Foto: AFP

Varför inget om Båstad?

Jag förstår att frågan är befogad. Jag har skrivit noll inlägg om turneringen i Båstad den senaste veckan. Ett inlägg om svensk tennis förfall visserligen, men inget om turneringen.

Varför?

Svaret är faktiskt rätt enkelt.

Jag har någon slags kvalgräns numera. Jag skriver om en massa sport varje dag, vilket gör att tennisen liksom måste hålla någon slags nivå för att jag ska skriva om den, annars klarar den inte kvalgränsen, och jag skriver om annat, lite pampigare i stället. Sen har tennisen alltid en fördel. Uppenbarligen, så fort det är bra tennis är jag här och skriver. Men är det för dåligt, då sitter jag kanske inte och försöker uppfinna något som inte finns att skriva om.

Och Båstad den här gången. Jag kan bara vara ärlig. Turneringen klarade inte kvalgränsen. Turnering på svensk mark, ja. Det är förstås intressant. Men inte om det är så dåligt som det varit. Startfältet var uselt på förhand, och finalen som spelas i dag, Darderi mot de Jong, tycker jag är värdig och sammanfattar turneringen väldigt väl. Båstad är nu nere i samma kvalitetskris man var i för dryga 25 år sen, då jag trodde att turneringen var på väg bort. Nu finns det väl inget som talar för det, men det är uppenbart att 250-turneringarna inte riktigt har någon vettig plats i hackordningen. De som vill spendera pengar, typ turneringarna i Mellanöstern, får toppspelare, men toppspelare som inte är så motiverade. Turneringar som Båstad kan få något enstaka lite större namn, men då är man nere på en nivå där folk inte bryr sig så det spelar ingen roll.

Ambitionsnivån i Båstad har pendlat de senaste åren och det har nog styrts av vilka möjligheter man haft. Har chansen funnits att få något stort namn, då har man ibland tagit den. Medan man andra år knappt ens försökt få ett starkt startfält, och i år tror jag man gav upp ganska tidigt, och man gav sig sen inte på några sista minuten-försök att hitta bra spelare heller. Det lite komiska i det hela är att det här sättet troligen är det bästa för turneringen att tjäna pengar. Kortsiktigt i alla fall. För sponsorerna hade man redan. Vissa köper biljetter tidigt till turneringen utan att veta något om startfältet, och ett år funkar det. Men långsiktigt, att ha en riktigt usel produkt år efter år, då är man lite illa ute. Så jag skulle gissa att man gör ett lite bättre försök att skapa intresse nästa år, men i år, som sagt, helt ärligt, jag hade inte en gång under veckan en aning om vad jag skulle skriva om. För det fanns inget att skriva om.

Det som däremot hänt under veckan, jag vet faktiskt inte om det var före eller efter mitt inlägg om misären i svensk tennis, så har det uppmärksammats lite även på annat håll. Finansgubben Christer Gardell har uttalat sig om att han tycker att man borde byta ut styrelsen i Svenska Tennisförbundet, och jag läste någon rubrik om att Jonas Arnesen, på någon diskutabel hemsida, lanserade Gardell som en möjlig stark man att ta över förbundet. Jag tror kanske att han har bättre saker än så för sig, om jag får gissa. Jag vet inte mycket alls om honom, men det lilla jag vet så stämmer han väl rätt väl in på profilen som svensk tennis hade behövt. Någon som lyckats i näringslivet, som vet hur man driver något framåt, och även om man inte ska förespråka diktatur, det är ju dåligt, ibland tror jag det behövs åtminstone lite starkare ledare. Och sett till hur det gått för svensk tennis de senaste 20 åren, jag hade åtminstone gärna i stället lagt mycket av makten på en person och sagt att kör nu bara, det kan omöjligtvis bli sämre. Nu tror jag som sagt kanske inte att han, som väl kvalar in rätt högt på listan över Sveriges rikaste personer, skulle kasta sig in i något sådant som att sköta ett svenskt tennisförbund, men ändå, ett bra exempel. Den här ankdammen av föreningsmänniskor som är jättestolta över att få vara med att bestämma, eller inte bestämma, över sportens framtid i Sverige. Man vill mest bara vara med i sammanhanget. Jag tror att det är fullständigt radioaktivt. Jag tittade på styrelsen och vilka som jobbar med sporten centralt och regionalt och som sagt, det är föreningsmänniskor. Eldsjälar. Som… ja, de kommer ju inte förbättra något. Så är det bara.

Så nu har ni svaret. Därför har jag inte skrivit något om Båstad den här veckan. Det var helt enkelt för dåligt.