka rädda VM-drömmen.

Drygt ett år senare har engelsmannen lett Sverige i 14 landskamper, med sex segrar, fyra oavgjorda matcher och fyra förluster som resultat. Den största framgången kom redan i mars, när Sverige besegrade Ukraina och Polen i VM-playoff och kvalificerade sig för sitt första världsmästerskap sedan 2018.

Men Potters första år handlar om mer än en VM-biljett. Under tiden har han också förändrat landslagets spelsätt, arbetat med att bygga upp spelargruppen och fått förtroendet att leda Sverige hela vägen till 2030.

Tidslinje: Graham Potters första år som förbundskapten

Ett landslag som behövde börja om

Potter kom till ett landslag där resultaten hade rasat och där det också fanns stora frågetecken kring hur de svenska offensiva stjärnorna bäst skulle användas. Sverige hade haft svårt att få ihop försvarsspelet och de individuella kvaliteterna till en fungerande helhet.

De första matcherna under Potter gav knappast några omedelbara svar. Sverige förlorade med 1-4 mot Schweiz och spelade sedan 1-1 hemma mot Slovenien. Det räckte inte för att lyfta laget från sistaplatsen i VM-kvalgruppen.

Ändå fanns en väg kvar till VM. Tack vare tidigare resultat i Nations League hade Sverige redan säkrat möjligheten att spela playoff.

Den långa perioden mellan novembermatcherna och playoff i mars blev betydelsefull. Potter ägnade en stor del av tiden åt att träffa landslagsspelarna individuellt i deras klubbmiljöer. Han besökte bland annat Dortmund, Bergamo, London, Liverpool, Newcastle och Glasgow.

Mötena handlade om att lära känna spelarna, förstå deras situation och skapa en tydligare gemenskap. I en intervju med brittiska The Independent i november 2026 berättar Potter om arbetet med spelargruppen och hur viktigt det var att etablera relationer inför de avgörande landskamperna.

Det svenska förbundet visade också ett ovanligt stort förtroende för engelsmannen. Den 12 mars 2026, innan Potter ens hunnit vinna sin första landskamp, förlängdes hans kontrakt till och med VM 2030.

Taktikbytet som tog Sverige till VM

Den kanske viktigaste fotbollsmässiga förändringen under Potters första år kom inför VM-playoff.

Efter att inledningsvis ha spelat med fyrbackslinje valde Potter att ställa upp med tre mittbackar och offensiva ytterbackar. Sverige skulle försvara sig kompakt, utnyttja fasta situationer och snabbt ställa om när möjligheten uppstod.

Det var en pragmatisk lösning. Potter hade bara en mycket begränsad tid med hela truppen inför Ukrainamatchen och prioriterade därför ett spelsätt som gick att sätta på plats snabbt.

Sverige hade endast 37 procent av bollinnehavet i både semifinalen mot Ukraina och finalen mot Polen, enligt UEFA matchstatistik. Men det svenska laget var effektivt när målchanserna väl uppstod.

Mot Ukraina gjorde Viktor Gyökeres samtliga tre mål i 3-1-segern. Fem dagar senare blev han återigen matchhjälte.

I playoff-finalen mot Polen på Strawberry Arena ledde Sverige två gånger, men gästerna kom tillbaka. När matchen närmade sig slutet slog Gyökeres till med det avgörande 3-2-målet i den 88 minuten.

Därmed hade Potter på mindre än ett halvår tagit Sverige från ett misslyckat VM-kval till landets första herr-VM på åtta år.

Det var också en framgång som byggde på fler delar än Gyökeres målskytte. Försvarsspelet hade fått en tydligare organisation, spelarna visste hur de skulle agera utan boll och de fasta situationerna hade blivit ett viktigare anfallsvapen. Andreas Georgsons arbete på det området bidrog bland annat till Gustaf Lagerbielkes nickmål mot Polen.

VM visade hur långt Sverige har kvar till världstoppen

VM i Nordamerika började lovande. Sverige besegrade Tunisien med hela 5-1 i premiären, en match där Yasin Ayari gjorde två mål.

