Han kanske vann, Kotov. Men han tar inte med sig några kompisar från gårdagen.

Wawrinka, Kotov, och publiken

Det var ju lite synd att han inte fick med sig det fjärde setet sent igår kväll, Wawrinka. Och kanske lite mindre bra gjort också skulle jag säga. När han hade Kotov i klorna i början av fjärde där, han skulle inte ha släppt honom. Det var lite klent.

Mycket snacket i vår kära facebookgrupp Tennisen har hittills under Franska öppna handlat om publiken, och lite om kommentatorer. Jag skulle vilja ta vid lite där. För igår kväll, då fick jag faktiskt lite puls. Inte varje dag man får det numera.

Goffin McGavin

Goffin sa det efter sin match mot Mpetshi Perricard. Med förskräckelse i rösten berättade han att ”hur ska det här bli, snart har vi väl en fotbollspublik på matcherna!”. Och jo, han menade allvar. Han såg det som något förskräckligt om så skulle bli fallet. Det får mig att tänka på den gamla kultfilmen Happy Gilmore där Shooter McGavin beklagar sig över att publiken inte är tyst, att publiken inte klär sig korrekt, att allt är fel, så det går inte att spela längre. Lite intressant faktiskt för även om golfen sannerligen håller fast vid sina traditioner. På den tiden var publiken just så tyst och tråkig som Shooter McGavin ville ha det. Numera skriks det, gormas det, och levs om. Golfen hade inte varit en av världens främsta sporter idag om inte den förändringen gjorts. Och när farbror Goffin pratar med förskräckelse i rösten, det blir mer än lovligt gubbigt, och det blir liksom så otroligt ocharmigt. Att ha en publik som bryr sig, det är den bästa gåva en idrott kan få för det smittar av sig. Och gör sporten livskraftig. Den dag publiken sitter och golfapplåderar på läktarna, då är man illa ute.

Saker som inte hänt

Goffin påstod också att någon hade spottat ett tuggummi på honom. Det kan man väl skicka till det där twitterkontot, vad heter det, ”Saker som inte hänt” där typ årets främsta bluffar ska plockas fram. Något år var det exempelvis någon som påstod att den sålt så många majblommor som barn att ägaren av majblommorna hade erbjudet den att ta över verksamheten, eller som jag tror det beskrev, ”ett majblommebolag”. Ni som har lite koll på majblommeverksamheten förstår kanske ungefär hur sannolikt det är.

När det igår kväll var dags för Wawrinka mot Kotov så, det var inte fullt på Suzanne Lenglen-banan. Det var ganska lite folk snarare. Men som alltid i Franska öppna. När det är ganska lite publik och en match som folk bryr sig om. Då liksom sugs folket på läktarna ner mot banan och till sist sitter de i en mycket koncentrerad klump längst ner. Jämför det med hur det hade varit på svenska idrottsläktare. Man hade suttit kvar på sin plats, för det är ju ens egen plats, oavsett var på läktaren den hade varit. Vi är fantastiska på vårt sätt vi också, men kanske inte så bra på att heja som fransmännen.

Wawrinka och high fives

Man kan väl säga att Wawrinka rycktes med kanske. Utan att överdriva. När han i mitten av fjärde set började gå runt och köra high fives med publiken efter sina bästa poäng, det var som att han liksom ryktes med i något som han kanske inte fattade själv riktigt. Som att farbror fick lite puls och bara körde. Det var helt fantastiskt.

Så, vad var det då som gav mig puls?

Jo, tidigare under dagen hade jag lagt ett inlägg i facebookgruppen om hur bra jag tyckte att kommentatorn var under Tsitsipas-Altmaier. Hur denne drogs med i pulsförändringarna i matchen och även kom med lite egna, fullt vettiga åsikter. Som exempelvis funderades det över varför Tsitsipas ofta är så populär bland publiken trots att han inte alltid är den mest charmiga när han spelar. En rimlig fundering kan jag titta.

Lika bra som kommentatorsinsatsen var under den matchen. Lika usel var den under Wawrinka-Kotov.

