Foto: AFP

I en vanlig tid hade Djokovic kunnat vinna

Spelledigt idag. Eller ja, ingen match i herrsingel. Nu är jag kanske inte känd för att följa damtennis särskilt nära, men idag, den andra semifinalen där, med fransyskan som är rankad 360 i världen. Den är man ju lite nyfiken på ändå. Man brukar prata om att något är som i en film. Jag gillar egentligen overkliga filmer. Ni vet, såna där det kanske kommer ett litet, eller ja, helst stort, rymdskepp med några utomjordningar som mänskligheten sen besegrar efter mycket om och men. Gärna på något effektfullt sätt där vi ber deras ledare att hålla sig borta i framtiden på slutet innan vi dödar den, och så vidare. Eller för den delen, det är ju ännu bättre om vi har snälla robotar som hjälper oss med det där. Nu råkar min fru tycka det där är det värsta som finns så det blir inte så många såna där filmer numera men men, det kanske inte är så viktigt för den här texten.

Det jag istället skulle komma till är om att det gjordes en film om den här fransyskans framgångar i Franska Öppna, då hade den troligen verkat alldeles för overklig för att det skulle funka. Och då brukar ju även idrottsfilmer ibland vara en aning overkliga.

Nu följer jag inte damtennis särskilt noga som sagt. Jag får för mig att det är lite enklare ändå för en spelare rankad 360 att hitta helt hundraprocentigt rätt och slå några av de bästa. Det är en lite annan typ av spel som gör det mer genomförbart än att det skulle hända i herrtennisen där det nog är mindre sannolikt att typ Zverev och Medvedev skulle förlora mot en spelare på futuretouren. Men vad vet jag.

Idag möter hon väl motsvarande Alcaraz då kanske, Boisson. Hon har slagit den tredjeseedade och sjätteseedade. Idag väntar den andraseedade och jag är nyfiken.

Men det där finns det säkert någon som är mycket mer insatt än mig som kan försnacka.

För jag tänkte att vi här ska prata om kvartsfinalerna igår, eller ja, lite om Djokovic och hans vinst mot Zverev.

Jag tycker han imponerade igår, Djokovic. Snacka om att i skymundan hitta tillbaka. han var inte bra under hela förra säsongen och han har inte varit bra under den här säsongen. Men nu tycker jag han, håll i er nu, ser bra ut. Sen är det svårt att jämföra riktigt. Han är väl kanske inte uppe på sin allra högsta nivå, men det har han ju ärligt talat i princip aldrig varit. Djokovic grej har alltid varit att han haft en väldigt hög normalnivå och att den räckt för att vinna precis hur mycket som helst.

Jag tror ärligt talat att han hittat någon slags sån nivå igen. Där man ju så klart inte vet om förklaringen, men man kan ju gissa. Jag tror väldigt mycket har att göra med att han gjorde slut med Murray nyligen.

Jag tror det absolut viktigaste för Djokovic är att han själv känner sig oantastlig. Man brukar ju prata om att det inte är bra att bara ha ja-sägare runt om sig. För Djokovic tror jag det är exakt tvärtom. Han behöver ha ja-sägare, såna som avgudar honom, och som bara säger ja och låter honom vara geniet som sköter sig själv. Ytterligare ett plus om det är landsmän. Nu känns det som att han fått till just en sån uppställning och jag tror att det gjort att han hittat tillbaka. Istället för att hoppas att Murray ska göra något för honom har han fått känna igen att allt är upp till honom och det är precis så Djokovic ska ha det.

Hur var det med rubriken då?

Jo, det är det jag tycker kanske är min intressanta spaning i det här.

Jag tror att Djokovic nivå i den här turneringen historiskt hade räckt till att vinna massor av Grand Slam-turneringar. Det var något liknande den här nivån som han vann turneringarna på.

Man diskuterar ju jämt och ständigt hur bra spelarna var igår, och hur bra spelarna är idag.

Stjärnstatusen hos Federer och Nadal, och senare Djokovic, är helt odiskutabel, så klart. Dit har dagens snorvalpar en bit att gå så att säga. Vi vet det där suset jag alltid tjatar om så fort folk såg Federer. Om man såg Alcaraz eller Sinner gå förbi nånstans, då hade man nog nöjt sig med att säga att jaha, där är han som är rätt bra på tennis. Det skiljer där.

Men det skiljer också i nivå.

Vi skulle på söndag mycket väl kunna få den tennismatch någonsin där nivån på spelarna är högst. Spelet utvecklas. Sinner och Alcaraz har under den här turneringen visat att de kanske kan komma upp och nosa på sin allra högsta nivå de haft hittills. Och om det sker, att de kommer till en match mot varandra med den nivån samtidigt, då kan det vara tidernas bästa match rent nivåmässigt.

För nu säger jag det. Djokovic är uppe på sin ordinarie nivå eller något i närheten av det. Förr i tiden hade han kunnat vinna den här turneringen. Nu tror jag han är i princip chanslös.

Med betoning på tror, för vem vet. Det är ju det som är så härligt med tennis och all idrott för den delen. Man vet aldrig. Man vet inte, Djokovic kanske kan dra ner Sinner i skiten och utmana honom. Precis som att Boisson, uppenbarligen, lyckats gå till semifinal i damsingeln trots att det egentligen är så osannolikt att man knappt ens borde tro på det.