Final i Tokyo efter en något märklig vecka där inte så mycket handlat om det kvalitetsmässiga, eller vad man ska säga, gällande vem som ska vinna turneringen. Det finns bara en spelare på banan här i Tokyo. Carlos Alcaraz är totalt överlägsen. Men Alcaraz har lagt sig till med något lite märkligt, inte unikt, spelare har gjort det förr, men kanske beroende på att han känner sig för överlägsen, kanske något annat har han som det ser ut aktivt börjat trassla till det för sig i matchen. Det vill säga, han förlorar set, han ser till så set blir jämna, så matcher blir jämna. Trots att han om han gick för fullt hade kunnat vinna dem enkelt. Gårdagens semifinal mot landsmannen Jaume Munar ännu ett exempel. Alcaraz som är på en helt annan nivå, och skulle kunna besegra Munar utan att förlora särskilt många gem, tappade första set och det otränade ögat skulle då kunna få för sig att det var en jämn match men när Alcaraz senare duttade till på gasen, då var det inte längre jämnt så att säga.
Läs ännu mer om dagens finaler på ATP-touren på vår tennisblogg, vamosrafa.se.
Nu ett något starkare motstånd här i finalen i form av tjecken Jiri Lehecka men om man ska vara riktigt ärlig. Om Alcaraz skulle kämpa här, då kan han nästan inte tappa set. Så mycket bättre är han men återigen, det har inte varit någon självklarhet för honom i den här turneringen eller för den delen under det senaste året.