Men redan i nästa gruppspelsmatch blev skillnaden mot ett av världens bättre landslag tydlig. Nederländerna vann med 5-1 och blottade stora problem i det svenska försvarsspelet.

Efter 1-1 mot Japan gick Sverige vidare som en av de bästa grupptreorna. Äventyret tog däremot slut i sextondelsfinalen, där Frankrike vann med 3-0.

Sett till utgångsläget i oktober 2025 var det en framgång att Sverige över huvud taget spelade VM. Samtidigt var mästerskapet en påminnelse om att playoffsegrarna inte hade löst alla lagets problem.

Potter hade hittat ett sätt att vinna mot Ukraina och Polen. Mot Nederländerna och Frankrike räckte samma kollektiva organisation inte till för att kompensera för skillnaderna i kvalitet.

Det är en viktig del av helhetsbilden. Sverige hade tagit ett stort steg framåt jämfört med krishösten, men hade ännu inte etablerat sig som ett landslag som regelbundet kan utmana världseliten.

Resultaten under Potters första år

Statistiken gäller samtliga landskamper från Potters debut den 15 november 2025 till och med mötet med Rumänien den 5 oktober 2026.

Det finns en särskilt intressant detalj bakom resultaten.

I en sammanställning från TT den 8 november framgår att Sverige under Potter mött fem landslag som tillhör världsrankingens 20 främsta. Mot dessa nationer är facit fyra förluster och en oavgjord, med målskillnaden 4-16.

Mot övriga motståndare har Sverige däremot sex segrar och tre oavgjorda matcher.

Den stora skillnaden mellan resultaten mot olika typer av motstånd visar både vad Potter har lyckats åstadkomma och var utvecklingsbehovet finns. Sverige har blivit betydligt bättre på att få resultaten med sig mot lag på en mer jämförbar nivå, men har fortfarande svårt mot de allra bästa.

Nations League visar en ny sida av Sverige

Efter VM började Potter förändra spelet igen. Under höstens Nations League-matcher återgick Sverige till en fyrbackslinje och 4-4-2, med större ambition att behålla bollen och styra matcherna.

Det blev en tydlig kontrast till playoffmatcherna i mars, där Sverige medvetet hade låtit motståndarna ha mycket boll.

Resultaten under hösten har varit positiva. Sverige besegrade Rumänien med 2-1, vann mot Polen med 3-1 och spelade 1-1 borta mot Bosnien-Hercegovina. Därefter kom ytterligare en seger mot Rumänien, den här gången med 1-0.

Det gav tio poäng av tolv möjliga och gruppledning i Sveriges Nations League-grupp.

Sveriges framgångar har därmed förändrat förutsättningarna inför gruppspelets avslutning. Från att ha varit ett av flera lag som jagade gruppsegern har Blågult nu avgörandet i egna händer. För den som följer hur förväntningarna på lagen förändras under turneringen finns även TVmatchens oddsguide till Nations League, där bland annat spel på gruppvinnare behandlas. Guidens tidigare oddsuppgifter ska dock inte förväxlas med aktuella odds inför novembermatcherna.

Resultaten har också åtföljts av en förbättring i defensiven. Efter att ha släppt in 23 mål under Potters första tio landskamper har Sverige bara släppt in tre mål på de fyra senaste. Mot Rumänien den 5 oktober höll Sverige dessutom nollan för första gången under engelsmannen.

Förändringen ska inte överdrivas. Motståndet i Nations League har inte hållit samma nivå som Nederländerna och Frankrike i VM. Men resultaten visar att Potter har lyckats fortsätta utveckla laget efter sommarens mästerskap.

Det handlar inte längre enbart om att försvara sig väl och utnyttja Gyökeres i omställningar. Sverige försöker också hitta ett mer varierat anfallsspel, där mittfältarna tar större ansvar för att behålla bollen och bygga upp anfallen.

Gyökeres har varit den viktigaste spelaren

Ingen spelare har betytt mer för resultaten under Potters första år än Viktor Gyökeres.

Den svenske anfallaren har gjort tio mål på elva landskamper med Potter som förbundskapten. Fyra av målen kom i de båda playoffmatcherna som tog Sverige till VM.

