Fem stycken Premier League-spelare som numera är skådespelare!

Fem stycken Premier League-spelare som numera är skådespelare!

Det finns en tid i alla fotbollsspelares liv där de känner att slutet är nära, man bestämmer sig för att hänga upp skorna i björken för sista gången. Vissa väljer en fortsatt bana inom fotbollen. Det kan vara som kommentator eller analytiker. Vissa väljer att satsa på en karriär som tränare, andra väljer att njuta av allt hårt arbete och njuta av det goda livet ett tag. Sen finns det också de före detta proffsen som inte riktigt kan släppa rampljuset, och som försöker sig på en karriär som skådespelare.

Som du snart kommer att upptäcka, har många pensionerade fotbollsspelare testat vingarna som skådespelare i TV eller på bioduken med blandade resultat. Friskt vågat, hälften vunnet som man brukar säga. Vi vill redan nu hylla de före detta fotbollsstjärnorna som inte riktigt kvalar in på listan, för sina fina försök. Glenn Hoddle i “The Masked Singer”, David James i “Strictly Come Dancing”, Pele i “Escape the Victory” och även Neymars inhopp i “XXX: Return of Xander Cage”.

Spänn fast säkerhetsbältena och gör er redo för att spana in dessa fotbollsspelare som medverkat i storfilmer. Här har du fem pensionerade Premier League-spelare som satsade på skådespelarkarriären efter livet på fotbollsplanen.

5. Stan Collymore

Ingen förväntade sig att se Stan Collymore uppträda som Sharon Stones dejt i “Basic Instinct 2”, framförallt inte Stan själv. Men så blev fallet. Trots att skådespeleriet i sig mest handlade om att gestalta en full/drogad passagerare i en bil medan Stone slirade runt som en galning. (Behövde Stan verkligen spela då?). Hur som helst var det en välkommen överraskning för alla som älskar både fotboll och Basic Instinct. Dessvärre blev detta Stan Collymores sista och enda insats på vita duken.

4. Ian Wright

Utöver tiden han spenderade som fotbollsproffs i Arsenal och i det engelska landslaget, minns säkert många Ian Wright för hans insatser i reality-TV. Wright har programlett flertalet serier, bland annat “Top of the Pops”, “Friday Nights All Wright”, “They Think It’s All Over” och nu senast “Moneyball”.

För ett par år sedan deltog Wright i 2019 års upplaga av I’m A Celebrity…Get Me Out Of Here!”. Något som fick honom att nå nya höjder i sitt kändisskap inom TV och film. Det kanske inte är skådespeleri i dess rätta bemärkelse, men Wright besitter en charm framför kameran som gör det svårt för oss att bortse från hans insatser, och därmed hålla honom utanför denna lista.

3. Eric Cantona

En av två Manchester United-legendarer som har tagit steget från fotbollsspelare till skådespelare. Cantonas första stora roll var som franske ambassadören Paul de Foix, 1998 i det biografiska dramat, “Elizabeth”. Cantonas väg från planen till filmduken har mestadels skett inom franska filmer, men i närtid kunde vi 2014 se fransmannen i den actionfyllda westernfilmen “The Salvation”. I filmen “Looking For Eric” fick vi se en mer känslosam version av Cantona när han spelar sig själv som rådgivare till en besatt supporter.

2. David Beckham

Okej, David kanske inte är nära att kamma hem en Oscarsstatyett men skådespelarkarriären har hittills varit fin. Han har dykt upp föreställandes sig själv i flertalet TV-program och filmer (konstigt nog inte i “Bend it Like Beckham” men då av schemamässiga skäl). Beckham syntes nyligen i actionrullen från 2017, “King Arthur: Legend of the Sword.”

En av rollerna som till och med har namngivits, Trigger, gav Beckham flertalet dialoger. Kombinerat med proteser för att få honom att se medeltida ut, men fortfarande löjligt stilig. Becks är också bra vän med regissören Guy Ritchie och kontakter är alltid fördelaktigt, eller hur? Han har varit med i Ritchies film “The Man from U.N.C.L.E” i den minsta utav statistroller.

En utav Beckhams bästa insatser gjorde han i ett Youtube-prank med i James Corden 2019. David hade själv ingen aning om att han blev filmad förvisso, men hans reaktion är guld värd. Beckham åkte till Los Angeles för att besöka sitt gamla lags hemmaplan. Väl på plats skulle en staty av honom själv få se solljuset för första gången. Corden byter ut statyn mot en fasansfullt ful kopia och väntar in Beckhams reaktion. Någonting som David försöker hålla igen på som den gentleman han är. Ett måste att se!

Det var även roligt att se Hollywood-stjärnan Ryan Reynolds ha skoj med Becks i en reklamfilm för “Deadpool 2”. Reynolds besöker Beckhams hem för att be om ursäkt att han gjort narr av Davids smått gälla stämma.

David försäkrar folk om att skådespelarkarriären mest är för skojs skull, han berättade för ABC News 2015: “Jag trodde aldrig, aldrig att jag skulle bli skådespelare. Folk har börjat prata om min nya ‘skådespelarkarriär’. Det är inte mitt nya jobb, bara någonting som jag hamnat i som jag tycker är roligt”. Becks har inte synts på bioduken sen “King Arthur”, men vi skulle inte tacka nej till mer tid i rampljuset för Manchester Uniteds och Real Madrids tidigare superstjärna.

1. Vinnie Jones

Trots sin gedigna karriär som fotbollsproffs i klubbar som Leeds, Chelsea och kanske framförallt Wimbledon, så är det numera svårt att se Vinnie Jones som något annat än skådespelare.

Efter att ha lagt skorna på hyllan 1998 var det inte snack om att ta en välförtjänt paus. Vinnie sågs i stället genast i Guy Ritchies dramakomedi “Lock, Stock, and Two Smoking Barrels” där han spelade rollen som den hårdkokta Big Chris. Jones gjorde genast succé och Guy gav honom omedelbart en ny roll som Bullet-Tooth Tony i den minst lika sevärda filmen “Snatch” från 2000.

Och om det undgått någon, Guy Ritchie älskar verkligen fotbollsspelare som tar steget över till skådespelare. Vinnie Jones sågs efter det i mindre Hollywood-filmer med fler roller som tuffing, bland annat: “Gone in 60 Seconds” (2000), “Swordfish” (2001) och “EuroTrip” (2004). Hur som helst var det i sin roll som The Juggernaut i “X-Men: The Last Stand” från 2006 som folk verkligen började ifrågasätta Jones insatser som skådespelare. Medan karaktären var… Okej, det var kanske lite överdrivet att se Jones stå och vråla ut det kända citatet “I’m the Juggernaut, bitch!”

Jones har enligt rapporter också arbetat hårt för att bli av med sin Cockneydialekt när han övergick till amerikanska filmer, men hade det inte varit konstigt att höra Jones prata som Hugh Grant? För att vara helt ärlig så pratar han sällan i sina Hollywood-roller, men Cockneydialekten funkade för Michael Caine, eller hur?

En liten notis måste också noteras för Vinnie Jones medverkan i WWE Capital Carnage 1998, där vi fick se fotbollsspelaren och skådespelaren kliva ut till storartade applåder, vråla och slänga iväg en annan brottare ur ringen för att sedan få syna det röda kortet av domaren och vandra tillbaka genom tunneln han kom ut ifrån. En kort men fin wrestling-karriär för en person som var känd för sitt aggressiva spel redan på fotbollsplanen.

