Reflektion: Dam-VM 2015 – Är kvinnor tuffare och ärligare än män?

Med Sverige ute ur turneringen lär ju tyvärr intresset för Dam-VM svalna betänkligt, men om man gillar att se fotboll som det förmodligen spelades ”förr i tiden” innan det blev ett groteskt kommersiellt uppumpat globalt sportevenemang på steroider med spelare  vars egon skulle fylla Gekås i Ullared är det ingen dum idé att fortsätta tillbringa nätterna framför tv:n.

Nu har jag förvisso inte sett samtliga, eller ens de flesta, matcher. Men av de som jag ändå har kollat på är det slående hur lite filmningar, maskningar och fula knep det är i spelet. Visst, det är vanskligt att jämföra herr- och damfotboll – damernas matcher har oftast ett lite lägre tempo och bjuder inte på lika många hårda tacklingar. Men jag tycker ändå att man med rätta kan påstå att spelet är mer ”rent”. Medan herrarnas senaste VM innehöll en hel radda spektakulära filmningar har jag inte sett en enda i Dam-VM. Antalet felaktiga domslut som därmed påverkar resultaten är sålunda försvinnande få. Inte heller har jag sett någon damspelare ligga och vrida sig i plågor för att sedan hoppa upp som gubben i lådan och spelare vidare utan synbara problem. En damspelare som agerar skadad är enligt min uppfattning oftast det på riktigt. Efter Sveriges match mot Australien syntes såväl bandagerade huvuden och lindade knän som armar i mitella utan att det gnällts nämnvärt. Domarna verkar även åtnjuta större respekt i Dam-VM än i herrarnas dito.

Allt detta medan herrarna fortsätter att filma, maska och gnälla på domaren med oförminskad kraft – något som det borde tas krafttag emot. Det finns ju ett antal sätt som detta skulle kunna lösas på; videodomare i realtid, röda kort vid filmningar och så vidare. Men i nuläget har ju FIFA större problem på agendan än att straffa överbetalda divor som siktar på en Guldbagge.