Då ska det avgöras, jippot, som man nog ändå får kalla det, Laver Cup. Där spelarna utstrålar att detta skulle vara säsongens absolut viktigaste event för dem men kan det verkligen vara så? Kan en fabricerad lagtävling med bara några år på nacken vara så väldigt viktig? Tveksamt kanske. Känslan är att Laver Cup fortfarande sliter lite med att helt hitta sin position så att säga. Sin egna typ av evenemang.
Team Europe går in i den sista dagen med ledning 7–5 mot Team World, men söndagen kan svänga väldigt snabbt. Varje seger är nu värd tre poäng och första lag till 13 tar hem titeln. Att jämföra med att varje seger gav en poäng i fredags och två poäng igår.
Lördagen blev, inte helt otippat matchen, jämn. Learner Tien slog Flavio Cobolli i en match som gick till supertiebreak, och Alex de Minaur vände mot Alexander Zverev efter att ha förlorat första set klart, supertiebreak där också alltså. Carlos Alcaraz svarade sedan för Europa genom att rädda två matchbollar och slå Taylor Fritz i ännu en match som avgjordes i supertiebreak. Samtliga tre singelmatcher under lördagen till supertiebreak alltså, något som är standard i den här matchen. Det är som att spelarna aktivt framkallar jämna matcher, något som förstås stärker känslan av att trovärdigheten för matchen är sådär.
Europa avslutade dagen bäst när Casper Ruud och Zverev vann dubbeln mot Alexander Bublik och Brandon Nakashima, faktiskt inte i supertiebreak.
Söndagen börjar 13.00 svensk tid och börjar med en viktig dubbel mellan Cobolli/Mensik och De Minaur/Fritz.
Därefter väntar Zverev mot Tien. Om tävlingen fortfarande lever efter det finns även Alcaraz mot De Minaur och Jodar mot Fritz på programmet.
Europa behöver två segrar under söndagen för att nå 13 poäng. Team World behöver tre.