Sen dess har Vinnie Jones spelat i flera mindre påkostade filmer, och även deltagit i realityserier så som “Big Brother” och “Masked Singer”. Men det kommer alltid att vara de tidiga rollerna i brittiska actionkomedier vi kommer att minnas Vinnie ifrån. Vi håller tummarna för att Guy Ritchie ger Jones ytterligare chanser som en hårdkokt karaktär i en av sina filmer inom en snar framtid.

INTERIMTRÄNARE I FOTBOLLEN MED STORA FRAMGÅNGAR

Ibland behöver verksamheter och livssituationer en förändring, varför skulle det vara annorlunda för ett fotbollslag? Antagligen är det inte det. De allra flesta klubbarna, historiskt sett, har vid något tillfälle tagit in en interimtränare som tillfällig ersättare till en sparkad tränare. 

En interimtränare får alltså ansvaret när en tränare får sparken, lämnar för en annan klubb eller bara helt enkelt är avstängd, sjuk eller har någon annan personlig anledning till att inte kunna utföra sitt uppdrag fullt ut. Dessa väljs oftast med väldigt kort varsel och således är det ganska vanligt att valet faller på en redan befintlig assisterande tränare som arbetar i klubben, men det kan också vara en annan person, som oftast, har en anknytning till klubben. Det kan till exempel vara en pensionerad före detta spelare eller någon som är verksam i klubben i någon helt annan roll. 

Det är inte självklart att valet av interimtränare alltid fungerar i slutändan, men det kan många gånger hjälpa till att stabilisera ett lag som är mitt inne i en turbulent tid. Om det vill sig riktigt väl kan det rent av leda till att laget får fart på sitt spel och vinner en titel. Men det är högst ovanligt. 

Låt oss sortera ur det här och förtydliga med en lista. Här kommer de fem bästa interimtränarna som verkligen fick till en förändring när de tillfälligt tog över ett fotbollslag.

GUUS HIDDINK

Guus Hiddink var verkligen ett populärt val av interimtränare för Chelsea. Han var till och med så pass populär att de har valt honom vid två tillfällen. När Chelsea tog beslutet att sparka Luiz Felipe Scolari 2009 tog de in Guus Hiddink mellan februari-maj och fick då också direkt framgång. Guus Hiddink tog verkligen den säsongen i mål med bravur. Däremot var inte situationen helt problemfri av den anledning att Guus Hiddink samtidigt var förbundskapten för det ryska landslaget, samma ryska landslag som han ledde till semifinal i EM 2008. Men detta hindrade alltså inte honom från att acceptera jobbet som interimtränare för Chelsea. 

Hiddink vann inte bara 11 av 13 Premier League-matcher, utan han tog även hem en titel i FA-cupen under samma tid.

2015 var det sedan dags igen. Efter att José Mourinho fått sparken behövde Chelsea Hiddinks tjänster igen, denna gången i ett halvår. Igen lyckades Guus Hiddink med att skapa framgång med Chelsea. Under den här resan lyckades han till och med sätta rekordet för den längsta streaken utan förlust för en ny tränare i Premier League. Hela 12 matcher i rad utan nederlag för Guus Hiddink och Chelsea blev det. Det är bara att lyfta på hatten. 

Man kan minst sagt konstatera att Chelseas val av Guus Hiddink som interimtränare har varit med lyckat resultat två gånger om.

JUPP HEYNCKES

Som en före detta framgångsrik fotbollsspelare i Borussia Mönchengladbach på 60- och 70-talet var det ingen överraskning när Heynckes valde att bli tränare efter spelarkarriären. Det visade sig också att han skulle vara minst lika bra på att vara tränare som han var som spelare. 

Jupp Heynckes var manager för Bayern München mellan 1987-1991. Utöver detta har han dessutom varit tränare för en rad olika spanska och tyska klubbar, men han har även agerat interimtränare för Bayern München vid så många som tre olika tillfällen. Det säger mycket om attraktionskraften i hans namn. 

Heynckes tog över Bayern 2009, 2011-2013 och nu senast 2017-2018. Trots det faktum att 76-åringen har bekräftat sin pension vid flertalet gånger är det nog tryggt att säga att vi den här gången kan känna oss trygga med vetskapen om att han inte blir tränare fler gånger. Eller? 

Under hans tid som interimtränare för Bayern München vann Heynckes fyra Bundesliga-titlar, en DFB Pokal, tre DFL Supercup-titlar och en Champions League-titel. 

Minst sagt ett imponerande facit. 

HANSI FLICK

Precis som många av våra interimtränare på den här listan var även Hansi Flick en före detta fotbollsspelare i den klubb som han så småningom skulle ta över. Som en talangfull mittfältare för Bayern München under sent 80-tal vann Hansi Flick fyra Bundesliga-titlar innan han 1993 avslutade sin spelarkarriär. 

Flicks tränarkarriär började som huvudtränare för 1899 Hoffenheim, ett uppdrag som sedan följdes av en assisterande tränarroll i Red Bull Salzburg. Det hela ledde sedan till en roll som assisterande till förbundskapten Joachim Löw i det tyska landslaget. 

I juli 2019 fick Hansi Flick rollen som assisterande tränare till Niko Kovac i Bayern München. Efter en plötslig avgång för Kovac samma år fick Flick förtroendet som huvudtränare och således interimtränare. 

Hansi Flicks inträde som interimtränare gav effekt direkt då Bayern München säsongen 2019/2020 vann Bundesliga, Champions League och DFB Pokal. Kan man tänka sig en starkare inledning? Till både klubbens och supportrarnas stora besvikelse meddelade Flick sin avgång redan 2021. Detta för att ta rollen som förbundskapten för det tyska landslaget. 

Som manager för FC Bayern vann Flick totalt två Bundesliga-titlar, en DFB Pokal-titel och en Champions League-titel. Låt oss se om Hansi Flick kan upprepa sina framgångar från Bayern München tillsammans med det tyska landslaget. Då kan den tyska maskinen bli väldigt svår att stoppa framöver. 

ZINEDINE ZIDANE

Man sticker inte ut hakan om man säger att de allra flesta känner till Zinedine Zidane. Han är en av de största mittfältarna genom tiderna och listan på hans framgångar är lika lång som den är unik. I denna lista finner vi bland annat Ballon d’Or 1998, FIFA årets manliga spelare 98, 00 och 03, EM- och VM-guld med Frankrike, en Champions League-titel, en La Liga-titel och två Scudettos med Juventus. Det är återigen dags att lyfta på hatten!

Men vi ska inte heller glömma Zidanes skallning som ledde till det röda kortet i VM-finalen 2006. Med ställning 1-1 och endast tio minuter kvar av förlängningen hände den oerhört märkliga och oväntade incidenten när Zinedine Zidane skallade Marco Materazzi stenhårt i bröstet. 

Tydligen hade Materazzi sagt någonting kränkande om Zidanes syster, vilket Zidane såklart reagerade på och resten är historia. Italien vann finalen efter en straffläggning, men den som stal huvudrubrikerna och den händelse som blev förevigad i folks minnen var det som skedde mellan Zidane och Materazzi. Kvar står vi med frågan vad hade hänt om Zidane inte hade gjort som han gjorde? Skulle Zinedine Zidane ha gjort mål de sista tio minuterna eller åtminstone lett Frankrike till VM-guld i straffläggningen? Det får vi aldrig veta. 

Som interimtränare har Zidane nästan lika många utmärkelser som spelare, bortsett då från en skallning, tack och lov. Den 4:e januari 2016 tog Zinedine Zidane över Real Madrid efter att den spanska storklubben valt att sparka tränaren Rafael Benitez. Zidane lyckades vinna 2016/2017 års upplaga av Champion League bara några månader efter sin ankomst. 

