Christian Olsson inför Ridsports-VM: ”Det finns små, små förhoppningar”
Aachen är ridsportens Mecka, Wimbledon och San Siro i en och samma historiska arena. När VM i ridsport intar den västtyska ridsportmetropolen står mycket på spel för de svenska ekipagen. Radiosportens Christian Olsson är på plats för att bevaka en tävling där de svenska förväntningarna är låga, men där jakten på biljetterna till OS i Los Angeles startar på allvar.
Radiosportens Christian Olsson är i slutet på sin semester, men har redan fått hoppa in och jobba litegrann. Utrustningsstrul inför just resan till Tyskland skulle lösas och har lösts. När han ska beskriva värdstaden Aachen drar han ordentligt på de dubbla a:en i starten av ortsnamnet. Och det räcker med att säga namnet med lite extra eftertryck just där för att man ska förstå att det här är extra fint. Aachen är inte bara en tysk stad nära den belgiska gränsen utan också en ikonisk arena som beskrivs som ridsportens Mecka. Medan en fotbollsälskare drömmer om San Siro och en tennisspelare om Centre Courten i Wimbledon så är det till Aachen som varje ryttare längtar. Arenan är storslagen, stämningen elektrisk och svårighetsgraden maximal.
– Det är mytiskt. Genom alla år har de erbjudit höga prispengar och enorma utmaningar vilket gör att de allra bästa alltid är där. Då blir det också de bästa tävlingarna, förklarar Christian Olsson och fortsätter: Aachen ligger i stort sett på gränsen mellan Tyskland och Belgien så det är jätte-europeiskt. Tyskland ett väldigt stort hästland och är alltid referenspunkten när det kommer till alla discipliner.
Sista guldglansen från en guldålder
Svensk ridsport står mitt i ett generationsskifte och det som var verklighet för bara ett par år sedan känns nu nästan avlägset. Vid det senaste världsmästerskapet i danska Herning för fyra år sedan stod Sverige för en historisk bedrift genom att ta guld både i lagtävlingen och individuellt i hoppning. Men verkligheten är annorlunda nu:
– Det går egentligen inte att ha höga förväntningar på något svenskt ekipage i hoppning den här gången. Det skulle vara en extremt stor överraskning om någon tog en individuell medalj eller om laget tog sig upp på pallen. Det är på gränsen till att det kommer att bli svårt för dem att kvala in till OS, säger Olsson. Det är lite beroende på vad de andra nationerna kommer med, som alltid. Men det som en gång i tiden för svensk hoppning, och det är ju bara tre år sedan, var självklara framgångar. Blir det guld, silver eller brons? Det är inte alls det nu.
Men vad är det som gått så fort då? Hur kan något som ser så självklart ut vara nästan otänkbart bara ett par år senare? Ni som lyssnat på Christian Olsson i Radiosporten vet att han är en ordens mästare och han försöker lägga ut texten kring den generationsväxling, av framförallt hästar, som pågår.
– Peders häst, All in. Peder Fredrikssons All in. Peder och ”Pantern”, är ju en av tidernas absolut bästa hopphästar. King Edward, som von Eckermann vann VM på i Herning sist det var VM, som inte är med nu då, är ju också en av tidernas bästa hopphästar. Det är inte många, om man gör en lista, som är bättre än Olin och King Edward någonsin. Och det är klart, har man två sådana hästar och det är tre resultat som ska räknas i en lagtävling, då är det ju bra förutsättningar. Nu har de ju inte det. Det är ungefär samma ryttare, men hästarna är inte alls av samma kaliber som de har varit, säger Olsson.
Tävlingarna i Aachen är någon form av den sista resterande delen från den svenska storhetstiden. Mästerskapsgulden från Herning är de sista att försvara, men det ser alltså tufft ut.
Jakten på OS
Även om Christian Olsson beskriver chansen till nya VM-medaljer i hoppning som låg så finns det en annan, kanske ännu viktigare, parallell tävling i tävlingen. Nämligen jakten på olympiska platser till 2028 i Los Angeles.
VM är det enskilt viktigaste tillfället att säkra en lagplats till det kommande OS och de sex till sju bästa nationerna (beroende på var USA slutar) i varje disciplin kvitterar ut sina biljetter direkt. Skulle det svenska laget misslyckas här återstår bara enstaka och betydligt svårare platser att slåss om vid nästa års Europamästerskap.
Sverige har byggt upp en stark tradition av att kvala in samtliga tre olympiska lag, i hoppning, dressyr och i fälttävlan. Att behålla den sviten kräver verkligen maximal utdelning under veckan i Aachen.
– När det gäller svenska förhoppningar i hoppning så är de låga, men det går att ha högre förhoppningar i fälttävlan, som är den piggaste svenska grenen på sistone. Efter att ha varit fenomenalt dåliga i Tokyo-OS där de problem med allt. De hade problem med banan, motståndarna, sig själva och sin egen regeltolkning vilket gjorde att de bara hade Thailand efter sig. Vilket då är ett väldigt dåligt betyg just i fälttävlan. Men de var ju mycket bättre i Paris 2024 och man kanske kan hitta på någonting i lagtävlingen. Och kanske kan det svenska dressyrlaget, om de har en väldig tur, ta en bronsmedalj. Det finns små, små förhoppningar, säger Olsson.
| Tävling / Disciplin | Christian Olsson rangordnar svenska medaljchanser | OS-kval i fokus |
| Hoppning | Låga (Generationsväxling på hästsidan) | Ja, högsta prioritet |
| Fälttävlan | Måttliga (Stark uppåtgående formkurva) | Ja, goda möjligheter |
| Dressyr | Små (Kräver stolpe in för brons) | Ja, kamp om platserna |
Dynamiken med Gretzer
Christian Olsson inleder alltså arbetsåret med att bevaka ridsport på plats i Aachen och det är något helt annat än att följa sändningarna på tv. Allt är så mycket större på plats. Arenan, hindren och framförallt hästarna.
– När man snabbt ska gå för att intervjua en ryttare som precis suttit av står man helt plötsligt bredvid de här gigantiska kropparna med stora näsborrar och svett som strålar åt alla håll. Man blir ju nästan lite rädd för att de är så jävla stora, skrattar Christian Olsson.
Förutom att äntligen få vara på en hästarena i nästan två veckor ser Olsson väldigt mycket fram emot en annan sak: Att få jobba med Maria Gretzer igen. Det är ett samarbete som pågått i tolv år, men som fortfarande bjuder på oförutsägbara moment i sändningsbåset. För er som inte lyssnat på Olsson och Gretzer i radion så är det verkligen en rekommendation. Olssons språk och nyfikenhet tillsammans med Maria Gretzers otroliga kunskap och erfarenhet. Gretzer är dessutom otroligt närvarande och många gånger känns det som att hon nästan springer bredvid ryttarna när de hoppar.
– Det är roligt med Maria, för man vet aldrig riktigt vad hon ska göra eller säga. Vi har jobbat ihop i tolv år men hon lär sig aldrig riktigt hur radio fungerar när det gäller när man ska prata och inte. Och framför allt inte när man får slå någon på armen.
Slå någon på armen, ja. Under OS i Paris fick Olssons ena arm lida kraftigt under de spännande tävlingarna. Vid varje spännande moment fick han ett, omedvetet, slag på armen av Maria Gretzer och på något sätt beskriver väl det deras samarbete väldigt, väldigt bra.
Nu ser vi framemot en riktigt spännande vecka och håller tummarna för att vi får se ett par oväntade medaljer, men framförallt svenskar som kvalar in till de olympiska spelen. Här hittar du en större guide till mästerskapet.
