EKWALL: Almgren är vårt största under i modern tid
Vi hyllar förstås Mondo Duplantis otroliga framgångssaga.
Men det Andreas Almgren gör just nu är också smått osannolikt.
Sverige har inte sett ett större svenskt löpningsunder i modern tid.
Det är inte varje dag jag sitter som klistrad framför en halvmaraton, för ni vet ju hur det brukar se ut efter några kilometer på längre distanser.
Det är kenyaner, kenyaner, kenyaner, följd av någon från Etiopien, Uganda, Djubouti, Marocko, Tanzania eller valfri afrikansk nation…möjligen med en amerikan eller italienare i släptåg, en bit bakom.
Inte för att vara sådan, men inte jättemånga fler än A Lennart Julin och andra inbitna halvnördar går i gång på det.
Det blir som att maratondistanser i olika lopp mest handlar om folkfesten, roliga motionärer och sånt som förstås är en stor del av den nya stora löparlavinen.
Själva tävlingen?
Ja, det var visst nån kenyan som vann.
Som hette?
Ingen aning, men jag tror efternamnet började på C.
Ungefär så.
Tills nu; Anders Almgren från Sollentuna.
Vi såg VM-bronset på 10 000 meter i Tokyo förra året, vi imponerades av den totala uppvisningen på samma distans under EM i Birmingham för några veckor sen.
Men dagens VM i halvmaraton på Köpenhamns gator var på en nivå långt över det.
Andras Almgren hakade på i ledarklungans mördande tempo med sitt eleganta bomullslätta steg.
Som om segelflög genom en molnfri blå himmel.
Den ena efter den andra föll ifrån när regerande väldsmästaren Nicholas Kipkorir, Kenya, plågade alla i hög fart. Han följdes av ugandiern Joshua Cheptegei, med tre VM- och ett OS-guld på 10 000 i bagaget.
Och av Turebergs Andreas Almgren.
Svensken trippade iskallt bakom Kipkorir tills det var ett par hundra meter kvar, satte in stöten och kenyanen hade inte en chans att hänga med i sporten.
När VM-guldmedaljen hängdes runt halsen på svensken konstaterade den danska speakern att det var en ”kæmpeoverraskelse” (en sensation).
Fullt förståeligt.
Det var första gången på 30 år som en icke-afrikan vann VM-guldet på distansen.
Och det är i det perspektivet vi ska sätta den här segern. Jag har full förståelse för att halvmaraton inte är något som kittlar, men alla världens bästa är på plats.
De måste undra, alla i Kenya och Etiopien, där löpningen är enormt stor: vem är den där killen från nåt land långt borta i norr?
Andreas Almgren gör det här mest ”på skoj” vid sidan av sin satsning på bana, vilket gör insatsen ännu mer imponerande.
Men det som sticker ut mest är att den 31-årige svensken lyckats göra det omöjliga, han har utmanat den stora och mångåriga afrikanska dominansen.
Han har tagit upp kampen, kommit närmare och idag gick han till och med förbi.
Ingen annan i världen har lyckats med den bedriften.
Det är oklart om Andreas Almgren såg det här framför sig när han slog igenom som 800-meterslöpare, men efter fem långa år med skadebekymmer har bytet till långdistans visat sig vara ett lyckokast.
Andreas omtalade träningsvilja, hängivenhet och noggrannhet har slagit väl ut och idag står han där, som bäst i världen.
Läs alla Ekwalls krönikor!
TVmatchens krönikör skriver spetsiga krönikör varje vecka.
Hur vi än vänder och vrider på det så är det häpnadsväckande ur ett historiskt perspektiv.
Jag var inte med på Gunder Häggs tid, när han satte femton olika världsrekord på medeldistanser under 1940-talet och det är alltid omöjligt att jämföra.
Men i modern tid finns det ingen som kan jämföra sig med Andreas Almgren – och det kommer sannolikt mera.
Om en månad ska han testa maraton för första gången (i New York) och min känsla är att han kan dra till med nya underverk även på den distansen.
För Anders Almgren är uppenbarligen kapabel till allt som vi trodde var omöjligt.
Det bevisade han idag.
När sänds Lidingöloppet?
All info du behöver inför nästa veckas höjdpunkt