Zinedine Zidane skulle tillsammans med Real Madrid uppleva flera framgångsrika turneringar. De vann ytterligare två Champions League-titlar och en La Liga-titel. Men den stora chocken kom den 31:e maj 2018 när fransmannen meddelade sin avgång. Det var en avgång som dock inte varade särskilt länge. Zidane kom tillbaka som interimtränare redan året efter och bärgade ännu en La Liga-titel för sitt Real Madrid. 

2021, den 27:e maj, meddelade Zinedine Zidane sin pension ännu en gång, men det är fortsatt oklart om beslutet kommer stå sig. Längtar han tillbaka i framtiden? Det kan vi inte veta med säkerhet. Samtidigt har Zinedine Zidane, vid endast 49 års ålder, väldigt mycket erfarenhet och kunskap inom fotbollen att erbjuda unga spelare. Faktum är att det ryktas om att Zidane är högaktuell som huvudtränare för den franska storklubben Paris Saint-Germain inför säsongen 2022/2023. Där vi idag hittar stjärnor som Lionel Messi, Neymar och Kylian Mbappé. Tanken av att se den kombinationen hos PSG är helt klart kittlande. Kanske är det precis vad PSG behöver för att äntligen vinna Champions League. 

ROBERTO DI MATTEO

Ännu ett dramatiskt tränarskifte för Chelsea var i mars 2012 när managern André Villas-Boas fick sparken och dåvarande assisterande tränaren Roberto Di Matteo blev utnämnd som interimtränare. Vid denna tidpunkt var Chelsea för långt ner i Premier League-tabellen och hade ingen möjlighet att jaga ikapp serieledande Manchester City. Däremot fanns de kvar i andra turneringar. Di Matteo har dessutom, likt många andra interimtränare, en historia som spelare i Chelsea mellan 1996-2002. Han visste alltså helt klart ett och annat om klubben han nu skulle styra som interimtränare. 

Chelsea låg under med 3-1 efter det första mötet i åttondelsfinalen mot Napoli i Champions League. Något de vände i det andra mötet genom en vinst med 4-1, vilket gjorde att de vann totalen med 5-4 och gick vidare till kvartsfinal mot Benfica. Benfica städade Chelsea sedan av relativt enkelt och man vann även mot FC Barcelona i semifinalen. Detta innebar alltså att Roberto Di Matteo hade tagit klubben till final i Champions League efter det att han fått rollen som huvudtränare mitt under brinnande säsong. 

Finalen spelades mot Bayern München. Det blev en final som var precis som man vill att den ska vara, med hög spänningsgrad och en rafflande matchbild. Matchen slutade 1-1 efter förlängning, vilket innebar att det skulle avgöras på straffsparkar. En straffsparksläggning som Chelsea gick segrande ur med 4-3, vilket innebar att Roberto Di Matteo nu har tagit klubben han en gång spelade i till en Champions League-titel som interimtränare. 

Chelsea vann även FA-cupen samma år och som ett resultat av de två stora framgångarna fick han sedan fortsatt förtroende som huvudtränare. Men det varade bara ett par månader trots de fantastiska framgångarna hans första säsong. Roberto Di Matteo fick sparken i november 2012 efter en svag säsongsinledning. Fotbollstränaryrket är sannerligen inte det tryggaste av yrken.

De tio största NBA-legendarerna genom tiderna

NBA har alltid varit och förbli världens bästa liga, åtminstone när det gäller basket. Därför är det inte helt överraskande att det är här vi hittar de största spelarna i sportens historia. Det är alltid svårt att jämföra spelare från olika eror då man har spelat under olika förutsättningar. Vi har dock gjort ett försök att sammanställa en lista på ligans tio största legendarer.

10. Jerry West

Alla NBA-älskare har sett Jerry West. Med sett menar vi att han pryder den loggan som NBA använder i alla sammanhang. Trots att han anses vara en av ligans bästa playmakers genom tiderna snittade han trots det även 27 poäng per match under sin karriär. Han fick smeknamnet “Mr Clutch” på grund av hans förmåga att kliva fram när det drog ihop sig i matcherna och skulle avgöras.

9. Julius Erving

Enligt många en spelare som banade väg för senare storheter som Michael Jordan. Julius Erving, eller “Dr.J” som han även kallades var en av spelarna som mötte över två meter som först visade prov på teknisk skicklighet. Tills dess var det främst kortare guards som hade visat den typen av kvalité. Han är dock främst känd för sina dunkar som många än idag anser vara bättre än någon annan spelares därefter.

8. Larry Bird

Snackar man NBA och dess historia är det omöjligt att inte nämna den rivaliteten som finns mellan Boston Celtics och Los Angeles Lakers. Den nådde sin höjd under 80-talet när Larry Bird spelade för Celtics och Johnson spelade för Lakers. Den förstnämnda var en av ligans mest mångsidiga spelare genom tiderna. Hans skytte som var effektivt från alla delar av banan hade varit av absoluta toppklass än idag.

7. Bill Russell

Bill Russells NBA-karriär tog sin början redan 1959 när han debuterade för Boston Celtics, ett lag han skulle tillbringa hela sin karriär i. Än idag är hans 13 mästerskapstitlar rekord för en enskild spelare vilket ger honom en given plats på listan. Han vann två av dessa i en roll som spelande tränare vilket gör det hela än mer spektakulärt. Russell blev ligans MVP fem gånger och gjorde tolv matcher som All-Star.

6. Magic Johnson

206 cm lång var Earvin “Magic” Johnson en ovanligt lång point guard, något som kan tänkas skulle påverka snabbheten och skickligheten en spelfördelare väntas ha. Trots detta är Magic den spel med flest assist per match genom historiens gång i NBA med 11,2 assist per match. Han var den ena halvan av rivaliteten mellan Lakers och Celtics med Larry Bird i laget och vann fem titlar under sin karriär.

5. Kobe Bryant

Till skillnaden från Magic Johnson var Kobe Bryant prototypen av den moderna point guard-spelaren. Han var explosiv och en renodlad poänggörare vilket över 33 000 poäng under karriären vittnar om. Det som medspelare och motståndare främst pekar på är Bryants vilja att vinna matcher och hur det visade sig i hans engagemang.

4. Wilt Chamberlain

Wilt Chamberlain är sett till antalet rekord när det kommer till poäng den absolut största. Han spelade dock under en era då det inte finns mängder av TV-bilder att kolla tillbaka på. Flera av hans rekord gäller än idag. Bland annat gjorde han under en match 1962 100 poäng i en och samma match, 19 mer än tvåan på den listan som är ovan nämnda Kobe Bryant. Han har även plockat ner 55 returer i en och samma match.

3. Kareem Abdul-Jabbar

Som den spelare som totalt har gjort flest poäng genom NBA-historien hittar vi Kareem Abdul-Jabbar. När karriären var över hade han nått upp till 38 387 poäng. Abdul-Jabbar var en center som utöver att han var ostoppbar i offensiven även var en defensivt skicklig sådan. Han inledde sin karriär i Milwaukee Bucks innan han spelade 14 säsonger i Los Angeles Lakers där han vann fem av totalt sex mästerskap. Med sina sex MVP-titlar är han den som vunnit utmärkelsen flest gånger.