Kotov inte så charmig

Kotov är ingen trevlig spelare. Hur han är vid sidan om, det har jag ingen aning om, men jag tycker det är rätt irrelevant. Vi tennisfans kan bara bedöma det vi ser på banan. Om spelaren sen räddar utbrända sengångare på fritiden, det vet vi liksom inte. Det spelar ingen roll om någon säger det. Vi vet inte, så vi måste bedöma folk efter vad vi ser på banan. Och där är Kotov en knallhatt. Han uppför sig ofta dåligt. Så också igår där han var allmänt dryg under stora delar av matchen och emellanåt var lite demonstrativ mot publiken när den hejade på Wawrinka som mest. När han sen började gestikulera på ett rätt larvigt sätt mot publiken började publiken bua, och kommentatorn kom med en egen åsikt om det hela. Där denne tyckte det var bedrövligt av publiken att bua. Att man inte kan ha bättre känsla än så, eller något åt det hållet.

Och där fick jag puls. För jag tycker det där sättet att se på idrott är så fullständigt bedrövligt. Den här oerhört gamla inställningen att man ska sitta på en idrottsläktare och man ska heja lika mycket på båda spelarna, eller båda lagen. Vad är det för sätt egentligen?

När man såg matchen igår. Det var en gammal hjälte, som hade en sista pulshöjning kanske, mot en dryg snorunge. Om snorungen dessutom börjar vara demonstrativ mot publiken, ska man vara schysst tillbaka då? Icke. Man ska bua, man ska heja ännu mer på sin spelare. Men man ska sköta sig, precis som jag tycker den franska publiken är så otroligt bra på. För man uppfostrar sig själv på något sätt. När det blir för vilt och några börjar applådera när spelare man inte hejar på missar förstaservar exempelvis, då hyschar 80% av publiken instinktivt. Det låter ganska roligt. För man vill ju se tennisen. Man vill inte förstöra något. Man vill bara påverka maximalt. Sen när det är slut. Då ger man sig och kan leva med att den man inte hejade på vann. Om inte. För här till poängen. Om inte den här spelaren uppför sig som ett litet barn och vill trycka ner sin seger i halsen på publiken. Som Goffin gjorde. Och på exakt samma sätt, Kotov gjorde. Han var nog lite inspirerad där. Han gjorde exakt samma gester som Goffin gjorde efter matchen och har därmed troligen skrivit upp sig på den franska publikens skitlista för all framtid.

Jag tittade på damtennis

Jag skulle vilja ta en jämförelse till. Jag tittade på damtennis igår. Det fanns ju inte så mycket annat. Det regnade. Men vilken match det var mellan Swiatek och Osaka och vilken vändning av Swiatek. Som efter matchen smågråtande förklarade för publiken varför hon kanske eventuellt uppfört sig lite dåligt någon gång under matchen. Hur viktigt det var för henne med en engagerad publik och att hon även om hon inte ville det någon gång ibland kanske kunde ryckas med och bli irriterad när publiken störde henne. På tal om skitlistor. Ett ganska bra sätt att stryka sig själv från en sån lista för all framtid. Jag tycker hon verkar vara en fullständigt fantastisk idrottare rent allmänt. Hoppas hon vinner allt. Vilket hon kanske redan gör, vad vet jag. Borde göra i alla fall. Hennes spel ser mycket bättre ut än de andras.

Om vi någon gång hamnar i ett läge där vi har ”fotbollspublik” på tennis. Då mina vänner, då vill jag vara med. Det lär dock aldrig hända. Till dess får vi nöja oss med den franska tennispubliken som väl ärligt talat är bra mycket bättre än i stort sett all fotbollspublik. De som inte gillar det, de har nog rätt mycket gemensamt. Som att inte så många tycker om dem, och det kanske finns en anledning till det, vem vet. Bli lite trevligare så kanske någon hejar på dig istället, det är mitt tips till Goffin och Kotov.

Nu skulle jag gått på att sammanfatta gårdagens övriga få matcher, och sen försnacka dagens matcher, men jag tror vi får ta det i ett separat inlägg faktiskt. Jag tar en blöt handduk på pannan, andas en liten stund, och så tar vi försnacket om någon halvtimme.