Gyökeres gjorde dessutom mål i samtliga fyra Nations League-matcher under september och oktober. Hans betydelse för laget är svår att överskatta, särskilt med tanke på att andra svenska offensiva stjärnor har haft återkommande skadeproblem.

Samtidigt har Yasin Ayari vuxit till en allt viktigare spelare på mittfältet. Han gjorde två mål i VM-premiären mot Tunisien och har fått en central roll när Potter försökt utveckla passningsspelet.

Även Lucas Bergvall har varit viktig för den offensiva utvecklingen, medan Anthony Elangas snabbhet har varit ett värdefullt vapen i omställningsspelet.

En av de största utmaningarna har dock varit att Sverige sällan kunnat samla sina bästa offensiva spelare samtidigt.

Dejan Kulusevski har saknats under hela Potters första år på grund av skadeproblem. Först i november 2026 har förbundskaptenen kunnat ta ut Kulusevski, Alexander Isak och Gyökeres i samma trupp.

Det innebär att Potter fortfarande inte har fått någon verklig möjlighet att utveckla samspelet mellan alla sina främsta anfallsstjärnor över en längre period.

Potter om första året: Lagkänslan har blivit starkare

I en intervju med TT i november beskriver Potter hur mycket landslaget har förändrats sedan han tog över.

Han framhåller särskilt att sammanhållningen har blivit bättre och att relationen mellan laget och de svenska supportrarna har stärkts.

Det är en utveckling som inte bara kan mätas i tabeller och matchresultat. Under krishösten 2025 var stämningen kring landslaget dyster. Efter playoffsegrarna i mars och VM-avancemanget återkom entusiasmen på ett sätt som knappast hade varit möjligt utan de sportsliga framgångarna.

Potter har samtidigt varit tydlig med att det fortfarande finns mycket att förbättra.

En central fråga är hur Sverige ska kunna anfalla mer och skapa chanser mot kvalificerat motstånd utan att lämna för stora ytor bakom sig. Det handlar om att hitta en bättre balans mellan det försvarsspel som fungerade i playoff och den mer offensiva fotboll som Potter vill utveckla på längre sikt.

Nästa steg: Nations League och ett landslag med fler möjligheter

Potters andra år inleds med en möjlighet att ta ytterligare ett viktigt steg. Sverige leder sin grupp i Nations Leagues B-division och kan säkra uppflyttning till A-divisionen genom att besegra Bosnien-Hercegovina den 14 november.

Matchen spelas på Strawberry Arena med avspark klockan 20.45 och sänds på Viaplay Sport och Viaplay. Tre dagar senare väntar Polen på bortaplan, också med start klockan 20.45.

Inför novembermatcherna finns flera intressanta frågor kring spelartruppen. Kulusevski är tillbaka efter sin långa skadefrånvaro, medan Lucas Bergvall saknas och Besfort Zeneli har tvingats lämna återbud. Mer om de senaste förändringarna finns i genomgången av Sveriges landslag inför novembermatcherna.

Potters första år kan därmed sammanfattas som en framgång, men också som början på ett större arbete.

Han har räddat Sveriges VM-dröm, återställt en del av självförtroendet och skapat en tydligare riktning för landslaget. Samtidigt har mötena med världens bästa nationer visat att det fortfarande finns ett betydande avstånd att hämta in.

Den avgörande frågan inför fortsättningen är därför inte bara om Sverige kan fortsätta vinna mot jämnstarka motståndare. Det handlar också om huruvida Potter kan utveckla laget tillräckligt för att på allvar utmana de främsta nationerna.

Det är nästa steg för förbundskaptenen som redan under sitt första år lyckades vända ett misslyckat VM-kval till ett svenskt mästerskapsdeltagande.

Joakim Forssell

Skribent

Allmänt sportintresserad sedan barnsben. Fotboll, ishockey och olympiska spel har alltid varit närvarande, men på senare år har även amerikansk fotboll och cykel tagit en stor plats. Är utbildad journalist och har skrivit om sport i drygt 15 år.