2. LeBron James

Trots att han fortfarande är en aktiv spelare är merparten av basketälskare där ute eniga om att LeBron James är bland de bästa i sportens historia. Han har en förmåga att göra sina medspelare bättre samtidigt som han själv presterar på absolut högsta nivå. James har vunnit fyra NBA-titlar med tre olika lag, den senaste 2020 med Los Angeles Lakers. Han närmar sig också sakta men säkert Kareem Abdul-Jabbar på listan över flest poäng i karriären där han just nu är cirka 1500 poäng bakom.

1. Michael Jordan

Det är ganska självklart vem som tar hem förstaplatsen. Med ord endast är det svårt att beskriva den fantastiska karriär som Michael Jordan hade. I Chicago Bulls tog han sex raka mästerskap som aktiv spelare och snittade på över 1000 matcher över 30 poäng per match. Utöver en offensiv superkraft var Jordan även en defensivt stark spelare som likt LeBron James höjde sina lagkamrater.

En guide för dig som vill veta mer om Ballon d’Or

Ballon d’Or är ett mycket eftertraktat pris för varje fotbollsspelare. Eftersom fotboll som bekant är en lagsport så är naturligtvis de titlar man vinner med klubblaget eller landslaget viktigast. Att få vinna Champions League eller VM står helt i en klass för sig.

Men individuella utmärkelser finns såklart också och där finns det ingen mer prestigefylld än just Ballon d’Or.

Ballon d’Ors historia

Priset kom till år 1956 av fotbollsmagasinet France Football, vilket förklarar det franska namnet. Ballon d’Or har en lång historia och priset har genomgått en del förändringar sedan det först kom till.

Fram till 2006 så var det till exempel uteslutade sportjournalister som fick vara med och rösta om vinnaren av priset. Men sedan dess så har det även utvidgats till att förbundskaptener och kaptener i landslag har fått vara med och rösta.

Att en spelare som Pelé aldrig har vunnit Ballon d’Or kan framstå som underligt, men förklaringen går att hitta i det tidigare regelverket. Fram till 1994 var priset nämligen begränsat till europeiska spelare. 

En annan intressant fakta är att priset mellan 2010 och 2015 också var sammanslaget med FIFA World Player-priset. I dagsläget så är det ingen svensk som någonsin har vunnit priset. Förhoppningsvis så blir det ändring på det i framtiden.

Fler än en Ballon d’Or

Det finns naturligtvis många spelare som har mottagit priset under alla år, men det är endast ett fåtal som har fått ta emot det fler än en gång. Vi tar en kik på vilka dessa spelare är.

6.= Karl-Heinz Rummenigge – 2

Han är en av den tyska fotbollshistoriens absolut bästa anfallare tillsammans med Gerd Müller. Han är naturligtvis mest ihågkommen för sin tid i Bayern München där han spelade under elva säsonger och vann två Bundesliga-titlar, två Europacuper och två inhemska cuper. Han blev skyttekung i Bundesliga vid tre tillfällen.

Med Västtyskland så vann han EM år 1980. Han tillbringade också tre år av karriären i Inter innan han tillslut lade av efter en period i schweiziska Servette.

6.= Alfredo Di Stéfano – 2

Di Stéfano föddes i Argentina men kom att spela för det spanska landslaget under hans karriär. Han var en av 50-talet och 60-talets största anfallare. Under hans tidiga karriär så spelade han i Argentina och Colombia, men flyttade sedan till Real Madrid där han gjorde över 300 mål och vann Europacupen hela fem gånger i rad.

Än idag så delar han faktiskt rekordet i Real Madrid för flest antal gjorda mål mot Barcelona (18) med Cristiano Ronaldo (mer om honom senare).

6.= Kevin Keegan – 2

Denna högerytter var en av såväl engelsk som europeisk fotbolls största profiler under 70-talet. Han tillbringade majoriteten av sin karriär i England och framförallt Liverpool där han vann ligan tre gånger, Europacupen en gång och UEFA-cupen två gånger.

Det anmärkningsvärda är dock att han vann sina två Ballon d’Or under tiden han spelade i tyska HSV, där han inte alls lyckades nå samma framgångar. Den enda gången han var nära en internationell titel var då HSV förlorade Europacupfinalen mot Nottingham Forest.

6.= Ronaldo – 2

Brasilianaren som gick under smeknamnet “il Fenomeno” är en av de absolut främsta fotbollsspelarna genom tiderna. Han lär, trots sina allvarliga skador under karriären, gå till historien som en av de bästa. Hans unika talang var väldigt tydlig även i unga år och som 17-åring så lämnade han sitt Brasilien för att spela i holländska PSV.

Hans otroliga fart och fantastiska bollhantering var en livsfarlig cocktail för motståndarna. Han var inte heller rädd för att spela för rivaler till sina tidigare klubbar och hann spela för både Barcelona och Real Madrid, samt Inter och Milan under sin karriär. Ronaldo gjorde totalt fler än 400 mål och vann Ballon d’Or år 1997 och 2002.

6.= Franz Beckenbauer – 2

Av många ansedd att vara den första moderna försvararen. Han spenderade stora delar av sin karriär i Bayern München, där han naturligtvis åtnjöt stora framgångar.

Han saknar ingenting i sitt troféskåp: fem tyska ligatitlar, europeiska troféer och Interkontinentalcupen. Han vann Ballon d’Or år 1972 och 1975.

3.= Marco van Basten – 3

“Svanen från Utrecht” är en av de mest talangfulla men oturliga fotbollsspelarna genom tiderna. Trots att han fick lämna rampljuset redan som 28-åring så var det gott om tid för Marco van Basten att skriva in sig i historieböckerna.

Genombrottet kom i Ajax, men sedan bar det av till Milan där han vann allt som går att vinna. Utöver det så vann han också EM med det holländska landslaget 1988. Där gjorde han ett av de mest välkända målen någonsin i finalen mot Sovjetunionen där han på volley gjorde ett fantastiskt mål ur en snäv vinkel.

Marco van Basten vann Ballon d’Or år 1988, 1989 och 1992.

3.= Michel Platini – 3

Fransmannen Michel Platini tillbringade karriären i tre olika klubbar. Det var Nancy, Saint-Étienne och naturligtvis Juventus, där han vann två italienska ligatitlar, blev Europacupmästare och vann Interkontinentala cupen en gång var.

Han huserade på det offensiva mittfältet där han bidrog med ett stort antal mål. Platini vann Ballon d’Or 1983, 1984 och 1985. Han vann även EM med Frankrike år 1984.

3.= Johan Cruyff – 3

Det är inte helt lätt att fastställa Johan Cruyffs position på planen under tiden han spelade i Ajax och i det holländska landslaget. Det var en tid då den holländska totalfotbollen härskade och han dök upp lite varstans på planen och briljerade.

Med sitt Ajax vann han sex inhemska titlar, tre Europacuper och den Interkontinentala cupen en gång. Själv vann han dessutom Ballon d’Or vid 1971, 1973 och 1974.

Han fortsatte sedan karriären i Barcelona där den stadiga strömmen av mål och segrar inte upphörde förrän han tillslut avslutade sin karriär i USA.

2. Cristiano Ronaldo – 5

Han är prototypen av den moderna fotbollsspelaren. Han har en fantastisk fart, fysik och bollkontroll och är så nära en komplett anfallare som det går att bli. Han är närmast ostoppbar i offensiven och gör mål på löpande band oavsett om det är för klubblaget eller i landslagssammanhang.

Cristiano Ronaldo startade sin karriär i Sporting CP innan det bar av till Manchester United där han var inhämtad som ersättare till självaste David Beckham. Här gjorde han ett en uppsjö mål från sin position på högerkanten.

