Det blir lite lägre aktivitet än vanligt här på bloggen under december månad. Det tror jag vi alla får leva med. Det spelas ingen tennis, och jag har en del annat att skriva om så att säga, så lite mindre än vanligt.

Men med det sagt, en del roliga grejer ska vi hinna med tycker jag, och jag tänkte att vi provar en ny grej.

Det blir ingen topp-50 eller topp-100 i år. Den där rankingen jag gjorde under många år som var helt otroligt tidsödande. Den var riktigt kul att göra, men vi kör inte den i år.

Däremot, jag tänkte att vi ska köra en annan grej. Vi kör inte topp-50 eller topp-100, men väl topp-30 där jag tänker att jag ska ta och sätta lite betyg på hur spelarna presterat i år. Överpresterade de? Underpresterade de? Hur ser det ut inför nästa säsong? Ni kommer nog förstå.

30, Frances Tiafoe - äntligen på en rimlig nivå

Många skulle nog säga att Tiafoe underpresterade i år. Jag säger att hans nivå äntligen i någon mån normaliserades. För att han till och med var inne på topp-10 någon vecka. Det är verkligen helt sjukt. Ska man inte kunna spela tennis om man är topp-10? Jag kan nog tycka det i alla fall.

26-23 i matchstatistik i år. Han spelade väl inte en riktigt helt full säsong kanske. Men jag kan bara säga som det är. Jag tycker inte han i grund och botten är så mycket bättre än att han ska ligga någonstans här. Men självklart, bevisligen är han ofta högre upp så han kanske klättrar nästa säsong ändå.

29, Arthur Rinderknech - väck mig

Jag hade tänkt hålla mig till någon slags betygsskala men jag har ju lite svårt att hålla mig inom ramar så att säga. Jag tror rubrikerna talar sitt tydliga språk ändå.

Rinderknech, hur blev det så här?

Ja, han hittade en bra form under hösten, när många vilade och många var dåliga. Han var bättre än tidigare. Han har en rätt bra serve. Men okej, jag säger det. Att Rinderknech är topp-30 i världen. Det är ett otroligt dåligt betyg för tennisen.

28, Learner Tien - på uppgång

Vi får väl se hur många spelare jag är negativ kontra positiv till på listan. Men här en spelare med lite plus. Bra spelare, Tien. Fortfarande ung, han har ett tidlöst spel som alltid kommer funka. Och som det ser ut från precis utanför tiostrecket och upp hit, jag tror han kommer ha alla möjligheter att fortsätta klättra nästa säsong.

28:a i världen med mersmak alltså, Tien.

27, Cam Norrie - äntligen på rätt nivå

Förut gjorde jag ju som sagt så att jag gjorde min ranking över världens hundra bästa spelare och så kunde man jämföra den med atp-rankingen. Det var lite snårigt att få ihop den där rankingen men en placering hade åtminstone varit enkel. Den här. Jag tycker att Norrie efter år av överprestation, och sen lite underprestation i något år också, nu äntligen hamnat på exakt rätt nivå. Han ska vara 27:a i världen, punkt.

26, Luciano Darderi - rimlig topp-30-spelare i dessa tider

Här är det lite klurigt att välja vilken fot man ska ställa sig på. Han är ingen superhjälte direkt, Darderi. Han är en riktig arbetare som under en annan tid, då nivån på bredden varit lite högre, mycket väl hade kunnat få slita för att vara topp-50. Men nu är tennisen inne i en svacka bortsett från de två bästa i världen och sett till de andra tycker jag ändå någonstans det är lite rimligt att Darderi är topp-30. Men måste jag välja, borde han vara bättre eller sämre rankad, jag kan ju inte säga bättre liksom. Det går inte.

25, Tallon Griekspoor - inga större konstigheter

En spelare till där jag tycker placeringen känns ganska rimlig, men med tillägget att man i samma andetag måste påpeka att nivån borde vara lite högre. Jag tycker Griekspoor har en liten spets i sitt spel som inte så många har och det gör att han vissa veckor på säsongen kan vara rätt bra. Sen är hans lägstanivå riktigt låg men tennisens rankingsystem premierar att göra ojämna resultat snarare än jämna och sett till de andra på den här nivån, jag tycker nog att Griekspoor ligger ungefär där han ska ligga.

Vi stannar där. Jag tänkte göra tio först, men det här var ju kul så vi drar ut lite på det. Snart kommer nästa femma.

Q-School Finals