20 senaste årens sämsta vinnare av mastersturneringar
Listor, det gjorde jag mycket förr i tiden. Det var kul. En liten baksida med listor är emellertid att de ofta tar en del tid, men ibland kan det ju vara kul att lägga tid på något också, eller hur?
Så, hur står han sig som mastersvinnare, Davidovich? Och då tänker jag inte som i hur bra är han utan istället, hur dålig är han?
Med andra ord, här kommer den, topp-10. 2000-talets sämsta spelare som vunnit mastersturneringar.
Enormt subjektivt givetvis. Det är jag som bestämmer. Men en viktig sak att notera. Jag pratar inte om ren spelstyrka, utan jag går efter hur spelaren i fråga stod sig vid tidpunkten då han vann.
27 spelare har vunnit mer än en.
Vi börjar från plats 10 och noterar att de som närmast klarade sig från att ta sig in på listan var Khachanov och Fils, så vet ni det.
10, Fognini – Monte Carlo 2019
Det var en superskräll när Fognini vann i Monte Carlo 2019. På ett sätt var det kanske rättvist, Fognini är Fognini, han förtjänar så klart alltid saker men det var spektakulärt att han vann under en tid då tennisen ändå höll hög nivå så förhållandevis, han åker ändå in på listan, men med darr på ribban.
9, Sock – Paris 2017
Jag var aldrig den som skrev särskilt mycket om Socks förträfflighet, så är det. Han var under sin tid generellt sett en helt orimlig toppspelare. Men här tycker jag det kommer något intressant ändå. I ren spelstyrka hade han ju inte räckt till, men att placera in Sock med de egenskaper han hade i dagens tennis. Jag tror han hade haft väldigt goda chanser i dagens konkurrens. Men överlag, en svag, orimlig mastersvinnare förstås.
8, Draper – Indian Wells 2025
Rätt begränsad spelare, Draper kan man ju lugnt säga. Men samtidigt en spelare som blivit toppspelare utan att ens riktigt ha fått chansen att spela en full säsong ännu. Svag mastersvinnare, men inte nära en placering i den absoluta toppen ändå.
7, Mensik – Miami 2025
Det var väl kanske inte tennisens finaste tid förra våren när Draper och Mensik vann mastersturneringarna men så är det. Mensik har trots den titeln ännu inte varit uppe i toppen vilket är ett underbetyg men jag tycker ju att han är lite bra ändå, så han klarar sig undan en ännu högre placering.
6, Coric – Cincinnati 2022
Här måste man ändå hålla tungan rätt i munnen så att säga. Coric var en stor talang, som inte blev bra direkt, men under en period var han ändå ganska bra. Helt orimligt att han vann en mastersturnering, men just då var han rätt bra så han klarar sig också undan från de allra högsta placeringarna.
5, Norrie – Indian Wells 2021
Burr. Nu börjar det bli riktigt svårt och om jag försvarat de första spelarna på listan lite grann så, här får jag nästan försvara mig själv. För om Norries obegripliga vinst i Indian Wells 2021 bara är den femte sämsta vinnaren av en mastersturnering, då måste det vara riktigt illa härifrån och in i kaklet.
4, Carreno Busta – Montreal 2022
Ja, Busta har alltså vunnit en mastersturnering. Det är ju lite annorlunda får man säga. Han var definitivt aktuell för ännu högre placeringar men han klarar sig på att han under ett gäng år ändå var så pass stabil som han var på att ligga mellan 10 och 20 på rankingen. Han kom inte från ingenstans så att säga.
3, Davidovich – Shanghai 2026
Trea alltså, gårdagens vinnare i Shanghai, Davidovich. Och någonstans härifrån måste det finnas spelare som börjar skruva på sig en del. Vill ni ha några exempel på andra spelare som bara vann en masterstitel under sina karriärer? Del Potro, Berdych, Ferrer, Dimitrov, Ljubicic, Söderling, Thiem, Wawrinka. Davidovich har nu alltså vunnit lika många som dem. Kanske att det var lite svårare på deras tid så att säga.
2, Vacherot – Shanghai 2025
Oj, så jämnt det var om förstaplatsen men han klarar sig, Vacherot. Och han gör det på sin insats efter det som ändå var tidernas skräll i en mastersturnering när han vann i Shanghai förra året. Om man bara skulle gå på det som var innan titeln, då är han definitivt den sämsta spelaren som vunnit men när de poängen nu försvunnit är han fortfarande rankad så bra som plats 32. Han har alltså följt upp titeln med att samla en hel del poäng även efter det och han är helt enkelt från den turneringen en rätt bra spelare. Allt relativt förstås, men ändå. Han kom dit som en challengerspelare. Nu ett år senare är han på övre halvan av ATP-touren. Med mycket hjälp av seedningarna som han fått av poängen men ändå. Även utan seedningarna hade han säkert varit 50-70 i världen någonting. Han har etablerat sig.
1, Popyrin – Montreal 2024
Allt sammanvägt är Popyrin den sämsta vinnaren av en mastersturnering de senaste 20 åren och jag grundar det på att han inte innan och inte efter titeln i Montreal har varit bättre än någon annan så att säga. Han är nu utanför de 100 bästa i världen och det var han ibland även innan den titeln. Man kan prata om att han har lite kapacitet i sitt spel eftersom han både kan serva och bolla men det är det ganska många som har i så fall. Han är inget bra, och att han kommer gå ifrån sin karriär med en masterstitel i bagaget, det är obegripligt.
Som referens. Vill ni ha några spelare som aldrig vann någon masterstitel?
Raonic, Nishikori, Anderson, Gonzalez, Monfils, Gasquet, Verdasco, Baghdatis, med flera. Spelare som man kanske skulle kunna påstå ändå var något bättre än några av ovan nämnda spelare.
Några som lyckats extra bra då? Tsitsipas ska nog vara väldigt nöjd med sina tre. Rublev och Shelton har vunnit två precis som Hurkacz.