Därefter betalade Real Madrid hiskeliga summor för att ta hans tjänster till den spanska huvudstaden där hans målskörd och antal troféer är svårt att matcha historiskt. Han har hunnit med med att vinna hela fem Ballon d’Or under åren 2008, 2013, 2014, 2016 och 2017 och har utöver det även hunnit vinna EM med sitt Portugal år 2016.

Den enda som kan matcha Ronaldos meritlista är såklart hans stora samtida rival Lionel Messi. De båda har väldigt olika fysik, men är bägge fotbollsfenomen när det kommer till att göra mål.

Messi blev värvad av Barcelona redan som 13-åring och tog med sig hela familjen från Argentina till Katalonien. Han är som sagt inte alls byggd som Ronaldo, men det ska man inte låta sig luras av. Messi är alltjämt en robust spelare som levererar på en magisk nivå.

Det skulle nästan behövas en ny artikel för att lista alla Messis troféer så vi nöjer oss helt enkelt med att lista de gånger han vunnit Ballon d’Or. Argentinaren har kammat hem det åtråvärda priset sju gånger om år 2009, 2010, 2011, 2012, 2015, 2019 och 2021.

De oslagbara italienska fotbollsklubbarna – från Serie A och de lägre divisionerna

Det är otroligt ovanligt att något lag klarar sig igenom en säsong utan att förlora en enda match, oavsett om det handlar om högstaligan i ett land eller amatörfotboll. När det väl händer så är det en bedrift värd att hyllas och minnas.

De oslagbara Ragusa

Bland de 824 lag som var med och tävlade i de fem högsta ligorna i det italienska seriesystemet så var det bara ett som lyckades klara sig igenom säsongen utan förlust i år. Detta var Ragusa Calcio i femtedivisionen kallad Eccellenza.

Laget från Siciliens sydligaste punkt lyckades knipa en uppflyttning till Serie D med en omgång kvar att spela, men lyckades gå hela vägen i mål som obesegrade trots detta. Därmed blev de historiska som det enda laget från Italien som var obesegrade under säsongen 2021/22. Ragusa vann också det regionala Coppa Italia i sin kategori där de slog Mazara i finalen.

Senast det hände i Serie A

I Serie A så har det bara hänt två gånger i historien att en klubb har vunnit Scudetton utan att ha förlorat en enda match. Det första laget som lyckades med bedriften var Milan under säsongen 1991/92, därefter har Antonio Contes Juventus under säsongen 2011/12 lyckats återupprepa samma bedrift. Säsongen 1978/79 lyckades även Ilario Castagners Perugia avsluta säsongen som obesegrade, men vann trots detta inte titeln.

Milan – säsongen 1991/92

När Milan lyckades första gången så var det under Fabio Capello som hade tagit över Arrigo Sacchis mästerliga upplaga av den rödsvarta storklubben. De radade upp vinst på vinst och avslutade säsongen med 22 trepoängare och 12 kryss. Detta gjorde att de kunde avsluta säsongen på första plats, ovanför Roberto Baggios Juventus som då tränades av Giovanni Trapattoni.

Milan hade en fantastisk trupp på den tiden och var helt överlägsna sina motståndare offensivt. De avslutade säsongen med 74 gjorda mål, 18 fler än tvåan Napoli på fjärdeplatsen. Marco van Basten stod på egen hand för 25 av dessa mål, vilket var fler mål än vad ett par klubbar i botten hade gjort som lag under hela säsongen. 

Den holländska trion med Gullit, Rijkaard och Van Basten var riktiga målmaskiner och bakåt i planen så hade de en riktig drömelva som kompletterade. Smaka på namn som Costacurta, Baresi, Maldini och Tassotti i försvaret, för att inte tala om mittfältet med Donadoni, Albertini, Ancelotti, Evani med flera. Utan tvekan en elva som har skrivit in sig själva i historieböckerna.

Juventus – säsongen 2011/12

Juventus hade precis återvänt till toppen efter några omskakande år efter Calciopoli och kunde för första gången sedan skandalen uppdagades ta en titeln igen. Få kunde ana då att det skulle bli den första titeln av nio raka, men sättet de gjorde det på var verkligen imponerande. Med 23 vinster och 15 kryss så kunde de hålla undan Milan i titelstriden, medan Udinese med Di Natale i spetsen överraskade det året och knep tredjeplatsen.

Trots att de långt ifrån hade något superanfall, likt Milan på 90-talet, så lyckades de ha den bästa målskillnaden under säsongen. Att Matri toppade den interna skytteligan på 10 mål säger en del. Nyckeln till deras framgång var istället deras numera välkända försvar där Bonucci och Chiellini på den tiden var kantade av Barzagli i en stensäker trebackslinje framför självaste Buffon.

Perugia – säsongen 1978/79

Säsongen då Perugia var med och slogs om ligatiteln så fick laget smeknamnet “dei miracoli”. Trots att de inte hade några stora stjärnor i truppen överhuvudtaget så lyckades de utmana de största toppklubbarna i Serie A över hela säsongen utan förlust. Laget som leddes av Ilario Castagner visade upp ett banbrytande typ av spel som kunde stå upp bra mot Milan, Juventus och Inter.

Men trots att Perugia inte förlorade en enda match så räckte det inte till titeln som istället vanns av Milan. Med 19 kryss på 30 matcher så var det tillslut rätt många matcher där de kunde ha fått med sig mer. Andra halvan av säsongen kantades också av många skador, vilket inte hjälpte, bland annat på mittfältaren Vannini. Men Castagner lyckades trots allt ta Perugia till andra plats, vilket är och lär förbli klubbrekord. 

En ung Salvatore Bagni var också närvarande i det laget, Bagni var en framtida stjärna som hann spela både för Inter och Napoli, där han vann Scudetton med Maradona, innan han hade skorna på hyllan.

Topp tre rekord i hållna nollor av målvakter

En annan kategori som är intressant att titta på är rekord i antal minuter vad gäller hållna nollor. Serie A har tagit fram några fantastiska målvakter genom tiderna som dragit sitt strå till stacken i dessa obesegrade sviter.

Gianluigi Buffon toppar föga förvånande listan med 974 minuter utan att släppa in ett mål. Rekordet sattes under säsongen 2015/16 där Juventus släppte in så få som 20 mål under hela säsongen då de säkrade sin femte raka ligatitel i Serie A.

På andra plats finner vi Sebastiano Rossi som stod mellan stolparna i Milan säsongen 1993/94. Där höll han nollan i 929 minuter, ett rekord som stod sig i över två decennier. På tredje plats är det ingen mindre än Dino Zoff som dyker upp på listan med sina 903 minuter i Juventuströjan under säsongen 1972/73, även han med ett rekord som stod sig i drygt två decennier.

Valentino Rossis fantastiska karriär

Valentino Rossi föddes i Tavullia den 16 februari 1979, och tack vare passionen hos hans far Graziano, en världsmästerskapsförare på 1970-talet, visade han tidigt sin talang på minimotorcyklar och hans väg var utstakad. 1996 gjorde han sin debut i världsmästerskapet i 125-kubiksklassen med en Aprilia RS 125R, och han vann sitt första Grand Prix i Brno i augusti samma år.

