(Mål)kameran ser dig!

Nu när det är dags för finalserie i SHL kan man slå sig i backen på att det kommer bli åtminstone ett omdiskuterat domslut i varje match; utvisningar, offsideavblåsningar och inte minst målsituationer kommer att vara heta potatisar för spelare, ledare och fans. I dag ser vi målkameror som en självklar hjälp att minimera tveksamma domslut och skipa rättvisa i spelet, men så har det inte alltid varit.

Målkameror i svensk ishockey användes för första gången under finalserien mellan Djurgården och Färjestad 1998 (där Greger Artursson prickade svängdörrarna mellan Tommy Söderströms benskydd i sudden death i femte och avgörande matchen). Den största anledningen var att man ville minska trycket på domarna i svåra bedömningssituationer, och året efter beslutade man att använda målkameror under hela Elitserieslutspelet. Installationen var en rätt dyr historia och då kostnaden låg på klubbarna tog det ett tag innan det var standard på alla arenor.

2008 infördes målkameror i ishockeyns kvalserie och 2010 blev det obligatoriskt även i Allsvenskan.

Idag har videomåldomarna ute på arenorna ersatts av videomåldomare i SHL:s situationsrum dit videosignalerna från matcherna skickas. Både huvuddomaren och videomåldomaren kan påkalla en granskning av en situation och målbedömningarna äger sedan rum under SHL:s domarchef Peter Anderssons vakande öga. Svenska Ishockeyförbundet är ansvariga för utbildning och tillsättning av domare i svensk ishockey och chef för detta är Tomas Thorsbrink, Sportrutan slog en signal för att få veta mer om videomåldomarnas uppgifter.

Är det samma bilder som domaren och videodomaren tar del av som även tittaren ser på tv:n och matchbesökarna i mediekuben?

– Ja, det är exakt samma bilder från samma utrustning. Det finns inga gömda bilder som är hemliga på något sätt, däremot kan bilderna köras i extrem slow motion eller som stillbilder för extra tydlighet.

Vem är det som slutgiltigt avgör om det är mål eller inte?

– Domaren avgör alltid, efter diskussion med videomåldomaren. Men alla mål kontrolleras i situationsrummet, även de som det inte begärts någon granskning av. Så domaren släpper inte pucken innan han fått klartecken från videomåldomaren.

Vad händer om domaren på isen och videomåldomaren är oense?

– Det är alltid domaren på isen som tar beslutet, det kan ju vara så att det inte syns på bilderna om det är mål eller inte. Och då är det domaren på isens beslut som gäller, därför måste han innan man gör en videogranskning antingen visa att det är mål genom att peka på målet eller göra en wash out om han anser att det inte är mål.

I fotbolls-VM använde man ett system med en sensor i bollen för målkamerorna, skulle det vara något för hockeyn att ta efter?

– Det tror jag inte, det har gjorts tester på detta utomlands men med dåliga resultat. Dessutom är det väldigt svårt att få dit en sensor på pucken, den måste nästan gjutas in. Och då blir det även väldigt dyrt då puckar försvinner och det kan gå åt ett tiotal per match.

Finns det fler saker under en match man skulle kunna automatisera eller kolla i efterhand?

– Nja, det är tveksamt. Vi har redan gått längre i Sverige än vad många utländska ligor har, då vi till exempel även ringer på spelare i målgården. Det största skälet är att man inte vill stanna av spelet och dra ut på matcherna. Snarare vill vi få upp tempot och att fler beslut ska tas på isen. Skulle vi börja granska utvisningar och så vidare skulle det ta alldeles för lång tid. Ishockey är en bedömningssport och oftast blir det rätt men ibland fel, det hör till spelet…

Ett tv-sporthistoriskt ögonblick där målkameror spelat en avgörande roll, tyvärr med negativt resultat för alla som gillar Tre Kronor, var i finalen i ishockey-VM 2003 när Anson Carter med minsta möjliga marginal sköt in pucken bakom Mikael Tellqvist och vann guldet till Kanada.