EKWALL: En skam vilar över svensk fotboll
Det spys galla över fotbollsagenter och deras svindlande affärer överallt, men agenterna behöver inte bekymra sig över det, de kommer att fortsätta skratta hela vägen till banken.
För när finns pengar att tjäna är alla sig själv närmast.
Så länge tillräckligt mycket pengar att tjäna så blundar spelare och klubbar för smått absurda agentarvoden, kriminella kopplingar och ytterst tveksamma värvningskampanjer av barn.
Det är en skam som vilar över svensk fotboll.
Oavsett hur hur högt det gormas över hur den mörkaste sidan av agentbranschen ser ut så är det tre ord som härskar i svensk och internationell fotboll.
Cash
Is
King
Det är inte så att spelare eller sportchefer är fullständigt blåsta i huvudet. De vet hur det ser ut och de vet vad som gäller.
Så vad är problemet?
Men är du inte med i det (fula) spelet, då sitter du i skiten. Klubbarna får inte in de pengar de behöver och spelarna vill ingenting annat än komma vidare med en signing on och lön som i flera fall säkrar deras deras ekonomiska framtid.
Jag kan ha full förståelse för det, men någonstans måste det finnas en gräns för hur smutsig din byk får bli?
Det låter vackert att smutskasta agentmetoder men det är som att skramla med tomma kastruller.
I slutändan blir det alltid business as usual och då är det inte längre så viktigt vem affärerna görs med; när far super är det alltid rätt.
Så, vad är problemet?
Ja, i grunden är det inte att spelare behöver rådgivare i komplicerade ekonomiska affärer eller att det finns förmedlare/säljare som i vilken affärsverksamhet som helst. Och besitter du en yrkesskicklighet ska du förstås ha bra betalt, jag har inga problem med det.
Det stora problemet är att agenter fått en galen maktposition i fotbollens sönderkapitaliserade värld och att ersättningen är absurd.
Agenter har fått en galen maktposition
Enligt Fifa betalade klubbar 1,4 miljarder dollar i agentarvoden under 2025. Det är i runda slänger 130 miljarder kronor. Och summan kan förmodligen dubblas eftersom den bara gäller arvoden för internationella övergångar och inte har med de arvoden spelarna betalat sin agent.
Det är – enligt samma Fifa-utredning – en ökning med över 70 procent jämfört med året innan och då förstår ni vart vi är på väg.
Och det är summornas storlek som är problemet. Det är alldeles för mycket pengar som flyger rakt in i agenternas fickor, alldeles för enkelt och knappast i korrelation till uppdragets omfång.
Dels går det att säga att det är pengar som kunde stannat inom fotbollen, men klubbarna är för kåta på att göra spelaraffärer och tar inte den striden. Och spelarna är väl förmodligen lite för korkade för att fatta att en stor del av de där pengarna faktiskt tillhör dem.
Och så länge alla är nöjda, så sitter vi där vi sitter.
Men problemet är alltså större än så.
Gottebord för kriminella
Det är så sjukt stora pengar att agentverksamheten blev ett gottebord för tungt kriminella. Som att råna en bank och göra det lagligt.
Det är klart att det finns mer eller mindre seriösa aktörer i Sverige, men det har också förvandlats till en smutsig bransch där alla medel blivit tillåtna för att värva en spelare vars fötter snabbt kan vara värda sin vikt i guld.
I Andreas Sundbergs bok ”Fotbollsagenterna” får vi det serverat, rakt upp och ned. Boken ger läsaren en inblick i en värld som är genomrutten och smått chockerande för oss som står vid sidan av, jag kan varmt rekommendera att läsa den..
Men vad spelar det för roll, tror ni? Inte ett skit. Nästan alla av de mest tveksamma aktörerna som avslöjas i boken jobbar vidare med svensk fotboll. Några har till och med fått nya bra jobb i svensk fotboll.
Så länge det finns pengar att tjäna finns det inte några skrupler i den här fotbollsvärlden.
Det är inte bara agenternas fel.
Här läser du allt av Patrick Ekwall på TVmatchen!