“The Doctor 46” – alla 9 mästerskapstitlar

1. Rossis första världsmästerskapstitel kom 1997 i 125cc-klassen, året efter hans debut. Han vann 11 av 15 lopp och slutade på 321 poäng, och denna dominans slungade honom in i 250cc-klassen året därpå, återigen på en Aprilia.
2. Efter att 1998 hamnat 21 poäng bakom Loris Capirossi vann “nummer 46” 1999 års mästerskap i 250cc-klassen med en total på 309 poäng efter att ha dominerat säsongen.
3. År 2000 började han sitt äventyr i den då främsta klassen av motorcykelracing, 500cc-klassen, med en övergång till Honda. Han slutade på en hedersam andraplats i rookie-säsongen, men året därpå visade han sin storhet med 11 grand prix-vinster och vann därmed 2001 års världsmästerskap.
4. Världsmästerskapet 2002 markerar början på MotoGP-eran, när motorcyklarna gick över till 990cc och fyrtaktsmotorer. Rossi lyckades enkelt vinna mästerskapet, och blev därmed den första föraren någonsin att vinna titeln i 4 olika klasser.
5. 2003 vann Valentino Rossi sin femte världsmästartitel efter att ha avslutat säsongen med idel pallplatser. Trots segrarna valde han dock att lämna Honda för Yamaha på grund av kontraktsproblem med det japanska laget.
6. I sin debut med sin Yamaha YZR-M1 vann Rossi i Sydafrika efter att flera gånger både kört om, och blivit omkörd av, sin mångårige rival Max Biaggi i ett klassiskt MotoGP-lopp. I slutet av säsongen 2004 säkrade han sin sjätte världsmästartitel, vilket gav Yamaha sin första seger sedan 1992.
7. Även i världsmästerskapet 2005 dominerade Valentino Rossi sina rivaler, och med 11 Grand Prix-vinster och 367 poäng erövrade han sin sjunde världsmästartitel.
8. Efter två tunga säsonger 2006 och 2007, som vanns av Nicky Hayden och Casey Stoner på Ducati-cyklar, och som för Rossis del kännetecknades av en flera fall och krascher, är säsongen 2008 en framgångssaga för “The Doctor”. Hans åttonde titel säkrades med tre lopp kvar, och han avslutade säsongen på 373 poäng.
9. 2009 firar Rossi sin 100:e Grand Prix-seger på Assen-banan, som är färgad gul för att hylla mästaren från Tavullia. Trots tuff konkurrens från Pedrosa, Lorenzo och Stoner lyckas nummer 46 vinna sin nionde världsmästartitel. I Malaysias GP kniper han en tredjeplats, och firar titeln med ett guldägg med siffran 9 på.

Valentino Rossi jagade därefter sin tionde titel, men lyckades aldrig nå hela vägen. MotoGP-säsongen 2022 är den första säsongen sedan 1995 som inte innefattar en av motorsportens absolut största. Hans 25 år långa karriär inom racingen kommer aldrig glömmas, och hans namn kommer föralltid vara förknippat med hans 9 mästerskapstitlar.

De största rivaliteterna inom Formula 1

Det är den enorma hastigheten och de hetsiga rivaliteterna som gör Formula 1 till vad det är. Under den här säsongen har vi sett hur Max Verstappen och Charles Leclerc kampats om förstaplatsen vid nästan varje tävling, och det är bara en av många stora rivaliteter vi har sett genom åren. Förra året stod det istället mellan Lewis Hamilton och Max Verstappen där en uppmärksammad situation avgjorde hela mästerskapet till den sistnämndes fördel. 

Under historien har vi sett båda romantiska och hatiska rivaliteter mellan F1-förare där den här listan kommer presentera några av de mest intensiva kamperna vi sett på racingbanan, där kända namn som Nikki Lauda och Michael Schumacher kommer diskuteras. 

Nigel Mansell vs Nelson Piquet

Det här är en klassisk historia om två lagkamrater som inte riktigt kom överens. När den dubbla världmästaren anslöt till Williams under 1986, Nelson Piquet hade planer på att ta över rollen som teamets första förare. Lagkamraten Nigel Mansell hade dock andra planer och duon förde en ständig kamp, på och utanför banan, som minst sagt påverkade Willams säsong. Mansell gjorde sitt yttersta för att bevisa sig som den bästa föraren i teamet, något som inte uppskattades av Piquet, som i sin tur stod för offentlig kritik och uttalanden gentemot sin lagkamrat i TV och intervjuer. Utfallet blev som förväntat för Williams; de förlorade mästerskapstiteln som en konsekvens av duons beteende, något som tillslut tvingade Piquet att flytta till Lotus inför säsongen 1988.

Michael Schumacher vs Mikka Häkkinen

Michael Schumachers unika karriär innehöll många rivaliteter och duster, men den som satt störst avtryck på F1-historien är kampen mot finska Mikka Häkkinen. Det var ingen smutsig rivalitet där förarna försökte förstöra för varandra, istället sporrades de båda av varandra och av viljan att alltid slå den andre. Schumacher vs Häkkinen var en rivalitet fylld av ömsesidig respekt som genererade i att båda pushade för att bli ännu bättre och ännu snabbare, en påminnelse om att rivaliteter inte alltid behöver vara fyllda av hat och blod.

Niki Lauda vs James Hunt

Rivalititen mellan Niki Lauda och James Hunt finns väldokumenterad via Ron Howards film “Rush” som berättar historien om de två förarna. Grundat i Hunts stora ego och Laudas vilja att vinna, hamnade förarna i vad som kunde ha varit slutet för båda. Lauda var fast besluten att ta över ledningen från Hunt i Nordschleife för att utöka sin totala ledning. Vad som istället hände var att Laudas Ferrari inte höll för maxhastigheten han försökte sig på och resulterade i en av de mest uppmärksammade krascharna i F1-historien. Niki Lauda överlevde mirakulöst denna krasch, men när han från sjukhussängen såg hur rivalen Hunt knappade in på hans ledning fick han nog och gav sig snabbt ut i startfältet igen. 

När det hela skulle avgöras, i Fuji Grand Prix, under dåliga väderförhållanden, uttalade sig Lauda på förhand om hur han inte skulle riskera sitt liv igen för att vinna över Hunt. Detta blev också utfallet då den sistnämnda drog det längsta strået och tog hem mästerskapstiteln den säsongen. Efter vinsten sa Hunt följande; “Ärligt talat, jag ville vinna mästerskapet och jag kände att jag förtjänade det. Men jag tycker Niki också förtjänar det – jag önskar vi hade kunnat dela på det”. 

Ayrton Senna vs Alain Prost

Rivaliteten mellan Senna och Prost kan nog beskrivas som den mest infekterade av de som nämnts i den här texten, dels för vad som hände på banan men också för hur olika förarna var. Senna drevs av sin passion för sporten och refererade till hur gud alltid höll ett vakande öga över honom och hjälpte honom till vinster. Prost, å andra sidan, var mer av en tänkare och en “professor” inom sporten, då han ofta precis samlade ihop tillräckliga poäng för att vinna. 

Rivaliteten bröt ut på riktigt när duon krockade på Suzuka under 1989. Prost reaktion på kraschen var att sluta sin karriär på plats och han gick direkt till domarna för att klaga på det uppmärksammade beslutet. Senna kunde i sin tur fullfölja loppet och vinna titeln, ända till den brasilianska föraren blev diskvalificerad efter olyckan och hans rival tog hem titeln. 

Säsongen efter fortsatte rivaliteten när det återigen skulle avgöras i Japan. Den här gången tog Senna chansen och avgjorde loppet tidigt för att få sin revansch på Alain Prost. 

Håller ni med? Är det här den hetaste rivaliteten vi sett så här långt inom Formula 1?

Här är världens högst värderade idrottslag

Vi tar en titt på vilka idrottslag som är högst värderade i världen. Därmed har vi tagit fram en topp 20-lista som följer nedan.

