Foto: AFP

Kvartsfinalerna enligt plan och nu börjar festen i Wimbledon

Eller var det lite fest igår också? Om man ska knyta an till rubriken. Jag tycker det var lite festligt när Djokovic slog Cobolli. Festligt såtillvida att det var en riktigt bra match. Att Cobollis utveckling de senaste månaderna, den är helt otrolig. Från att ha varit en arbetare i mängden på ATP-touren gör han nu inte bara resultat som en toppspelare, han inte bara spelar som en toppspelare, jag tycker också han ser ut som en.

För det är en sak att spela bra en stund. Vi kan väl ta Mensik som exempel. Han vann i Miami. Spelade bra, hade flyt, allt stämde. Jätteduktig spelare, Mensik, och han kanske spelade som en toppspelare där, men han såg inte ut som en. Kändes inte som en. Det kändes som att det liksom gick på en höft. Allt klaffade, och han fick till det under en vecka.

Cobolli motsatsen tycker jag.

Han har fått en helt annan fart på serven än tidigare och grundslagen, det finns inga fel. För mig ser han ut som en av världens bästa spelare. Han har definitivt inte varit det förut, men nu ser han ut som det. Nu gäller det bara att han ska vänja sig vid den här typen av matcher också. För jag tror det är en liten nackdel att spela en av sina första riktigt stora matcher som han gjorde igår. Det kommer lägen där man blir lite liten och så tycker jag det blev för Cobolli. Det märktes, både för honom och Djokovic att han var ovan och jag tror det påverkade, kanske främst för Djokovic som såg ovanligt lugn ut under matchen, även när han var under press. För jag tror han kände det, att just för att Cobolli kändes lite osäker på situationen så växte Djokovic. Djokovic hade kontroll, fast han kanske inte hade det på pappret.

Djokovic till semifinal alltså och nu börjar det. Sinner imponerade igår mot Shelton och det var ingen skada, precis som jag trodde. Därmed är sannolikheterna och oddsen återställda inför semifinalerna. Alcaraz är storfavorit, för att han har den enkla semifinalmotståndaren och för att han är bäst. Sinner första utmanare, och Djokovic den tredje spelaren med chans.

Djokovic förresten, han gillar ju det här, visst är det så? Publiken har börjat heja lite, lite på honom och det funkar ju det här att ha barnen på plats. Folk charmas av det. Och jag tror att det är förklaringen till att Djokovic fått lite puls i tennisväg igen. För man kan ju förstå det, att det är ganska kul att visa sina barn att pappa är rätt okej på tennis ändå. För barn har lite svårt att få ihop det där, om de inte får se det. Nu ska man ta jämförelsen för vad den är. Det blir inte alldeles normalt att jämföra sig själv med Djokovic men det hände en rätt kul grej för min del här i förra veckan. En av mina söner har börjat tycka det är roligt att spela pingis. För bakgrunden, både jag och min fru tillhörde de bästa i Sverige i pingis när vi var yngre. Vårt intresse falnade innan vuxen ålder och det blev inte så mycket av det där med pingis. Numera är jag mest lite tjock istället och klart bättre på att titta på sport än att utöva den.

Men i alla fall. Julle, min son, som börjat gilla pingis lite grann. Han har nosat sig till att jag spelade pingis i unga år. Så när han spelat med en av sina kusiner här i veckan så slog han fast att pappa, det vore kul om du kunde möta honom, jag tror det skulle bli en bra match!

Jag älskar entusiasmen. Men det är ju något charmigt med att barn ibland har det lite svårt att få ihop det med nyanser och nivåer. Jag var ju lite sugen på att säga att ”Julle, pappa var en av de bästa i Sverige när han var ung. Den du mötte är inte så bra på pingis och pappa hade nog kunnat vinna hundra bollar i rad om han velat”. Men det kan man ju inte säga, för hur skulle lilla Julle kunna veta det? Han har ju aldrig sett pappa spela pingis.

Sidospår. Men jag förstår att Djokovic fått puls igen och tycker att det är kul att visa barnen nu när de blivit äldre att det inte bara är någon gammal historia om att han var rätt bra på tennis en gång i tiden. Han får nu visa för dem hur det faktiskt kan se ut. Även om de kanske inte kommer få se hur det såg ut när pappa var fullständigt oslagbar och slog den där gamla farbrorn som numera sitter på läktaren genom att mobba hans dåliga backhand.

Semifinaler. Imorgon. Alcaraz kommer slå Fritz. Hur går det mellan Djokovic och Sinner? Det sparar vi. Någon anledning till att komma tillbaka hit imorgon ska ni väl ändå ha, eller hur?