Inom sportens värld så handlar det lika mycket om att vinna titlar som att tjäna pengar, men dessa två går inte sällan hand i hand. Det finns redan otaliga listor där olika lag eller klubbar rankas utifrån sportsliga prestationer, men här är istället fokuset rent ekonomiskt. Vi tar reda på vilka lag som är högst värderade…

20. Boston Celtics / Houston Texans / San Francisco Giants

Tre amerikanska lag från olika sporter kvalar in på tjugonde platsen, var och en värderade till 3,1 miljarder dollar. Det är Boston Celtics från NBA, Houston Texans från NFL och San Francisco Giants från MLB.

17. (Delad) New York Jets

Strax över den amerikanska trion återfinner vi ännu ett amerikanskt lag i form av New York Jets som kvalar in med ett värde på 3,2 miljarder dollar. De spelar i NFL på MetLife Stadium, en arena de delar med New York Giants.

17. (Delad) Chicago Cubs

Chicago Cubs är ett anrikt basebollag som bildades redan 1876. År 2009 så köptes de för 700 miljoner dollar av familjen Ricketts och är nu värderade till 3,2 miljarder dollar.

17. (Delad) Chicago Bulls

Även Chicagos välkända basketlag Chicago Bulls, som hade sin storhetsperiod under 90-talet, kvalar in på listan. De blev det första laget någonsin i NBA att vinna 70 matcher eller fler under en enda säsong. Likt de två tidigare lagen på delad 17:e plats så är även Bulls värderade till 3,2 miljarder dollar.

16. Boston Red Sox

Det populära basebollaget Boston Red Sox grundades 1901 och har vunnit World Series nio gånger. Ifall du blir sugen på att köpa dem så krävs det ungefär 3,3 miljarder dollar.

14. (Delad) Washington Football Team

Laget var tidigare känt som Washington Redskins, men bytte häromåret namn på grund av politiska skäl. De kvalar hursomhelst in på fjortonde plats värderade till 3,4 miljarder dollar.

14. (Delad) Los Angeles Dodgers

Los Angeles Dodgers, som även de värderas till 3,4 miljarder dollar, är ett basebollag som grundades 1883 i New York i stadsdelen Brooklyn som Brooklyn Grays. De flyttade till Los Angeles år 1958 och fick där sitt nuvarande namn.

13. Chicago Bears

Chicago Bears grundades 1920 i samband med att NFL bildades och var ett av de lag som fanns med från starten. Franchiselaget har ägts av familjen McCaskey sedan de grundades och är idag värderat till 3,45 miljarder dollar.

12. San Francisco 49ers

San Francisco 49ers grundades år 1944 och är baserat i Santa Clara i Kalifornien. De har i dagsläget vunnit fem Super Bowls och är värderade till 3,5 miljarder dollar.

11. Los Angeles Rams

NFL-laget Los Angeles Rams grundades år 1936 och gick först under namnet Cleveland Rams, men flyttade sedan till Los Angeles bara ett decennium senare. De flyttade även 1995 och blev då St. Louis Rams, men återvände hem till Kalifornien igen 2016. De hamnar precis utanför topp tio på 3,8 miljarder dollar.

10: Manchester United

Manchester United blir det första laget att bryta den amerikanska dominansen på listan och lyckas nätt och jämnt ta sig in på en tiondeplats. Det är den kanske mest kända engelska fotbollsklubben i världen och grundades redan 1878. Den har dock amerikanska ägare i form av familjen Glazer som köpte klubben för 1,4 miljarder dollar och har sedan dess stigit i värde till 3,81 miljarder.

9: New York Giants

Som ett av de mest populära NFL-lagen i USA så blir New York Giants det första amerikanska bidraget i topp tio. De har vunnit Super Bowl fyra gånger sedan de grundades 1925 och är nu värderade till 3,9 miljarder dollar.

8: Barcelona FC

Barcelona kräver såklart inga introduktioner, denna världskända spanska fotbollsklubb har i perioder dominerat världsfotbollen och har hela 17 internationella titlar och otaliga inhemska troféer. De blir det första laget att spräcka 4-miljardersbarriären och landar på 4,02 miljarder dollar i beräknat värde.

7: New England Patriots

New England Patriots har blivit synonymt med framgång inom NFL. De grundades år 1959 och köptes år 1994 av miljardären Robert Kraft. Sedan dess har de varit extremt framgångsrika och har totalt sett vunnit sex Super Bowls och är värderade till 4,1 miljarder dollar.

6: Real Madrid

Världens största och mest framgångsrika fotbollsklubb Real Madrid är den fotbollsklubb som hamnar högst på listan. Dessa spanska giganter värderas snäppet högre än sina ärkerivaler Barcelona och landar på 4,24 miljarder dollar.

5: Golden State Warriors

NBA-laget Golden State Warriors grundades 1946 under namnet Philadelphia Warriors. De flyttade till San Francisco år 1962 och har gått under sitt nuvarande namn sedan 1971. De köptes för 450 miljoner dollar år 2010 och är i dagsläget värderade till 4,3 miljarder dollar.

4: Los Angeles Lakers

Los Angeles Lakers är ett av NBA:s mest framgångsrika lag genom historien med sina 16 titlar. De kvalar in på fjärdeplatsen med ett värde på 4,4 miljarder dollar.

3: New York Knicks

Som det högsta laget på listan från basketvärlden hittar vi New York Knicks från NBA. De grundades 1946 och var ett av de lag som hade ett finger med i spelet när ligan grundades några år senare. Idag värderas laget till 4,6 miljarder dollar.

2: New York Yankees

Överlägsna sina konkurrenter i MLB så hittar vi basebollaget New York Yankees på andraplatsen. De bildades 1901 och har sedan dess hunnit med att vinna 27 World Series-titlar. De värderas idag till 5 miljarder dollar.

1: Dallas Cowboys

Det högst värderade idrottslaget i världen är inga mindre än Dallas Cowboys. NFL-laget har hunnit med att vinna Super Bowl fem gånger och ägs idag av Jerry Jones. Jones köpte laget för 150 miljoner dollar år 1989, vilket har visat sig vara en rätt bra investering då de nu värderas till hisnande 5,5 miljarder dollar.

Fotbollsderbyn i Europa

Det finns mängder med spännande fotbollsderbyn ute i Europa och vi har valt att titta närmare på några av de hetaste som fotbollsvärlden har att erbjuda.

Celtic mot Rangers

De två klubbarna utgör vad som brukar kallas Old Firm i skotsk fotboll och det är dessa båda Glasgowklubbar som har dominerat den inhemska ligan i otaliga år. När dessa derbyn i stort sett alltid spelar en väldigt viktig roll i titelstriden dessutom så är det som upplagt för ett hett derby. 

Det är svårt att överdriva hur djupt rotat detta derby är i skotsk kultur och de både religiösa samt politiska aspekter som har spelat in i varför det är så pass heta känslor i denna rivalitet som har hållit i sig sedan slutet av 1800-talet.

Dessa båda klubbar har totalt 107 skotska ligatitlar mellan sig och mötet lagen emellan är en självklar höjdpunkt i den fotbollskalendern varje säsong.

Arsenal mot Tottenham

The North London derby är Premier Leagues kanske mest passionerade stadsderby mellan två klubbar som generellt sett ofta har varit rätt jämbördiga. London har väldigt många lag högt upp i divisionerna, men när det kommer till rivalitet så är det bara detta och West Ham mot Millwall som är värda att nämna i sådana här sammanhang.

Dessa två klubbar mötte varandra för första gången år 1887 och en rivalitet som sträcker sig över hundra år växte fram ett par decennier senare. Arsenal har historiskt sett varit den klart mer framgångsrika klubben med 13 ligatitlar jämfört med Tottenhams två, men i dagsläget så är det en ganska jämn maktbalans där båda klubbarna tävlar om samma placeringar i ligaspelet. 

Båda supporterskarorna anser såklart varandra som deras främsta rivaler och det finns ett värde i sig att åtminstone sluta högre upp i tabellen än sina motståndare, oavsett hur säsongen går.

Roma mot Lazio

Romderbyt, även känt som Derby della Capitale, mellan Roma och Lazio är på många sätt det mest passionerade i Italien och i förlängningen även i fotbollsvärlden. Dessa två lag har en bitter rivalitet som snart firar hundra år och derbyt har genom åren varit förknippade fantastisk inramning, men tyvärr också våldsamheter och upplopp.

Båda lagen hävdar starkt att de är den rättmätiga representanten av Rom, Lazio på grund av att de bildats nära tre decennier tidigare i staden och Roma för att de har stadens färger och klart fler supportrar inne i själva staden. Dessa båda lagens supporterskaror är i första hand begränsade till just Rom och dess kringliggande områden, till skillnad från storklubbarna i norr. Varken Lazio eller Roma har åtnjutit särskilt stora framgångar historiskt och hara bara fem ligatitlar mellan dem totalt.

Då båda lagen generellt sett har varit precis under toppen så har mycket fokus istället legat på att bli bäst i staden och i avsaknad av viktiga matcher med titlar på spel så har derbyt istället fått en liknande känsla. Kopplat med politiska förtecken där Lazio generellt sett har stått till höger och Roma till vänster så har derbyt fått alla ingredienser för en glödhet rivalitet.

Milan mot Inter

Milanoderbyt, eller Derby della Madonnina som det också kallas, har en helt annan karaktär än det tidigare nämnda Romderbyt. Även om Inter traditionellt sett har stått till höger och Milan till vänster politiskt så har derbyt inte direkt präglats av politiska eller religiösa skillnader såsom många passionerade derbyn har gjort historiskt.

Derbyt mellan Milan och Inter har en lite mer vänskaplig karaktär och fokus har primärt legat på det sportsliga planet där dessa två klubbar så gott som alltid har tillhört eliten både i Italien och internationellt sett. Alla de superstjärnor som har spelat i någon av dessa två klubbar genom historien är en lista svår att matcha och båda klubbarna är ständigt på jakt efter att överträffa den andre.

Derbyn dessa klubbar emellan är en fotbollsfest och en fröjd för ögat. De båda klubbarna delar det massiva San Siro (eller Giuseppe Meazza) och vi som åskådare får ofta se imponerande tifon inför matchen och får njuta av vacker fotboll med en fantastisk inramning.

Röda Stjärnan mot FK Partizan

Dessa två klubbar är kanske långt ifrån några internationella toppklubbar, men de är de två största klubbarna i Serbien och har en våldsam rivalitet gentemot varandra. Båda är från huvudstaden Belgrad och derbyt mellan de båda brukar kallas för det eviga derbyt.

De båda klubbarna skapades år 1945 efter andra världskriget i det då kommunistiska Jugoslavien och politiken har alltid spelat en viktig roll för dessa bittra rivaler. Röda Stjärnan bildades av Jugoslaviens kommunistförbund och FK Partizan bildades i sin tur av den Jugoslaviska folkarmén och båda kommer från de militanta grupper som motsatte sig axelmakternas ockupation under kriget. Senare kom derbyt att representera en politisk maktkamp inom landet.

Som mest så har det varit hela 108 000 åskådare på detta derbyt i en match år 2009. Derbyt sträcker sig också över i andra sporter såsom basket och handboll, men fotbollen är störst och viktigast. Stora framgångar för båda lagen och massiva supporterskaror blandat med politik har gjort detta till ett av mest passionerade men tyvärr också våldsamma derbyn i Europa.

Futsal idag – vad blev det av den tidigare kulten?

Även om det kanske aldrig blev särskilt stort i Sverige så har futsal tappat i status internationellt sedan sporten var som störst. Numera så är det mestadels föredettingar som är med och tävlar.

I vår artikel så blickar vi tillbaka mot futsals svunna dagar. Vi minns då sporten stod i sitt zenit, dess mest spännande ögonblick och tar en titt på sportens utveckling som en gång i tiden hade en inte obetydlig publik, framförallt i Tyskland.

Futsal i Tyskland: Ursprunget

De första turneringarna hölls i Berlin år 1971 och i Essen 1972. Ursprungligen var sporten framförallt populär bland amatörspelare, men fotbollsklubbar ända uppe i Bundesliga fattade snabbt tycke för sporten och började spela futsal under vinteruppehållet för att hålla igång sina spelare.

På grund av att alltfler högprofilerade spelare började spela så snappade tyska TV-kanaler upp sporten som började sändas under 1980-talet. Medan publiken inte kunde följa Bundesliga under uppehållet så fanns det också en stor potentiell publik vars sug för fotboll inte upphörde under vintern. Detta gjorde att futsal kunde blomstra som en ny och fräsch tappning på fotboll som innehöll mycket teknik och många mål. Atmosfären var långt mer familjär och publiken satt nära inpå.

DFB-cupen i futsal: Futsals egna Bundesliga?

År 1988 så drog det tyska fotbollsförbundet igång en cup för hela landet. Finalen skulle hållas i Frankfurt och lag över hela landet kunde kvalificera sig genom 18 olika deltävlingar. På grund av det stora antalet turneringar så kunde supportrar få chansen att se sina förebilder på futsalplan nästan dagligen. Vinnaren av den första upplagan av cupen var ett lag som kallas för Bayer Uerdingen som slog Eintracht Frankfurt med 5-3 i finalen.

Utöver huvudarenorna de stora städerna såsom Frankfurt, Stuttgart, Dortmund, München och Bremen så hölls det regelbundet turneringar över hela landet.

1998 så reformerades dock systemet av det tyska fotbollsförbundet. Prispengarna ökade medan antalet turneringar minskade och dagens DFB-cup föddes.

Kultens fall

I och med de ökade ekonomiska incitamenten och den relativt korta säsongen så ökade också allvaret i sporten bland de starkare klubbarna. Det var numera en prestigefylld titel att vinna och flera klubbar var beredda att satsa.

Men det innebar också att den lite mer avslappnade stämningen som låg till grund för futsals snabbt ökande popularitet försvann bit för bit. Futsal blev snabbt mer strategiskt och strukturerat vilket gjorde att det snabbt blev mycket färre mål i en genomsnittlig match. Dessutom så började Bundesligaklubbarna skicka fler och fler reserver istället på grund av att skaderisken bedömdes för hög och på så sätt försvann även möjligheten för publiken att få se sina förebilder på nära håll.

Sakta men säkert så tappade sporten sin attraktionskraft och den sista turneringen i DFB-cupen i futsal hölls år 2001. Borussia Dortmund skrevs därmed in i historieböckerna som de mesta mästarna.

Futsal med före detta proffs

För första gången någonsin så var det inget lag från Bundesliga som ställde upp i en turnering under säsongen 2015/16. Det, om något, var ett tydligt tecken på att futsal förmodligen kommer att läggas på historiens sophög.

Den är dock ännu inte helt död ännu. Istället har sporten tagit en ny riktning med mer traditionella lag där många tidigare fotbollsproffs är med och spelar. Kvaliteten har definitivt blivit sämre, men lättheten som fanns i början av sporten har börjat komma tillbaka. Så smått så har några turneringar börjat etablera sig igen med framgång.